Eva´s blogg

Jag hade förhoppningen om att snart nå slutet på listan över orsaker. Jag har ett par viktiga punkter kvar, men då hamnade Celiaki i nyhetsboxen, en ny doktorsavhandling. Det måste jag ju ta med:

Orsaker till Hypotyreos: 12 – Glutenintolerans

Att det finns ett samband mellan glutenintolerans och hypotyreos vet man sedan tidigare. Här på thyroid.se finns en artikel kring detta. Det skulle jag räkna in i kategorin Autoimmuna sjukdomar. Har man en, så har man risk att få en annan.

Doktorand Peter Elfström har nu undersökt 15.000 glutenintoleranta patienter och visar att glutenintoleranta patienter har förhöjd risk även för hypertyreos, leversjukdomar, Addison (rejält trötta binjurar) och lymfom.  

Jag tolkar notisen på Dagens Medicin som att avhandlingen vill visa på riskerna med att ha celiaki (alltså att inte tåla gluten), och att detta kan leda till följdsjukdomar som sköldkörtelrubbningar.

http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2009/02/24/okad-sjukdomsrisk-for-glut/index.xml

Men hur kan man se på saken ur ett vidare perspektiv? Jag upptäckte min glutenintolerans efter att ha fått min hypotyreos. Man kan då säga att jag har haft s.k. tyst celiaki. Barn med celiaki brukar lida av svåra diaréer och upptäcks därför tidigt. Jag led av svår förstoppning redan som 1-åring. Och sedan har detta kommit och gått under livet tills jag fick hypotyreos och konstant förstoppning.

Men borde jag inte ha lidit mer av det? Med tanke på att bullar var ett dagligt inslag i mina föräldrars och därmed även min kosthållning? De flesta med hypotyreos blir förstoppade och går upp i vikt, med det finns faktiskt även motsatta fall, att få diarée och gå ner i vikt. Tyärr är det svårt att bli trodd när man har motsatta symptom. Men det händer både här och där, då och då. Är det alltså möjligt att förstoppning är ett symptom på celiaki?

Annars är frågan ifall man kan få celiaki av sköldkörtelrubbning, likaväl som tvärtom? Det skulle stämma på temat autoimmunitet. Om kroppens immunförsvar slår in på fel växel så kan det ske på mer än ett område. Om min sköldkörtel strular så ämnesomsättningen inte fungerar, då har min kropp säkert svårare att ta hand om gluten och annat. Eller? Av den ständiga sjukdomen i sig blir binjurarna trötta …

Intressant i det här är även sambandet med leversjukdomar och binjurar. Det är i levern som T4 skall omvandlas till T3. Det är i levern och njurarna som tungmetaller och andra miljögifter kan lagras upp. Det finns ett klart samband mellan sköldkörtelrubbningar och trötta binjurar.

Kan det vara så att fler och fler inte tål säd pga industriella odlingsmetoder med skadedjursbekämpning? Och att detta i sin tur leder till skräp och skador i våra inre organ???

Vad som är tänkvärt i mitt eget fall är att när jag började få hypotyreos, så märkte jag först en viss vikt uppgång. Då började jag gå igenom mina matvanor och ville bli nyttig. Så vi började äta alltmer fullkorn. Så skulle familjen gå ner i vikt.

Men det var också då mina magplågor blev värre. Jag har också hört talas om andra som fått IBS, alltså tarmbesvär som blivit bättre av att de slutat med fullkorn. Då är frågan. Sitter det inte mer bekämpnings-medel kvar i det hela fulla kornet? Kan det vara ett problem?

I alla fall har växterna dessutom själva egna bekämpningsmedel i sina skal för att skydda sig mot växter. Vilket alltså kan vara ett helt normalt problem. Det är ett av problemen med bönor, det är bönornas egna bekämpningsmedel i skalen som bidrar till att ge oss gaser, och gör att bönor behöve kokas ur och bytas vatten på ett flertal gånger innan det problemet minskar.

Apropå avgiftning – att rena kroppen från diverse – så är det som med allt annat motstridiga åsikter om det är möjligt eller inte. Eller ska man bara hålla sig så långt som möjligt från gifthärdarna och vänta på att kroppen förnyar sig i sinom tid? (Det finns ju en hel del lycksökare som gärna vill tjäna pengar på andras oro.)

Hittade dock häromdagen en webbsida som känns tänkvärd. Först beskrivs tungmetallförgiftning, dvs de tungmetaller vi får i oss (från omgivning, tandvård, maten). De är mikroskopiska i storlek, men desto fler totalt. Och eftersom de är så små kan de lätt lagras i kroppsvävnaden, t ex i lever, njurar, hjärta eller varsomhelst.

Det stora problemet är att dessa mikroskopia metallatomer  riskerar att krocka med fria radikaler. Och när de gör det så splittras den fria radikalen upp i flera, så att en kedjereaktion startas så att de fria radikalerna multipliceras och blir allt fler.

Även om fria radikaler har en tendens att föra negativa effekter med sig, så lär det inte ske akut. Processen har pågått i våra kroppar i åratal. Vi gör ändå bäst i att undvika tungmetaller. Här några tips för utrensning:

90 % av tungmetallerna lär lämna kroppen med avföringen, så det är viktigt att hålla magen i trim. Det har ju länge tillhört mina problem, så jag förstår att det kan ha förvärrat situationen.

Protein i riklig mängd ska ingå i dieten – behövs för avgiftning. Återigen en sak som stämmer på mig, att jag inte längre klarar att leva vegetariskt, och att detta faktum inträffade efter att jag hamnade i dålig arbetsmiljö med mycket mögel. Mögel lagrar tungmetaller och andra miljögifter, så att det stannar kvar i rummet och luften.

Vitaminer och essentiella mineraler tar gärna slut när kroppen kämpar med avgiftning, så det behöver fyllas på.

Avgiftande effekter lär man finna hos: algen Chlorella, vitlök, färsk koriander och MSM (svavel).

Läs gärna mer här:  http://www.healingdaily.com/oral-chelation.htm

När det gäller att rena levern kan örtextrakt av Maria Tistel hjälpa. Finns hos hälsokosten eller näringsterapeuter.

Vad jag i synnerhet lade märke till var att B-vitaminer anses rena levern. Kanske ytterligare en anledning till att många med hypotyreos också har brist på B-vitaminer.

Orsaker till Hypotyreos: 11 – Konverteringsproblem

Det här anser jag vara en mycket viktig, men förbisedd fråga. Vare sig sköldkörteln kan tillverka tillräckligt med T4-hormon eller om vi får det som tillskott via Levaxin, så räcker inte det för att vår ämnesomsättning ska fungera. Från T4 måste  en jodatom lösgöras, för att bilda det aktiva T3-hormonet, det som ska in i varje cell i kroppen för att vår kropp ska fungera. Och det är ett visst enzym som genomför detta.

Hans Lemkers bok nämner detta faktum mycket summariskt som att omvandlingen sker ”i organ som lever och njurar”. Libers stora faktabok Endokrinologi säger att en frisk kropp dagligen bildar 80-100 mikrogram T4 och 30 mikrogram T3. Allt T4 bildas i Sköldkörteln, medan merparten (80-90 %) av T3 uppkommer genom enzymatisk omvandling av T4 i kroppens vävnader.

Förhållandet mellan de fria hormonerna i blodet omtalas också ofta som att fritt T3 är ca 1/3 jämfört med fritt T4.

Dr Barry Durrant-Peatfields bok Your Thyroid säger att större delen av omvandlingen sker i Levern. Han säger också att av sköldkörtelns hormonproduktion är 16 % T3, 80 % T4 och endast 4 % är T1 och T2.

Den uppenbara slutledningen blir att ifall sköldkörtelns produktion helt har upphört så saknas det ca 16 % omedelbart funktionsduglig T3. För den övriga produktionen måste det finnas rätt sorts fungerande enzym (varav en av de viktiga beståndsdelarna är selen). Vad mer krävs det av vår kropp för att klara av omvandlingen? Att levern fungerar som den ska? Verkar självklart. Kan den fungera halvdant utan att det märks i övrigt?

Mina T3-värden har aldrig nått upp i en tredjedel av mina T4-värden. Någon hänsyn har inte tagits till det, eftersom mina värden med Levaxin befinner sig inom referensramen. Min erfarenhet är dock att min hjärna behöver tillskott av T3 för att fungera. Innan jag började med Liothyronin hade jag svårt att koncentrera mig, svårt att minnas, svårt att aktivera mig och ta tag i saker, humöret var lägre, oron större. Eftersom jag äter en låg dos Lio (10 mikrogram) under detta mitt personliga försök, så känner jag att det fungerar för mig i ca 7 timmar, vilket lär vara halveringstiden för T3. Jag klarar mig precis igenom arbetsdagen.

Men på kvällen avtar fördelarna snabbt. En anmärkningsvärd iakttagelse jag har gjort är t ex när jag sitter och skriver bloggen så här på kvällen. Jag anstränger mig för att formulera mig. Väldigt ofta visar det sig att mina fingrar skriver ner ett annat ord än det jag tänkt medvetet. Ibland innehåller orden bara samma begynnelsebokstav. Ibland har jag bytt ut rätt preposition mot fel preposition. Det är alltså inte tal om enkla stavningsfel. Det är något annat mystiskt som händer i hjärnans synapser. 

Vet dock att jag blir klarare i huvudet ifall jag höjer dosen T3. Men eftersom jag ännu inte fått något legalt recept från en läkare, så sparar jag på dessa mina ‘gudsgåvor’.

Om sköldkörteln inte lagt av helt, eller om omvandlingen ute i kroppen fungerar helt utan problem, då kanske det räcker med det syntetiska T4 i Levaxin och Euthyrox. Men så är inte alltid fallet. Den äldre metoden med naturliga hormoner från svin innehåller alla sköldkörtelns hormonvarianter, den fungerade länge bra för många patienter. Men av någon anledning har detta sättet att tänka försvunnit ur närminnet på sjukvården. Endast äldre läkare har erfarenhet och kunskap kring detta. T ex Dr Barry Durrant-Peatfield.

Just idag snubblade jag över en artikel på nätet som tar upp just det här problemet med att så många patienter som efterfrågar T3, t o m i alldeles vanlig enkel syntetisk variant som Liothyronin, får blank nej av sina husläkare och endokrinologer tar bara emot mer akuta problem, och anser tydligen att balansen mellan T3 och T4 är för ’banalt’. (Samma bemötande som jag råkat ut för).

I artikeln intervjuas en nu pensionerad professor i mikrocirkulation, inflammationsexpert och fd explorativ forskningschef på Pharmacia, Karl E Arfors. Han känner väl till problematiken och menar att läkare idag inte kan ställa klinisk diagnos, alltså utifrån patientens symptom och mående, utan bara litar till provsvar. Arfors sällar sig här till de som menar att mängden sköldkörtelhormon cirkulerande i blodet är oväsentligt. För att komma åt ämnesomsättningen, den metabolism som sköldkörtehormonerna är ett mått på, så måste man mäta dem i urin samlade under 24 timmar. I urinen man man se hur stor del som cellerna faktiskt har förbrukats. Karl E Arfors gissar att ”50 % av kvinnor i åldern 40-70 år skulle bli piggare och må mycket bättre med tillskott av T3″.

Artikeln finns som pdf-dokument. Blunda för all reklam och skrolla ner till sidan 14:

Metoden att mäta hormonerna i urin är inte ny. Men som så mycket annat när det gäller sköldkörteln, verkar den bortglömd av dagens expertis. Alltför många kunniga har redan gått i pension.

Eller så är det ett riktigt krig som pågår därute i Sjukvårdsvärlden. Antagligen med mycket prestige inblandat. Jag finner det riktigt beklämmande. Jag brukar prata om Dr Barry Durrant-Peatfield, läkare från Storbritannien. Där verkar klimatet vara iskallt i den här frågan. Hans bok Your Thyroid, innehåller ett trevligt kapitel som riktar sig direkt till intresserade läkare, med tips om vad de ska tänka på. Men övriga kapitel innehåller en hel del gliringar om alla oförstående läkare. Ibland har jag undrat om han inte borde tona ner den biten. Trots att han bara vill öppna våra ögon. Boken går mycket ut på att förklara hur vi kan försöka behandla oss själva, när sjukvården vägrar hjälpa oss.

Ska det verkligen behöva vara så illa? Jo tydligen. Hans ilska är befogad. För bara några dagar sedan kom den Brittiska sjukvårds-eliten ut med ett fullständigt horribla riktlinjer om hur hypotyreos ska behandlas. Kort sagt går det ut på att man ENBART skall skriva ut T4, aldrig T3. Att ENBART blodprover skall tas. Allmänheten skall befrias från alla påstående om att man skulle kunna mäta sköldkörtelhormoner i urin, saliv eller på annat sätt. Dokumentet är så fruktansvärt bakåtsträvande att jag inte finner ord.

Som tur är reagerade genast USA:s främsta patientombudsman Mary Shomon och förklarade varför deras resonemang är helgalet på alla sätt. Tyvärr finns det liknande tendenser även i Sverige på många håll. Vi måste bekämpa detta. Man skulle kunna likna detta vid kravet Galilei fick över sig att förneka det han visste vara sant - att solen, inte jorden var solsystemets centrum.

Varför förneka hundra år av kunskaper kring sköldkörtelns diagnostik? Det finns faktiskt lika lite forskningsbevis för att det skulle räcker med enbart T4 som behandling, som den brittiska riktlinjer  nämnda ovan hävdar att det inte finns några bevis för att T3 skulle ha någon funktion.

Men alla vi som har testat på våra egna kroppar och märker att det fungerar, räknas inte vi?

http://www.rcplondon.ac.uk/news/news.asp?PR_id=436

http://www.rcplondon.ac.uk/specialties/Endocrinology-Diabetes/Documents/Hypothyroidism.pdf

http://thyroid.about.com/b/2009/02/18/united_kingdom_thyroid_guidelines.htm

Orsaker till hypotyreos: 10 – Radioaktivitet & Medicinsk terapi

Radioaktiv strålning är något jag skulle ha kunnat ta upp under punkt två, miljöpåverkan. Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986 visade några år senare en klar ökning av antalet cancerfall i sköldkörteln hos barn. Barn växer och påverkas därför snabbare. Just nu debatteras även det faktum att antalet fall av Leukemi hos barn är signifikant högre kring kärnkraftverk, även utan olyckor. Tydligen är det så att kärnkraftverk inte är så slutna system som de vill få oss att tro, visst läckage sker både med vatten och luft.

Normalt är cancer i sköldkörteln ovanligt. Hans Lemker skriver i sin bok om sköldkörtelns sjukdomar att endast ca 0,5-2 %  av antalet cancerfall sitter i sköldkörlteln. Och dödlig utgång är endast 0,0005 % av totalbefolkningen. Däremot är risken stor att få cancer i sköldkörteln om man någon gång strålbehandlats mot halsen eller närliggande områden. Tydligen var strålbehandling något man i början tog till sig med stor entusiasm och behandlade allt möjligt med, som förstorade lymfknölar, kikhosta, astma, acne. 

Idag antar jag att den entusiasmen har klingat av. Tandläkarna är noga med att låta oss hålla en blyskärm under hakan för att skydda sköldkörteln när vi röntgas. Annars kan just arbete med röntgenapparater vara en arbetsmijömässig risk, inte minst med äldre apparatur eller sämre säkerhetsrutiner.

Om man opererar bort delar av sköldkörteln pga cancer är risken uppenbar att behöva tillföra extra hormoner. Cancer pga strålbehandling tar enligt Hans Lemkers bok vanligen 20-30 år att utvecklas, hos vuxna får jag förmoda, antar att det inte är en metod man använder på barn.

En vanlig metod för att hämma en överaktiv sköldkörtel har länge varit, och är än idag, att låta patienten dricka radioaktivt jod. Effektivt eftersom jod normalt ingår i sköldkörtelhormoner. Radioaktiva jodisotoper  anses inte ha några risker för framtida sköldkörtelcancer eller leukemi (blodcancer), enligt Hans Lemkers bok. Dock leder det nästan alltid till underfunktion - hypotyreos. Det onda man får ta med det goda.   

Även tyreostatika, mediciner för att bromsa hypertyreos, måste följas upp med kontroller, både för att se att man inte utvecklar hypotyreos, eller – vilket också är vanligt – att man återfår hypersymptom senare i livet.

Det finns andra ämnen som påverkar sköldkörteln (se orsaker 2). Jag har tagit upp fluor. FASS läkarbok tar upp medicinerna Litium och Amiodaron:

http://www.fass.se/LIF/lakarbok/artikel.jsp?articleID=5566

Överkonsumtion av inflammationshämmande medel av NSAID-medel, lär också vara hämmande. T ex treo. Alltså alla med acetylsalisylsyra. Min mage har aldrig gillat dom ändå. Inte Diklofenak heller. Det fick jag i början mot mina mystiska ledsmärtor, när man inte visste vad det var för fel på mig. Av det blev jag sämre, inte bättre. Mensen försvann, jag fick mer yrsel, mina inflammerade knäleder blev inte bättre. (Dom blev däremot helt bra efter en kur med ingefära och gurkmeja och multi-vitaminer i relativt stora doser. Om det nu berodde på det inflammationshämmande i ingefära och gurkmeja, eller för att jag just då led av vitamin-brister, det skall jag låta vara osagt. Gurkmaja har dock en dokumenterad effekt mot inflammationer. Synd att det smakar så illa. )  

Tillskott av Järn och B12 kan minska effekten av Levaxin, så det är bra att vänta några timmar däremellan.

Å andra sidan, vi som redan lider av Hypotyreos, redan medicinerar med hormontillskott, vi som kämpar för att hitta en balans där vi kan få ett drägligt liv, vi måste nog ibland välja mellan pest och kolera. Dvs kan jag inte ta Levaxin och Järn vid olika tillfällen, eller måste jag svälja ned det med en liter mjölk (kalk eller mjölkprodukter i stora mängder kan fungera hämmande) – då kommer det antagligen att visa sig att vi hittar vår optimala dos hormoner ett snäpp högre upp. Som kompensation…

Jag har fortfarande några fler osaker kvar, jag tvekar dock lite om hur pass mycket jag ska dela upp dem, eftersom mycket går in i varandra. Men för tydlighetens skull … jag brer ut mig.

Orsaker till Hypotyreos: 9 – Hypertyreos

Jag har nämnt överfunktion tidigare, inte minst i bisatser inom denna orsakslista. Alla ni som lider av överfunktionens alla besvär just nu, tycker säkert att jag skriver alldeles för lite om det. Själv har jag aldrig fått diagnosen hypertyreos. Det behöver dock inte betyda att jag aldrig har haft det. Två gånger i mitt liv har jag minskat i vikt på mycket kort tid, ner till endast 48 kg. Banta gjorde jag inte. Tvärtom tog jag ingen hänsyn till vad jag åt, snarare minns jag det som perioder av konstant godisätande – ett sorts självmedicinering. Det kan alltså ha varit korta perioder av hypertyreos. Den första inträffade strax efter en graviditet, och innehöll även andra symptom som jag vid det laget var alldeles för upptagen som mamma, för att ta hänsyn till. Andra tillfälet var vid en allvarlig depression, som också innehöll ett antal symptom som jag själv så här i efterhand kan undra över vad som berodde på vad, egentligen ?  

Orsakerna till hyper är nästan lika lång som för hypo. Oftast försöker kroppen kompensera obalanser och blir hyperaktiv. Och denna hyperaktivitet är det mycket viktigt att en specialist får kontrollera, då effekterna är så mycket mer akuta, än vid hypo. Har man tur återgår allt till det normala när läget åter balanserats. Det är de lätta varianterna.

Om inte, är det troliga att sköldkörteln antingen bränner ut sig själv, och därigenom övergår i underfunktion.  Eller att läkarna vill dämpa överaktiviteten via medicinering. Förhoppningen är att få till stånd en alldeles lagom dämpning, men oftast är det svårt att uppnå en sådan balans, varför medicineringen oftast leder till underfunktion. Det troliga är att sjukdomsförloppet i sig ändå kommer till den punkten i något skede, där aktiviteten avtar.

Att operera bort en bit av sköldkörteln har också varit en metod för att minska den totala aktiviteten. Ibland kanske det räcker så, men det troliga är att det är svårt att räkna ut exakt hur stor del som behöver tas bort. Inte heller kan någon med säkerhet säga ifall hyperaktiviteten ändå kommer att växla ner till underfunktion när krisen nått sin kulmen. Och då står man där med för liten sköldkörtel och behöver hormontillskott precis som vid hypotyreos.

Orsaker till Hypotyreos: 8 – Hypotalamus & Hypofysen

Om problemen sitter i själva sköldkörteln, kallas det primär hypotyreos. Men fel kan även uppstå utanför den, i hjärnans dirigerande kontrollsystem: de två körtlarna hypotalamus och hypofysen. Om hypofysen  misslyckas med sitt dirigerande kallas det sekundär hypotyreos, men om det i stället är hypotalamus  ännu en nivå ovanför som misslyckas i sitt planerande, då kallas det tertiär hypotyreos. Kan tyckas enkelt att komma ihåg att allt börjar med hypo. Dock inte så på engelska, där heter hypofysen Pituitary gland.

I jämförelse med primär hypotyreos, som är vanligare än många tror, så är sekundär och tertiär hypotyreos ovanligt. Oftast är det själva problemet. Att läkaren inte tänker på möjligheten, då det inte syns på de vanliga blodproverna. En sköldkörtel som blivit trött och vill somna om skall ha TSH som väckning. Om detta inte sker, blir det inga höjda TSH-värden som läkaren kan avläsa i proverna. Alltså blir svaret:

- Nej, det är inget fel på din sköldkörtel… det är åldern… du inbillar dig…

Inte desto mindre, oavsett om det är hypotalamus TRH-produktion som minskar och därför inte stimulerar hypofysen, eller om det är hypofysen själv som somnat om, så blir resultat låga värden av TSH, trots att bristen på order uppifrån får sköldkörteln att stanna av - Hypotyreos uppstår. Men det krävs betydligt mer komplicerade tester av en specialist.

Hypotalamus påverkas lätt av externa faktorer, vare sig en svår förkylning eller livskriser. Kroppens mekanismer är så fint balanserade mot varandra att de lätt kommer i olag, temporärt eller definitivt - tertiär hypo. Så även Hypofysen, TSH kan minska pga tumörer eller trauma (slag, fall, olyckor) – sekundär hypo. Hypofysen kan skadas svårt av minskad blodtillförsel, vanligast efter förlossning, när modern drabbas av allvarlig postnatal blödning, men även varje annan större blodförlust kan leda till samma sak.

Olika skador kan alltså leda till att TSH inte svarar på TRH. När man väl kunnat utesluta allvarligare orsaker, får man koncentrera sig på att balansera Sköldkörtelhormonerna, utan att förlita sig på blodprover som inte avviker från referensvärdena. 

Liknande skador kan även leda till överproduktion av TRH resp TSH, trots att sköldkörteln fungerar, vilket alltså leder till Överfunktion.  Det kan bero på adenom (hormonproducerande cancer) inuti körtlarna. Stress och livskriser kan överstimilera. Det kan vara genetiska problem som gör att cellerna börjar styra sig själva. Hypotalamus kan bli okänslig för sköldkörtelnivåerna och därför överproducera TRH. Ovanligt, men det händer. Vanligare är då för hög produktion TSH i hypofysen.  

Allt detta leder alltså till Hypertyreos – och det brukar det inte vara något problem att avläsa i prover. Å andra sidan är detta också betydligt akutare att få bukt med.

Orsaker till hypotyreos: 7 – Genetiska problem

Som med allt annat, kan våra gener strula till det för sköldkörteln. I synnerhet autoimmunitet har en stark ärftlig koppling. Vi ärver inte alltid samma sjukdom, med immunförsvaret har en tendens att knasa sig enligt någon av alla olika diagnoser som finns. Som att jag har hypotyreos, men min dotter är reumatiker. 

Andra medfödda skador är mycket ovanliga. Men visst händer det att barn föds med defekt sköldkörtel, eller t o m helt utan. BB kollar dock alltid upp detta med blodprov direkt efter barnets födelse, eftersom en sådan brist är mycket allvarlig och leder till att varken muskler, benstomme eller psyke utvecklas som det ska. Man kan också ha ärftlig brist på något av alla enzymer som ingår i bildandet av sköldkörtelhormoner. Med hormontillskott blir dock barnets utveckling normal.

Dr Barry Durrant-Peatfield oroar sig då mer för små brister, som kanske inte märks på blodprover. Han säger att några som får diagnoserna autism eller ADHD kan vara oupptäckt hypotyreos. Och om så är fallet borde det vara mer logiskt att rätta till sköldkörtelns funktion för att uppnå normal hjärnaktivitet, hellre än att sätta in psyko-farmaka.

Han menar också att ibland uppstår genetiska programmeringar att stänga ner sköldkörteln alldeles för tidigt, vid t ex pubertet, graviditet, eller livskriser. En försåtligt smygande hypotyreos, som liknar den avtagnade aktiviteten hos sköldkörteln som ingår i vårt normalt åldrande, men inleds alltför tidigt, och därav senilitet.  

Karin Munsterhjelm, specialist i allmänmedicin, skrev i en artikel i 2000-talets Vetenskap (nr 4/2007) att vissa typer av Hypotyreos (typ 2; sänkt kroppstemperatur trots normala värden) verkar ha ett samband med mutationer i mitokondrie-DNA, dvs det DNA som styr bildningen av cellernas energifabriker. Och mitokondrierna ärvs alltid från modern. Fastän hormonnivåerna i blodet är ‘normala’ är de inte tillräckligt höga för att stimulera genetiskt defekta mitokondrier till normal aktivitet.

PS. Det är inte min mening att oroa och göra oss till hypokondriker. Men ju mer jag läser, desto fler olika möjliga orsaker hittar jag. T ex nämner Dr Barry Durrant-Peatfield den ärftliga sjukdomen Hemakromatos. NE säger att det är en av de vanligaste ärftliga. En defekt gen tillåter onormalt stor upplagring av järn och ferritin i kroppen. Det lagras i inre organ - inklusive alla endokrina körtlar – varpå dessa skadas. Alltså även sköldkörteln. Dock leder ett regelbundet menstruerande till en långsammare upplagring, sjukdomen märks senare. Dock får man hoppas att en så direkt ärftlig sjukdom också är känd i familjehistorien. Botemedlet lär vara enkelt – regelbunden åderlåtning!

Fortsätter här min listning. Uppspjälkningen i orsaker är dock sällan ren och enkel. Hela tiden samverkar många olika saker. Det är väl det som gör sköldkörteln så känslig. Att den är känslig på så många olika sätt. Jag var inne på hormoner igår. Idag får det sin egen rubrik:

Orsaker till Hypotyreos: 6 – Hormonstörningar

Man har kallat sköldkörteln ‘den tredje äggstocken’. Det råder ett komplicerat och nära samspel mellan sköldkörteln och alla endokrina körtlar. Vid underfunktion påverkas våra sexhormoner. Sexlusten sjunken. Mensen blir oregelbunden eller uteblir. Infertilitet – svårighet att bli gravid – är ett typiskt tecken på underfunktion.

Att betydligt fler kvinnor än män drabbas av problem med sköldkörteln kan hänga ihop just med att kvinnor könshormoner inte är konstanta utan förändras med våra cykler: mens, barnafödande, klimakterium. Det är också de vanligaste tidpunkterna för rubbat sköldkörtelfunktion – pubertet, efter graviditet och i övergångsåldern.

Är man ca 40-50-år och går till läkaren med trötthet och viktökning blir man väldigt ofta ignorerad. – ‘Tja, det är åldern … vänj dig.’ Det kan gå så långt att man börjar tvivla på sig själv. Är jag inbillningssjuk? Jag måste vänja mig vid att jag blir gammal. Sorgligt. För det finns inte alls någon anledning att acceptera symptom som leder till att vi åldras och dör i förtid. När lösningen egentligen oftast är så enkel – rätt mängd näring och hormoner.

Problemen kan dessutom debutera redan i puberteten. Eller efter en graviditet. ca 6 % av alla graviditeter påverkar sköldkörtelns funktion. När vi är gravida fungerar ämnesomsättningen lite i överkant, men efter barnets födelse kan den få problem att återgå till normal balans. Ofta uppstår underfunktion, men även överfunktion kan förekomma. Efter några månader brukar det rätta till sig. Men inte alltid.

En traumatisk graviditet, t ex kejsarsnitt och/eller stor blodförlust, ökar risken för att funktionen aldrig riktigt återgår till normal balans. Risken ökar också vid många, kanske i synnerhet vid täta graviditeterna. Efter tredje eller fjärde barnet kanske modern blir utmattad och oförmögen att kontrollera sin vikt. Men eftersom mödrar med flera barn förväntas känna sig trötta, kanske varken hon själv eller hennes läkare funderar närmare på saken. Men postnatal depression är mycket vanlig pga underfunktion i sköldkörteln, även om diagnosen inte uppmärksammar det som orsak. 

Barnets födelse kan också trigga igång en inflammation i sköldkörteln – Postpartum thyroiditis –  ofta 4-12 månader efter barnets födelse. Den kan innehålla faser (ca 2-4 månader) med såväl Hyper som Hypo. Ibland reder den ut sig av sig själv, men inte alltid …

PS. Glömde skriva om P-piller. Där är det vi själva som tillför hormoner som alltså stör balansen. Alltid tvingas man välja mellan ‘pest och kolera.’  Suck. Jag tålde aldrig p-piller. Prövade några gånger när jag var ung, men gav snabbt upp. Men varje gång hann jag få försämrad syn, förutom illamående och annat skräp.

PS2. Förutom hormonsvängningar så finns det en faktor till som gör sköldkörteln hos kvinnor känsligare än hos män. Fettvävnad lagrar miljögifter lättare än muskler. Kvinnors kroppar har normalt högre fettprocent än män.

Orsaker till Hypotyreos: 5 – Traumatiska olyckor och händelser.

Ett trauma kan var såväl fysiskt som psykist. Kanske båda samtidigt. Ordet väcker gastkramkande känslor när ödet går emot oss, en familjemedlem dör, osv. Värsta scenariot.

Men som medicinsk term handlar ordet trauma om yttre påverkan, t ex skada pga bilolycka, slagsmål, men även skador från kemiska medel, strålning, värme, kyla.  Slag mot sköldkörteln är naturligtvis en allvarlig skaderisk. Men ibland behövs det bara en häftig inbromsning med bilen – wiplash. En häftig sträckning kan leda till en primär skada i sköldkörteln. Men ibland är det hypothalamus eller hypofysen som råkar illa ut, vilket är betydligt svårare att upptäcka. Om dessa centra i hjärnan inte längre kan tillverka TRH eller TSH uppstår med tiden underfunktion. Om vården av rutin bara tar TSH-prov verkar allt normalt. TSH är konstant ‘lågt’.

Skador på binjurarna leder också till obalans i kroppens hormonbalanser, vilket påverkar sköldkörteln negativt. Alla skador och sjukdomar leder till att binjurarna börjar arbeta för högtryck med att tillverka extra kortisol. Ju längre sjukdomsförlopp, desto större påverkan på kroppens hormonbalans. Ibland så pass att de aldrig repar sig.  

Kirurgiska ingrepp är också en form av trauma. Gemensamt för våld och kirurgi är risken för blödningar. Extra stor risk innebär att ta bort halsmandlarna som delar blodtillförseln med sköldkörteln. Uppstår blodbrist kan sköldkörteln skadas. Men även andra större blödningar kan påverka. I synnerhet kvinnor lär påverkas negativt av galloperationer. Av någon anledning påverkas sköldkörteln av att gallblåsan opereras bort.

Mycket tyder på att det finns en hormoniell dialog, i synnerhet mellan livmodern och sköldkörtel. Varje intrång – t ex operera bort livmodern, göra abort, sterilisering - kan därför påverka sköldkörtelns funktion. 

Någonstans här verkar cirkeln sluta sig. Vi närmar oss det psykiska traumat. Såväl könshormoner som sköldkörteln påverkar vårt psykiska välmående. Vid psykisk likaväl som fysisk ohälsa, går binjurarna på högvarv.  Och blir de uttröttade, ja då mår vi bara sämre även i ämnesomsättningen.

Orsaker till Hypotyreos 4: Virus

Autoimmun nedbrytning av sköldkörteln, bristtillstånd m.m., tar ofta lång tid med diffusa symptom innan vi inser att vi är sjuka. Men det finns även akuta sköldkörtelinflammationer (Subakut tyreoidit eller de Quervains). De uppstår oftast efter en virusinfektion i de övre luftvägarna. Det kan blossa upp över en natt, man blir mycket sjuk. Ca 50 % av fallen leder till akut överaktivitet. (Enligt Hans Lemker: Sköldkörteln och dess sjukdomar). Sköldkörteln kan vara förstorad och öm. Efter det kan allt återgå till det normala igen, eller så återkommer episoderna tills sköldkörteln tröttas ut och blir underaktiv.

Körtelfeber, orsakad av Epstein-Barr virus, påverkar hela kroppen, bl a ger det en fruktansvärd halsinfektion med förstorade halskörtlar och tonsiller täckta med vit beläggning. Man är försvagad och har hög feber i flera veckor och sjukdomskänslan kan stanna kvar i flera månader. Hos vissa patienter stannar viruset i sköldkörtelns hormonproducerande vävnad och fortsätter att skada den. Om sköldkörteln är effektiv nog att kompensera med oskadd vävnad kan det ta år innan underaktivitet uppstår. ‘Ibland så länge att man letar efter andra orsaker’, säger Dr Barry Durrant-Peatfield. Han har dock funnit att 30 % av hans hypotyreos-patienter haft körtelfeber någon gång innan de fick problem med sköldkörteln.

Hans Lemker nämner även påssjuka, mässling, influensa, vanlig förkylning och muskelsmärtor som finledning till tyreoidit. Virus inleder förloppet, men tyreoiditen kan dock ändå inte härledas till någon speciell virustyp. Sköldkörteln och det immunförsvar som borde ställa upp och skydda, gör uppenbarligen inte det hos alla människor, utan leder till att sköldkörteln börjar brytas ner. Lemkers bok ser immunförsvaret i sig som problemhärd, medan andra bara talar om virusen i sig och inte går vidare in på saken.

Borrelia, den infektion som sprids vid fästingbett, har också många symptom som kan förväxlas med hypotyreos. Problemet blir då att den sjuke inte får den behandling man behöver, utan precis som många med begynnande hypotyreos, får höra att de är inbillningssjuka.

 http://www.borrelia-tbe.se/

http://www.kungsportslakarna.se/borrelia.htm

http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2007/10/11/lang-antibiotikakur-hjalpt/index.xml

Borrelia kan alltså även ge avvikande värden på sköldkörtelproverna. Alltså ytterligare en möjlighet till misstag. Å andra sidan kan jag undra om även detta virus kan skada sköldkörteln permanent? Det finns ju kronisk borrelia. Som med allt annat är det väl snabb upptäckt och snabb behandling som ger störst chans till 100 % läkning.

När jag själv fick diagnosen hypotyreos januari 2006, då avvek mina sköldkörtelprover, men man fann inte några antikroppar. Det borde betyda att jag inte tillhör majoriteten som har en autoimmun tyreoidit. Eller kan antikroppar försvinna? Å andra sidan är blodprover aldrig säkra. För att vara säker måste man ta vävnadsprov via finnålspunktion. Det motsatta har jag dock hört, att en låg mängd antikroppar kan man ha utan att vara sjuk …

Känner trots allt likheter med min mors beteenden och symptom. Autoimmunitet är ju oftast ett ärvt anlag. Men om det i mitt fall beror på miljö eller arvsanlag, vet jag inte. Själv har jag dock ofta lutat mot miljöpåverkan. Funderingar kring Borrelia har inte känts rätt för mig. Trots att jag led av svårt svullna knäleder 2-3 år innan jag fick min diagnos. Min dotters reumatism inleddes med samma typ av svullna knäleder. Vi två har dock inte samma diagnos. Hon liknar mer min far, som också har RA. Så de arvsanlagen har jag i alla fall fört vidare.

Mässling hade jag som 6-åring, mycket allvarligt. Körtelfeber eller liknande halsflussliknande infektion  har jag också haft. Jag var 17 år och på resa på Irland när jag insjuknande med 41 graders feber, förfärlig halsinfektion som hindrade mig från att svälja, med vita beläggningar på tonsillerna. Jag reste hem fortast möjligt, i ställt för att söka läkare. Trodde att jag blivit frisk igen när det visade sig att jag fortfarande hade 38,8 graders feber – detta var tre veckor senare.

Så visst kan det ha varit en första attack mot min sköldkörtel, men som min unga starka kropp klarade av på kort sikt, men som kanske försvagade den för framtiden?  … men som sagt, det var så länge sedan …