Eva´s blogg

Mikronutrienter är ett samlingsnamn för vitaminer, mineraler och aminosyror. Små livsviktiga näringsämnen, men som Medicinindustrin inte är särskilt intresserad av eftersom man inte kan ta patent på dom. Alltså kan man inte tjäna stora pengar genom ensamrätt.

Senaste numret av den eminenta tidningen 2000-talets vetenskap, nr 2/2010, tar upp ett sådant fall. http://www.2000taletsvetenskap.nu/

Kvinnan på framsidan heter Bonnie Kaplan, kanadensisk professor i psykologi. Hon har nyligen varit i Sverige och föreläst om hur hennes forskning har bekräftat att multivitamin-mineraltillskottet Empower-plus faktiskt hjälper vid biopolär sjukdom (psykiskt tillstånd som kan leda till självmord). Hon var själv till en början tveksam, men blev omvänd.

Allt började med att Tony Stephans fru tog livet av sig, trots psykofarmaka mot bipolär sjukdom. När två av hans tio barn började uppvisa samma symptom och inte svarade på psykofarmaka sökte han med ljus och lykta efter alternativ. Av en slump träffade han David Hardy, utvecklare av kosttillskott för djur. Han såg likheter med stressade grisar. Barnen fick pröva det och blev ’lite’ bättre. De beslöt då att skapa en ny blanding bättre lämpad för människor. Inom 24 timmar förbättrades barnen närmast mirakulöst. De insåg att de kommit på något viktigt och startade företaget True Hope. 2001 hade de utvecklat en säker produktionsprocess och försöker få forskare intresserade. 

Nu möter de Bonnie Kaplan. Först tveksam men deras positiva resultat – 80 % av de 3000 personer som behandlats upplevde signifikant förbättring – gör att hon ändå vill genomföra en placebokontrollerad studie. Samtidigt har en lika skeptisk Charles Popper, forskare vid Harvar, blivit vittne till mirakulöst snabba tillfrisknanden hos några av sina patienter. Alla rönen är så samstämmiga att de kan publicera en vetenskaplig rapport.

Men naturligtvis mötte de motstånd. Health Canada, motsv. Socialstyrelsen, beordrar Bonnie Kaplan att avbryta sin pladernade studie. De menar att psykisk sjukdom endast får behandlas med godkända patenterbara läkemedel. Ett moment 22 eftersom man då inte kan få några forskningsbevis eller läkemedel. Dessutom förbjöd man  True Hope att sälja sina mikronutrienter i Kanada, vilket bara ledde till att tusentals människor började smuggla den in för gränsen från USA.

Myndigheterna konfiskerade deras protokoll, arkiv och datorer.  Detta ledde till domstolsförhandlingar. Efter alla samstämmiga positiva vittnesmål, beslöt dicj domaren år 2006 att fria tillverkarna True Hope.

Sanningen är att man inte ”vet” vad psykisk sjukdom är. Miljoner människor drabbas. Man talar om felfunktioner i hjärnans signalsystem och tillsätter tunga psykofarmaka med biverkningar. Tänk om det bara är brist på näring,  mikronutrienter, eller felbalanserad näring.

Trots att detta inte handlar om sköldkörteln ser jag ändå samband. Hypotyreos hör till de otydliga diagnoserna. Alltför ofta möts patienten av läkare som menar att det är ‘psykiskt’. Saker man inte förstår kallas ‘psykiskt’. Symptomen kan under flera år vara så luddiga att man själv börjar tro att man bara ’inbillar sig’. Försöker intala sig att man måste ‘acceptera’ att man håller på att bli ‘gammal’. Kanske går man med på att ta SSRI-preparat, som ofta innehåller substanser vars biverkningar försämrar sköldkörteln.  Alltså riskerar man att  öka takten i den nedåtgående spiralen.

Jag gick till en näringsterapeut och blev dramatiskt bättre. Några år senare fick jag även hormoner. Vilket också är ett ’tillskott’ inte en psykofarmaka. Det behövs inte mer för att alla dimmiga idéer om ‘psykiskt’ dunstar.

Det är inte psykiskt. Vi lider av näringsbrist!

Man kan läsa mer om True  Hope’s historia här: http://www.truehope.com/default.aspx

Det var länge sedan jag var förkyld, men nu har jag varit helt utslagen i tio dagar. Otroligt segt.  Huvudorsaken till bristande immunförsvar beror väl just på att jag klarat mig undan så länge. En lika stor anledning var väl att jag träffade smitthärden några dagar innan mens – då är jag alltid som svagast. Paradoxen är dessutom att jag känt mig bättre och i balans, frestats att aktivera mig mer och hårdare än vanligt, och kanske inte pallat det. Men förhoppningsvis var inte det huvudorsaken.

 Medan jag hostat och snorat har det poppat upp idéer till inlägg som jag inte orkat ta tag i. Tyvärr har några glidit ur mitt tankegrepp, men en viktig sak om mikronutrienter ska jag ta upp i nästa inlägg – trots att det inte handlar i första hand om sköldkörteln.

På sista tiden har jag stött på alldeles för mycket information kring lyhörda  läkare med nya idéer, som mobbas och mister sin rätt att behandla, trots att de hjälper många människor. Det är en effekt av två saker: pengar styr  och kan stödja sig på ett stelbent samhällssystem.

Idag kan man läsa på svt.se att socker är farligt för hjärtat. Det är socker som får blodkärlen att klistras igen av kolesterol. Inte fett. Äntligen vill man börja forska i rätt ände. Jag ser det som ett utslag av att fett-förespråkarna (LCHF) börjat att väcka folk. Snart kanske vanföreställningarna kan avslöjas.

http://svt.se/2.108068/1.1970985/socker_i_mat_okar_risk_for_hjartproblem?

Detta med socker är viktigt för oss med hypotyreos. Eftersom hypo ger trötthet, så är det så lätt att falla för frestelsen och försöka pigga upp sig med något sött. Att majoriteten av oss dessutom går upp i vikt har kanske fått många att bli rädd för fett – pga skrämselpropagandan. Men även när det gäller vikten är det sockret som är boven.

Att lida av hypotyreos är inte bara ett trötthets- och viktproblem. Hela kroppen tar stryk. Inte minst hjärtat. Det fick jag känna på så länge jag gick obehandlad.  

Jag nämnde tidigare att min far fick en stroke i februari. I fredags fick han även en hjärtattack. Behandlingen efter stroken var bara statiner, och det hjälpte inte.  Nu blev det akut operation – rensning av kranskärl. Det har gett ett betydligt bättre resultat. Han fick komma hem igårkväll och är betydligt piggare än på länge.

Tyvärr hör min far till de som gått på fettskrämseln. Han har i åratal ätit margarin och lättyoghurt. Det är inte bra alls!

Ju längre man går med underfunktion i sköldkörteln, desto mer näringsbrister uppstår i hela kroppen. När man väl får behandling med sköldkörtelhormoner är det därför inte säkert att man blir bra omedelbart … det är snarare ovanligt. Det tar TID. Och en av anledningarna är just näringsbristerna. Det är slut i lagren i kroppen. Därför kan det vara en god sak att äta näringstillskott. Och allra bäst är det naturligtvis att tala med en expert på området.

Tyvärr verkr läkare sällan insatta på näringsområdet, även om det naturligtvis finns lysande undandtag. Jag fick en fråga igår om just näringsterapeuter, och då kan jag tipsa om hur jag själv gjorde. Jag gick Till Näringsmedicinska Terapaeutförbudnet och sökte efter någon som var certifierad. Och därefter hade jag tur att det fungerade mycket bra för mig.

Här finns mer info att läsa: www.nmtf.se

Här är direktlänken till söksidan. Klicka på telefon-riktnummer-område:

http://www.nmtf.se/sok_terapeut.php

Förbundet ovan ingår i KAM:  http://www.kam.se

Som är en Kommitté för Alternativ Medicin.

Lycka till!

Fick nyss ett tips om att Hypo 2 skriver om en ‘ny’ metod, PNIT, som ger ett större helhetsperspektiv på kroppen när något är fel. Precis vad jag alltid har efterfrågat. Och själv funnit bara när jag besökt näringsterapeut. Hon gav mig, precis som länken här nedan talar om, ett stort fårgeformulär att fylla i före besöket, med en total genomgång av min kropp, efter mina upplevelser.

Det är ju så lätt att bli lurad av en ‘diagnos’, som om det finns sjukdomar som lever sitt eget liv och inte kan påverkas, utan något man måste kapitulera inför. men en diagnos är ju trots allt bara en läkarmetod att försöka systematisera kroppens komplicerade mekanismer, och kroppen är betydligt mer flexibel än så. Olika människor reagerar olika. Och vi ska inte ge oss, bara för att vi får en diagnos. Livsstilsförändringar, som att titta över sin kost, eller ta näringstillskott, kan hjälpa en över jobbiga trösklar.

Här kommer länken:

 http://www.hypo2.info/component/content/article/96-pnit-effektiv-metod-vid-hypo2hypometabolism

Glad Påsk på Er allihop!

Och så har det ju varit vårdagjämning och klockomställning ….

Hade inte tänkt tjata om det igen, men nu är jag så där trött igen. Det har visserligen varit tråkigt grått ett par dagar, men nu lyser solen och det känns härligt med Vår igen!

Idag skriver Netdoktor.se om just detta med Vårens ljus. Att få bada i ljus efter en lång vinter blir en energikick. Hjärnan aktiveras och påslaget av sömnhormonet melatonin minskar. Något som jag dock misstänkar att både jag, min dotter och min far alltid haft brist på. Melatonin alltså.

 MEN – det finns alltid ett men

Ljuset förskjuter dygnsrytmen. Har man tur så somnar man lättare, för att man vaknat tidigare, menar Arne Lowden vid Stockholms universitet. Han menar också att det är väldigt olika från individ till individ hur man anpassar sig till ljuset. För den som anpassar sig väldigt snabbt kan det leda till att sömnen rubbas och då blir man trött och deppig.

Nja, deppig skulle jag inte kalla mig. Men vansinnigt trött och degig. Känns som ett AHA. Brist på melatonin, sömnhormonet, gör att man ställer om sig snabbare efter att det är ljusare. Alltså får jag mindre sömn (absolut, inte vill mitt huvud somna en timme tidigare helt plötsligt – nej), och blir eländig och orkeslös på morgonen. Jag har inget problem att vakna utan klocka nu när det är ljuset på morgonen. Samtidgit som jag inte vill somna tidigare på kvällen.

Undrar hur det här hänger ihop på hösten. Jag saknar morgonljuset enormt mycket. Att vi inte får ställa om klockan genast vid höstdagjämning, utan måste vänta en månad till slutet av oktober. Det morgonmörkret gör mig jättetrött …

Problem med ögonen är mest känt som ett symptom på överfunktion i sköldkörteln – hypertyreos. Alla får det inte! S:t Eriks ögonsjukhus har en bra info-sida om endokrin oftalmopati:

http://www.sankterik.se/templates/Page____2618.aspx

Det står lite kryptiskt: ”Sambandet mellan inflammation i ögonhålan och sjukdomen i sköldkörteln är komplicerad och inte fullständigt kartlagd. De flesta, dock inte alla, som drabbas av endokrin oftalmopati har överproduktion av sköldkörtelhormon”.

Obs! de flesta, dock inte alla. Man behöver inte få det bara för att man är hyper, och man kan alltså ha det även med underfunktion.  Detta handlar om autoimmun sjukdom. Har man en är det alltid lättare att få en till …

Dock finns även andra ögonproblem. Med obehandlad eller otillräckligt behandlad hypotyreos led jag av extrem ljuskänslighet. Vår och höst-sol har naturligtvis alltid skurit som knivar. Stort problem var också att titta på en vit dataskärm, jag vred ner ljusstyrkan till minimum, utan att det hjälpte. Tills jag kom på att ändra färg i Word. Sedan dess är min arbetsyta i Word alltid milt dov grön, mer blå än grön. Det har fungerat för mig.

Klart är att vid hypotyreos är det också vanligt med vätskeansamlingar i olika kroppsdelar, så även kring ögonen, påsar över, påsar under. Så länge man inte får T3 att fungera som det ska.

Samt att myxödem hör till det mest typiska för hypotyreos, ja, är faktiskt det enda helt unika – eftersom underfunktion är bristande ämnesomsättning som leder till näringsbrister av alla sorter.  Myxödem innebär att kroppens bindvävnader samlar på sig vätska, på ett unikt segt motsträvigt sätt. Varför inte även i ögontrakten?

Lite läskigare bilder finns här:

http://www.sankterik.se/upload/Dokument/Incitament%202007/inc0702_tema_LEIF%20TALLSTEDT.pdf

Mina föräldrar hänger fortfarande kvar. Däremot dog två av min mors syskon i helgen som gick, nästan samtidigt. Så det är mycket på en gång nu.

Igår tog vetenskapsradion upp ny forskning som visar att kyla leder till ökad dödlighet. Kyla är farligare än värme, eftersom värme bara påverkar oss de hetaste dagarna, medan kylan leder till 0,7 % fler dödsfall för varje grad som temperaturen sjunker (alltså 7 % om temperaturen faller 10 grader).

Men det handlar också om ålder, för det är hjärtat som tar stryk av kylan. Tydligen flyger blodet trögare i våra ådror ju kallar det är, blodtrycket och hjärtrytmen går upp. Alltså belastas hjärtat mer.

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=3472401

Inte konstigt man känner sig som man gör. Och helst kurar inne. Med hypotyreos är man ju kall redan från början…

En kryptisk förkortning som står för Hälso- och Sjukvårdens Ansvars Nämnd.

Dit kan man vända sig om man blir felbehandlad, nonchalant bemött, på olika sätt inte får den vård vi behöver. Det känns som om sköldkörtelpatienter är en stor grupp som just ignoreras.

HSAN har telefon 508 861 00.   http://www.hsan.se/swe/start.asp

Metro har en artikel om krisen i sjukvården, att fler anmäler. Det är otroligt jobbigt att både vara sjuk och samtidígt tvingas kämpa för sin rätt till vård. Men vi borde verkligen säga ifrån när vi inte får den vård vi behöver.

http://www.metro.se/se/article/2007/07/30/06/2502-45/index.xml

TV4 har tagit upp hur viktigt det är att anmälan sker på rätt sätt, för att det ska få avsedd verkan:

http://www.tv4.se/1.880229/2009/03/05/sa_anmaler_du_lakaren

Jag skriver så sällan för att jag är enormt splittrad. Min egen hälsa och sköldkörtlar över huvudtaget har kommit i skuggan av mina gamla föräldras hälsa. Min dotters reumatiska problem har stabiliserats, vilket är positivt. medicineringen verkar stabil, hon har äntligen – två år försenad – kommit till sista terminen på gymnasiet.

Att jag börjat studera via dator har fått positiva konsekvenser även för min dotter. Så även om jag läser ’bara för att det är roligt’, så har det inneburit att min dotter känner att hon också skulle orka med högskolestudier. Det är ju närmast ett måste idag, för att få jobb. I synnerhet om man har ett fysiskt handikapp som hon har.  Så detta är jag glad för.

Dock, allt går inte på räls. Nya regler för HT 2010 är att man MÅSTE ha godkänt idrottsbetyg för att få söka in. Den kursen blev inställd för dottern när hon var som sjukast, och sedan har skolan inte kommit fram med någon alternativ lösning, utan mer hoppats att det inte skulle lösa sig ändå. Jag har fått jaga skolans rektor – oerhört upptagen person – för att hitta en lösning, som mer betonar det teoretiska än det fysiska.

Visst är det viktigt att en reumatiker tränar, problemet är att hennes inflammationen var så aggressiv, att artror bröt ner knäna på mycket kort tid. Känns ändå lite sjukt att allt ska hänga på idrottsbetyget, för att få studera vidare på läsämnen (som hon alltid varit mycket bra på).

Nåväl, rektor kom med ett förslag på lösning och jag börjar pusta vad det gäller. Då drabbades min far av någon typ av propp eller hjärnblödning. Någonting som först ledde till känselbortfall i vänster sida, från kinden ner till foten. Efter ett par dagar fick vi iväg honom till akuten. Han har haft ansvaret för min än mer handikappade mor, och det är en plikt han hade svårt att släppa. Men det är bara att inse – nu är det jag och min bror som får ta den biten.  

Tja, det var min litania … alltså det som tar min tid.