Eva´s blogg

Sitter här och pustar med en lätt huvudvärk på lut. Igår var revisorn hos mig på jobbet och gick igenom mitt bokslutsarbete. Samma anspänning varje år, utan annan anledning, än att inte ha mitt arbetsrum för mig själv, att 8 timmar på raken svara på frågor om saker jag inte har kvar i närminnet.

Orsaker till Hypotyreos: 2. Vår miljö

I förra inlägget tog jag upp brister som kan leda till problem (t ex jod, selen). Om  man lider av t ex jod-brist försöker sköldkörteln kompensera detta genom att växa. Det vi kallar struma. Större sköldkörtel för att försöka höja hormonmängden till högre nivå. Ibland fungerar det. Det finns folk med struma som inte får andra negativa symptom. Kroppen har hittat en ny balans. (Men det kan också leda till överproduktion, som med tiden klingar ut i underproduktion.)

Brister kan åtgärdas med tillskott. Miljögifter bör antagligen oroa oss mer. Dit hör halogenerna: brom, fluor, klor och tungmetaller som bly, kvicksilver, kadmium. Hörde nyligen att de ‘nya miljövänliga’ lamporna, visserligen spar el-timmar, men i stället innehåller tungmetaller. En ny tickande miljöbomb, om vi inte kan lita på att alla sorterar sina sopor korrekt? Kan vi det?

Tungmetaller är mycket giftiga. Kvicksilver extremt så, men ingår i amalgamet i våra tandlagningar och som konserveringsmedel i vacciner. Kvicksilver motverkar Selen, det ämne utan vilket vi inte kan omvandla T4 till T3. Alltså får vi underfunktion.

Sköldkörteln är mycket känslig och oroas lätt. Vi påverkas negativt av allt som ‘inte är naturligt för oss’ , även om olika individer är olika känsliga. Droger och mediciner hör hit. Kortison hör till det som kan behövas i små doser men som snabbt blir skadligt i större doser. Listan över industrigifter är lång. Dioxin och PCB (innehåller alla klor) absorberas i fettvävnader och lagras i kroppen i många år. De är giftiga för levern, stör fortplantning och immunsystemet. Karin Munsterhjelm hör till de som varnat för gifter ända sedan 1970-talet, (bl a hormoslyr som innehöll dioxin).

Vi är omgivna av kemikalier i hela vår mijö, kläder, möbler, datorer, TV, mobiler, överallt används kemikalier, ofta för att skydda oss mot brand m.m. - ur askan i elden? Våra husdjur, hundar och katter får också hypotyreos – en första varningstriangel. Katten slickar sin päls ren varje dag och får därför i sig högre halter än något annan levande varelse. 

Klor och fluor är halogener liksom jod, varför misstag sker pga likheterna. I stället för att producera funktionsdugliga sköldkörtelhormoner, bildas inaktiva dubbelgångare. Dr Barry Durrant Peatfield poängerar särskilt faran med fluor. Han berättar att man tidigare använt just fluoridsalter för att bromsa sköldkörtlar med överfunktion. Men att man verkar ha glömt bort att fluor är ett förgiftande vävnadsgift. Fluor är en billig restprodukt från andra tillverkningsprocesser. Detta stoppar man i vår tandkräm. Tandläkare ordinerar fluor-tabletter att suga på. Vissa orter tillsätter fluor i dricksvattnet. Att avstå från socker vore ett bättre skydd mot karies.

Här en länk om en amerikansk läkares kamp mot fluor i dricksvatten. Han oroar sig i synnerhet för fostrets och dibarns intellektuella utveckling, inte minst just för att sköldkörteln skadas:

http://www.naturalnews.com/024855.html

Fluor skadar många av kroppens enzymer. Även små mängder påverkar vår intellektuella utveckling i alla åldrar. Alltså precis vad som sker vid kraftig jodbrist. T3 styr ämnesomsättningen inne i cellerna. T3:s aktivitet sätts på och stängs av genom ett s.k. G1 protein. Just avstängningen kan haka upp sig under påverkan av fluor, kisel och aluminium. Alltå minskar ämnesomsättningen. Vissa fluorider hindrar tillverkningen av TRH, som därför inte sätter igång TSH. Återigen minskad ämnesomsättning.  Och värst av allt, detta kommer ofta inte att synas på blodproverna. Hormonerna finns där, men är inaktiva. 

Apropå detta, så kan jag rekommendera Artikeln om Karin Munsterhjelm på barrikaden mot Miljögifter, i tidnigen 2000-talets Vetenskap, nr 4/2008, och mitt inlägg 26 september 2008, där jag refererar till denna.

Jag nämnde aluminium ovan. Undvik kokkärl av aluminium. Teflon innehåller kemikalier som löser ut i maten vi kokar. Min sambo gick på en matmässa häromsistens, och pratade där med tillverkare som erkände att inte ens den mest högkvalitativa ‘non-stick’ varianten, av vilket fabrikat det vara månde, håller längre än tre månader innan beläggninen börjar lösa ut i maten. Hittade idag en artikel kring detta. Där pratar man om infertilitet som symptom. Och det vet ju vi att ett typiskt symptom på hypotyreos, det är problem att bli gravid. 

http://www.naturalnews.com/News_000709_Teflon_PFOA_infertility.html

Apropå mat och miljö, så finns det många tillsatser i processad mat, som vi aldrig skulle acceptera att hälla i maten när vi lagar den själva. Kemikalier som används vid färgborttagning, avlusning och myket annat. Rödfärg som skall få oss att tycka att korven ser färsk ut, men är allt annat än nyttig att få i sig. Det skulle förvåna mig om inte sköldkörteln påverkas. Jag tål i alla fall inte många E-nr nu längre. Jag får allt från eksem till hjärtklappning och kolik. I synnerhet vid glutamat E621-E626. Ibland kallat något så harmlöst som ‘smakförstärkare’. Vägra köpa skinka, korv, buljongtärningar, såsmixer etc som innehåller glutamat. Läs gärna på Dr Annika Dahlqvists blogg:

http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/?anchor=glutamat

Orsaker till Hypotyreos: 1- Näringsbrister

För optimal mängd Sköldkörtelhormoner krävs rätt basföda: Ur proteiner utvinns den aminosyra som bildar enzymet Tyrosin. Basen i detta enzym är Selen. Tyrosin och Jod i förening bildar hormonerna. Det enzym som Selen ingår i utför också den mycket viktiga uppgiften att ta bort en jodmolekyl från T4 till det aktiva  T3. Utan Selen kan vi alltså varken tillverka eller använda sköldkörtelhormonerna. Det är också ett protein som fungerar som transportmedel för T4 när det snurrar omkring ute i vårt blodomlopp och väntar på att tas i bruk.

Enzymerna kräver dessutom en rad mineraler som medhjälpare för att kunna sköta sitt jobb – magnesium, mangan, zink, krom, järn, koppar, kalcium – inga stora mängder, men de måste finnas. Bland vitaminerna är särskilt B-vitaminer av alla slag och C-vitamin särskilt viktigt.

Problemen? Att finna rätt balans. Både för lite och för mycket jod hämmar hormonbildningen. Man brukar prata om jodbrist i U-länder, men det kan gälla alla urlakade jordar i inlandsområden. I Sverige kan man i alla fall köpa salt med tillsatt jod. Med normal saltning borde det alltså inte vara några problem. 

Normalt sett svälter vi inte. (Eller? Hur är det med alla dieter och bantning?) Men då och då poppar det upp rapporter som säger att våra odlingsmarker är näringsmässigt urlakade, att den industriella gödningen inte ger växterna näring på rätt sätt, som förr i tiden när jordarna fick ligga i träda och samla näring. Hur som, så lär just Selen bli den mineral som det blir allt lägre halter av.

Nästa problem är att grönsaker likasom andra växter innehåller olika hämmande ämnen. Inte bara miljögifter, utan naturligt förekommande. Det är normalt små mängder, som en frisk ämnesomsättning eller långkok oskadliggör.  Kålfamiljen hör hit (vitål, brysselkål, rovor osv). I raffinerad form har detta ämne  (‘thiouracil’, vilket jag inte kan översätta) faktiskt använts för tillverkning av mediciner mot överaktiv sköldkörtel.

Detta hindrar inte mig från att äta vitkål. Underbar frisk smak att tugga en klyfta färsk vitkål 2-3 gånger i veckan. Och för mig den bästa medicinen mot smygande förkylningsbaciller i halsen. Problemet är om man äter stora mängder varje dag. Att koka kålen länge tar också bort problemet. Men det tycker jag inte är lika gott. Den halvtropiska växten Kassava har en liknande effekt. Tyvärr i områden där fattigdomen oftast gör att den utgör huvudfödan, och kan då skapa verkliga problem.

Sojabönor kommer också alltid på tal när det gäller växter som stör.  Sojabönor innehåller nämligen en extra hög halt växt-östrogener. Att vårt kvinnliga könshormon östrogen kan påverka balansen i måendet efter menscykeln, det är vi många som har kännt av. Tydligen kan östrogen, påverka mängden SKK närvarande på transportproteinet. Därav en rubbning i balansen. 

Andra växter man inte ska äta för mycket av är: hirs, pinjenötter, senap och jordnötter. Jag vet att senap är släkt med vitkål. Pepparrot och vitkål innehåller senapsolja. Jordnötter är släkt med sojabönan, och är alltså inte en nöt i vanlig mening.

Fick igår senaste numret av tidningen Hälsa. Där skrev en kostexpert om linfrön. Hur många har inte lagt linfrön i frukostgröten eller på filen? För att hålla magen i gång. Linfrön är laxerande och innehåller det livsnödvändiga omega 3-fettet. Problemet är att linfröets skal innehåller ämnen som i tarmen omvandlas till giftet vätecyanid, vilket kan ge allvarliga nervsymtom. Hon skriver:

”Långvarigt intag av 3-10 msk linfrön per dag, kan ge störningar i sköldkörtelns funktion och olika typer av nervskador. Sjuka och undernärda kan vara extra känsliga och skall därför undvika linfrön. Välj hellre linfröolja.” 

Kroppen kan ändå inte utvinna omega 3-fettet ur hela frön. Och krossar man linfröna härsknar de snabbt varpå risken för cyanidförgiftning uppstår. Livsmedelsverket säger: högst 1-2 msk hela frön per dag. Undvik krossade frön. 10 msk kan ge akut förgiftning med huvudvärk, illamående, hjärtklapning och andnöd.

Omega 3-fettsyra är annars ett livsnödvändigt fett som måste tillföras med kosten, via t ex fet fisk eller linfröolja. Omega 3-fettsyror dämpar inflammationer i kroppen. Min reumatiska dotter fick viss effekt av Omega-3-kapslar, när hon led som mest innan hon fick diagnos och mediciner. 

Tillbaka till sköldkörteln. Matens påverkan är helt klart en glidande skala, där vi går från välgörande näring till hämmande ämnen över till miljögifter av olika slag. Sen kan man ju diskutera om Kaffe och te är nödvändig mat eller stimulantia? Men vad vore livet utan en kopp Te!? Ibland dricker jag örtteer och många av dessa kan påverka mig ganska kraftigt om än olika. Ämnen som kan vara välgörande för en människa, kan bli negativ för en annan.

Te och kaffe hämmar sköldkörteln. Te innehåller mer fluor än någon annan växt, eftersom den bara trivs på jord rik på fluor. Det stoppar man i tandkräm och påstår är både ofarligt och ‘närmast livsnödvändigt för tänderna’. Den ofarligaste kemikalien?  Problemet är att Fluor-molekylen är närmast identisk med jod-molekylen, varför fluor intar jodets plats, och då bildas inte tillräcklig mängd hormoner. Fluor skapar alltså jod-brist i sköldkörteln.

Som sagt te och kaffe, liksom tobak och alkohol hämmar sköldkörteln mer än mycket annat. Men då är vi på väg in i nästan kategori orsaker: gifter. Återkommer till det nästa gång.

Ja, det finns många underbara finskor. Inte minst Dr Karin Munsterhjelm. Och många medlemmar på den här listan. Och för dom som inte kikar på konståkning kan jag tala om att Finland gjorde storslam på EM:S damsida denna vecka. Placerade sig: 1 – 3 – 5. Fantastisk prestation!

För mig har helgen varit rörig. Förutom att jag pendlat mellan Konståkningssändningarna, sedan i onsdags, så har sambo fyllt år och släktingar kommit resande oförhappandes, trots att han alls inte hade tänkt sitta hemma och fira, utan istället har jobbat och var borta på kurs hela födelsedagen. Min balans är fortfarande inte vad den borde vara för att jag ska klara sådana överraskningar.

Efter lite meditation tog jag mig i alla fall för med att baka en äppelkaka för att roa (eller ska man säga lugna?) väntande gäster. Snabbaste alternativet var Ekströms färdiga Marsanvaniljsås. Trots att den innehöll flera E-nummer. Vet inte om det berodde på det eller att det innehåller socker. Men senare på kvällen upptäckte jag att mina fötter svullnat och jag kände mig allmänt uppsvälld. I morse visade också vågen ett kilo plus. Så mycket vaniljsås åt jag verkligen inte. Men det är det enda jag kan tänka att jag inte tål.

Ikväll ser i alla fall mina fötter normala ut igen. Hoppas detsamma gäller vikten i morgon bitti.

Fick nyss en mycket viktig information på vår eminenta mailinglista. Fullt med informerade människor där. Det gäller Ginseng, Rosenrot och Rysk rot – att dessa preparat påverka autoimmuna sjukdomar negativt, därför att de ökar den autoimmuna processen, och därmed slår ut immunförsvaret.  

Vidare gäller att preparat som skall reglera immunförsvaret (Kortison, TNF hämmare) då blir mer eller mindre utslagna av Ginseng, Rosenrot och Rysk rot. Viktig info som dock haft svårt att nå ut.

Ett mycket tydligt symptom vid Hypotyreos är som alla vet – Trötthet. Och när inte de syntetiska hormonerna hjälper (om man ens får några), vill man gärna hitta andra metoder att piggna till. Vi minns alla (visserligen inte med sköldkörtelproblem, men ändå …) som säger att de blivit hjälpt av ginseng, rosenrot osv. Problemet är när olika preparat går emot varandra, eller bara det att ens egen kropp har problem med andra saker än det tillskotten hjälper mot.

Läkarvetenskapen brukar anse att kanske 95 % av alla sköldkörtelproblem i Väst (I-länder) beror på autoimmuna processer. Alla som via provtagning vet att de har antikroppar (TG eller Trak), de vet också att deras problem är autoimmuna.

Därför är ovanstående problem med Ginseng, Rosenrot och Rysk rot mycket viktig Info. 

Själv har jag egna erfarenheter som pekar i samma riktning. Jag har vid ett fåtal tillfällen prövat ginseng och rosenrot (dock inte rysk rot), men varje gång har jag genast reagerat så starkt att jag insett att det inte är bra för mig, varpå jag genast slutat. T ex magkatarrliknande smärtor, diarré, hjärtrusningar, eksem. Och inte minst en allmän uppstressad känsla.

Pigg blir man av att få tillräckligt med näring och sömn. Just det som hypotyreos ger oss brist på. För mig har ginseng och rosenrot därför kännts mer som en onaturlig uppstressning, alltså precis som de  mediciner, som hellre vill skyla över symptom än gå till roten med problemen. Preparaten är ju trots allt rötter som normalt inte ingår i vår naturliga kost.  Så helt klart ska man vara försiktig.

Och så har jag ännu inte kommit till skott med att rada upp orsakerna …. men det kommer, jag lovar.

Jag äter fortfarande 15 mcg Lio. Tidigare har jag gjort det vid förkylning när extra styrka har behövts. Men nu i januari när jag har så mycket på jobbet, med bokslutet, så har jag behövt 15 mcg Lio varje dag. Hjärnan är pigg och kvick och jag klarar av att klura ut allt som behövs … börjar bli nästan klar nu. Rekordtidigt!

Men så i helgen skulle jag bara sitta hemma och ta det lugnt, så jag tänkte att det kunde räcka med 10 mcg. Jag vill ju gärna spara på gudsgåvorna, så de räcker längre. Men oj vad utslagen jag blev. Dagen var okej, men både lördag och söndag kväll satt jag bara och jäspade, tills jag gav upp och gick och la mig redan klockan 21. Jag som vanligtvis håller igång till 24, även om endast med enkla läsnöjen och bloggar.

Jag har sett så positiva resultat med Lio att jag inbillat mig att jag skulle orka med att gå en kurs längre fram i vår, en universitetskurs på distans. Jag vill känna att jag får livet tillbaka. Men uppenbarligen kommer det att krävas 15 mcg för att klara det.

Apropå mcg – min matematiske sambo höll på att gå i taket när han såg detta sätt att skriva. Men jag hoppas att alla ni som läser här vet att det betyder microgram. Egentligen skall ju microgram skrivas med den grekiska bokstaven för litet ‘m’ och den liknar vårt latinska lilla u, fast det börjar med en sväng i framkanten som skall gå under linjen. Men det finns ändå folk som skriver ug, för microgram. Det är ju snarlikt - alla lösningar är bra utom de dåliga! – har man inte tillgång till konstiga tecken så har man inte.  Men ändå känner jag mig som en forna tiderns lek-indian ‘ugh, ugh’. Då känns mcg mer som förståeliga att läsa ut. Då som skillnad till mg = milligram.

Var det någon som såg nyheterna om demens igår? Alltså en ny forskningsrapport kring äldres risk att bli dementa uppmärksammades både på TV nyheterna och som artikel i DN (nätupplagan åtminstone):

http://www.dagensnyheter.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=875400

Det var dock lite skrattretande på TV när journalisten frågade en gammal man när han var orolig senast, och han talade om en ubåtskatastrof för ca 60 år sedan. Och det skulle då vara något sorts bevis för att han både var en kolugn människa och hade gott minne. Vad jag förstår så brukar det väl främst vara närminnet som är problemet, inte minnen från långt tillbaka i livet.

Visst tror jag att lugna tankar och trevligt umgänge är positivt. Men vad bevisar det egentligen? Jag tänker naturligtvis genast på min egen mor. Hon är 85 år idag. Hela livet har jag upplevt henne som den mest oroliga, stressade människa som finns. Jag tog det mesta kolugnt. Mina vänner som oroade sig för tentor och annat undrade hur i allsindar jag kunde ta allt så lugnt. Jag tror nog att jag själv mest ville känna att jag INTE var som min mor. Ett fullständigt nervvrak. Och sedan gick hennes hjärta kaputt vid 69 år.

Om ni läser DN:s artikel så står där att stress ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar, vilket i sin tur ökar risken för demens. Min mor har nu 16 år levt med hjälp av pacemaker. Men innan dess var hon som sagt var ett nervvrak, glömsk, förvirrad och rädd för nästan allting, nära på ångestladdad, med ett obefintligt socialt nätverk. Ändå – har min mor ett otroligt klart minne och inte minst tecken på demens.

Jag fann det länge otroligt ofattbart att min förvirrade och ångesteladdade mor helt plötsligt – nåja, efter några års uppgåtgående kurva – kunde bli, INTE lugn, men helt klar i huvud! Hon har de senaste tio åren visat upp ett otroligt minne och klart tankeförmåga. Hon ligger sedan 15 år tillbaka till sängs handikappad och håller reda på allt och alla.

Men så blev jag själv sjuk för 6-7 år sedan. Mitt eget kolugn hade under några års tid försämrats, avlösts av en tilltagande nervositet, ökad stressnivå, svårigheter att hålla mitt positiva tänkande uppe i normal nivå. Och några år därefter visade det sig att jag hade sviktande sköldkörtel, hypotyreos, och att detta med tiden, ju längre man går obehandlad, kan leda till ångestattacker och hjärtproblem. Hypotyreos leder till förtidigt åldrande och därmed demens, just för att det leder till konstant näringsbrist.

Jag äter sköldkörtelhormoner sedan tre år tillbaka. Min Mor lever med pacemaker och har alla möjliga hälsoproblem. Men pacemakern hjälper helt klart henne, inte minst så hon får näring upp i hjärnan. Eller vad det nu kan bero på … Vet ju att behovet av sköldkörtelhormoner minskar med ökad ålder, och har man då lyckats överleva tills detta sker, så är det ju möjligt att man blir klarare även av det??

Jag har klart huvud när jag får min dos Lio. Undrar om de där forskarna även tittar på så här undanskymda, men otroligt vanliga orsaker, som bristande nivåer i sköldkörteln? Eller att de begriper att blodprovern egentligen inte är att lite på.

I tisdags var det Tjugondag Knut, så idag lördag när jag inte kan skylla på jobbet, var jag tvungen at ta tag i julpyntet. Har stoppat ner allt utom den sjuarmade i köksfönstret. Behöver det snälla ljuset vid tidiga mörka frukostar. Men i övrigt är julen slut nu, även om det fortfarande sitter lite ljusslingor kring balkongräckena häromkring. När det var klart blev det den vanliga omgången klädtvätt, matlagning osv.

Men sedan satte jag äntligen igång och samlade ihop en del fakta kring Sköldkörteln. Mest lutar jag mig mot Dr Barry Durrant-Peatfield, med över 40 års erfarenhet. Men som han själv påpekar. Internets genomslagskraft håller på att skapa en växande grupp välinformerade patienter. Vi låter oss inte längre nedslås av vissa läkare ovilja att behandla oss optimalt. Eller hur! 

Sköldkörteln är en av kroppens endokrina organ, alltså de som producerar hormoner. Hormoner är komplexa molekyler som agerar som kemiska budbärare i vårt blodomlopp. Uppenbart för många är hur dessa hormoner samarbetar och påverkar varandra och därför behöver befinna sig i balans sinsemellan.

Hypofysen sitter i hjärnan och styr hela detta hormonsystem, som en dirigent leder en orkester. Dirigenten spelar den musik Hypothalamus (annan del av hjärnan) har skrivit. Hypothalamus noter kallas TRH och från dessa utgår Hypofysens toner och rytm, TSH. Om man råkat ut för någont typ av skallskada, det kan räcka med wiplash vid en trafikolycka, kan dessa noter och toner bli felaktiga. Då uppstår s k sekundär hypotyreos, dvs sköldkörteln hör inte hypofysens klockradio utan somnar om.

Men om TSH tonerna når ut, ska sköldkörteln vakna och börja producera hormoner. För att detta ska ske krävs dock tillgång till rätt byggledare och byggstenar. Dit räknas alltså TSH (Thyroid stimulerande hormon) + TPO (Thyroperoxidase enzym) + Selen + Aminosyran Tyrosin + jodatomer. TSH övervakar. TPO jobbar och sätter ihop Tyrosin och jodatomer. Selen är en viktig del av det enzym som omvandlar T4 tilil aktivt T3.

Det kan vara nog så trassligt att läsa kemiska och medicinska texter på engelska, men det är ju trots allt ute i den engelska sfären som den största mängden info finns, så det kan vara värt besväret att försöka förstå. Apropå sköldkörteln finns det tre begrepp som bara skiljs åt med en enda bokstav: ThyroSine – ThyroNine – ThyroXine. (OBS! dessa namn har inte stor bokstav inom ordet, det gör jag bara för att uppmärksamma skillnaden).

Så här har jag förstått skillnaden. ThyroSine är den aminosyra som krävs som grund för jodatomerna att fästa på. Vid thyrosinet fäster en eller två jodatomer, och bildar då de enkla hormonerna T1 och T2 (mono-jodtyrosine och di-jodtyrosine).

Men det luriga är att dessa T1 och T2 fortsätter att para ihop sig, Och när de har gjort det har aminosyran bytt namn till TyroNine. Alltså T3 (tri-jodthyronin) som är det aktiva ämnesomsättningshormonet, och T4 (tetra-jodthyronin) som är det mest stabila lagringshormonet.

Obs! Det dubbelt kluriga är att T4 dessutom har ett helt eget namn = ThyroXine. Thyroxine är också det begrepp som ofta dyker upp i texterna, och som man häromsistens protesterade mot som allenarådande behandling. Alla klarar sig inte med bara T4.  

Summa summarum finns det många led där det kan gå fel. I U-länder, eller i avlägsna inlandstrakter med enahanda föda från urlakade jordar, långt från fisk, alger och annat jodrikt, kan det uppstå jodbrist. Det är mycket ovanligt idag i väst. Proteinbrist gör att vi får brist på byggstenen Thyrosine. TPO kan strula. Eller så får vi Selenbrist (kanske för att det blivit upptaget med avgiftning?).  Är det inte mängden hormoner som brister, så kan det vara själva upptaget i cellerna, från blodomloppet … Eller viktigast av allt, omvandlingen från T3 till T4. En jodatom måste lösgöras från Thyroxinet för att T4 ska bli det aktiva T3. Eller ett ännu mer anonymt problem, som heter r-T3. R för reverse, dvs baklänges. T1 och T2 har fogat ihop sig baklänges, om så sker blir även T3 inaktivt, och verkar gå i baklås.

Enligt Dr Barry är 80 % av de hormoner sköldkörteln bildar T4 som går rakt ut i blodet i denna lagringsform, 16 % är det aktiva T3, och återstående 4 % är T1 och T2. Andra textförfattare har justerat om procentsatserna något, hur stor betydelse det har, vet inte jag. Men om jag jämför mig själv så mår jag riktigt bra just nu, när jag äter 100 mcg Levaxin (T4) och 15 mcg Lio (T3). 

Alldeles för trött för att slutföra mina större planer, som att rada upp alla kända möjliga orsaker till sköldkörtelproblem. Jag lovar, det ska bli av, men just nu har jag så mycket på jobbet, att jag är helt slut varje kväll. Men lite annat smått och gott kan jag komma med.

1. En sjuksköterska upprördes av de nya orättvisa och stressande reglerna från Försäkringskassan. Så hon har satt igång en namninsamling. Den finns här:

http://www.sjukskrivning.just.nu

2.  Härom dagen rapporterade Dagens Medicins nätupplaga om att forskare kommit fram till att kontorslandskap är skadliga. Är det någon som blev förvånad? Inte jag och min dotter i alla fall. Däremot ledde det oss genast till att jämföra med skolmilijön. Tolv år sitter alla våra unga i lika stressande, virusfyllda, dammig och allt annat än harmoniska miljöer med höj ljudnivå. 

http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2009/01/13/oppna-kontorslandskap-skad/index.xml

3. Och så en gammal sak som aldrig kan upprepas nog många gånger. All skrämselpropaganda kring våra kära vitaminer och antioxidanter. Hittade så sent som idag en riktigt bra kommentar kring detta från Liza Marklund. Artikeln lades ut på Expressen redan 27 april 2008, men det gör den inte sämre:

http://www.expressen.se/kronikorer/lizamarklund/1.1138772/liza

Och som Liza summerar i slutet: ”Den fjärde vanligaste dödsorsaken i västvärlden är ju inte vitaminer eller mineraler, utan vanliga läkemedel.”

Ett förtydligande till. Vad jag syftade på härom dagen när jag nämnde jodbrist som nygammal orsak i forskningen, det var en intervju i dagspressen med Sahlgrenskas specialist på området, Ernst Nyström.

Expressen 13 oktober: http://www.expressen.se/halsa/1.1331804/flingsalt-kan-gora-dig-overviktig

Men det är klart att man inte ska lita på kvällspressen. De missförstår ju gärna. I detta fall letade man möjliga orsaker till övervikt. Och självklart hör hypotyreos dit i mycket hög grad. Och då kom man fram till att det moderna flingsaltet inte innehåller jod.

Jod är ju annars U-ländernas vanligaste orsak till sköldkörtelproblem. För 100 år sedan var Sverige också ett U-land så då hade vi samma problem. Schweiz har alltid varit svårt drabbat, eftersom alperna har sådan brist på jod. Detta leder till onaturligt stor % kretinism (dvärgväxt och förståndsrubbningar).

Sånt är inte vanligt idag. Ska man hårdra det kan överskott av jod också skapa problem. Lagom är bäst.

Autoimmuna orsaker anses idag som det vanligaste. Jag har sett siffran 95 %. Å andra sidan vet väl ingen egentligen vad autoimmuna reaktioner beror på i grund och botten. Men det är ett industri- och i-landsproblem. Så jag skulle tippa på miljöfaktorer, som vanligt.

Det jag tycker är jobbigast med att inte vara optimalt medicinerad när det gäller sköldkörtelhormoner, det är min bristande koncentration. Jag behöver T3 för att få min hjärna i kapacitet för arbete. Eftersom vänliga vänner har tillhandahållit, vad läkarna förvägrat mig, så har jag ännu ett litet lager att ta av.

Just nu är det bokslutstider. Vilket innebär maximal belastning på mitt arbete. För att hålla mig klar i huvudet har jag därför tagit 15 mcg Lio senaste veckan. Arbetsdagen klarar jag mig igenom, men så fort jag kommer hem på kvälen, så sjunker jag ner i soffan som i en dimma.

Så här på kvällen saknar jag därför en klar bild över vad jag håller på och bloggar om …

Frågor på vår mail-listan fick mig att inse att jag borde förtydliga vad länken till en internationella namninsamlingen (petitionen) egentligen handlar om. Så här kommer den:

”Länken leder till en en internationell webbsida kring hormoner, där en paraplyorganisation (i alla fall ett försök till samarbete) för alla världens sköldkörtelsjuka har lagt upp en namninsamling för alla som håller med om problemen med att läkarna vägrar skriva ut något annat än T4.

Ifall någon tycker att den engelska texten är krånglig, kan jag säga att T4-hormonet heter Thyroxine. Men när det tillverkas syntetiskt så kan det få diverse namn i olika länder. I Sverige är Levaxin vanligast, Euthyrox finns också, andra länder har andra namn. Men alla innehåller bara det inaktiva hormonet Thyroxine (T4).

När man för hundra år sedan började inse att olika sjukdomar hängde ihop med problem i sköldkörteln, och att symptomen kunde avhjälpas, att dödssjuka patienter kunde bli friska, genom att äta ett pulver av torkad sköldkörtel från får/nöt/gris, så var det ett enormt uppsving i sjukvården. I 80 år fungerade denna metod.

Tills läkemedelsföretag för 20-30 år sedan kom på att göra en syntetisk variant, och då plocka ut Enbart det inaktiva hormonet T4. Sedan dess verkar majoriteten läkare, och majoriteten av de som utbildar läkare, gå på läkemedelsföretagens linje att det räcker med T4.

Men i och med denna webbsidas upprop, där drygt 1200 personer från olika länder idag har skrivit under, kan vi se att det inte bara är Sverige som har detta problem.

Vi är så många som behöver mer än bara T4, åtminstone T3, eller allt en sköldkörtel innehåller. Men för många av oss vägrar läkarna skriva ut T3, som faktiskt finns i syntetisk form det också (Lio).
Och ännu svårare verkar det vara att få AT (den gamla varianten av äkta sköldkörtel från gris). Detta trots att det fungerade bra för majoriteten i 80 år. Rädslan för grishormoner verkar mest handla om skrämselpropaganda. Som t ex att det kan ge oss ‘galna kosjukan’. Grisar är trots allt inga kor. Vegetarianer vill naturligtvis inte äta hormoner från gris, men kan man äta grisköttet i kotletter m.m. så är nog risken jämförbar.

Webbsidan propagerar inte just för grishormoner. De vill barfa synliggöra det fakatum att alla itne kan behandlas lika. Och att läkarna ska lyssna till hur vi mår. Väldigt många blir inte bra på bara Levaxin. Det finns även de som ine tål hormonerna alls (eller om det är tillsatserna i tabletterna). Men fel kan det bli på många sätt. Och blodproverna är inte tilförlitliga.

Länken en gång till så ni vet vad jag pratar om:

http://intlhormonesociety.org/index.php?option=com_content&task=view&id=31&Itemid=53&tomHack_idp=10

Apropå mitt förra inlägg, den internationella petitionen (som jag hoppas att många skrivit under), så ligger mina tankar där fortfarande och molar. Formuleringen att enbart Thyroxine (Levaxin) inte fungerar som adekvat medicinering, att vi patienter har stor erfarenhet av det, men att läkarna vägrar att ta detta faktum till sig … det visar att problemet inte bara är svenskt.

Samarbete och informationsutbyte är positivt. Jordklotet krymper. Det bekymmersamma är likriktningen. Vem styr? Läkemedelsbolagen? Är det främst den vägen läkarna får sin information? Läkarrollen är stressig, det krävs mycket för att hålla sig uppdaterad. Enkla vägar vinner naturligtvis.

Likriktning bromsar utvecklingen.

För hundra år sedan lärde man sig förstå betydelsen av jod, för att få sköldkörteln att fungera. Bristen på jod ledde till att sköldkörtelhormonerna inte kunde bildas. Dessa lagras i kroppen, i blodet m fl ställen som T4, ett inaktivt hormon, som kan tas i bruk vid behov, ombildas till det aktiva T3 (trijodthyronin, finns syntetiskt som Liothyronin). Men Sköldkörteln är känslig för så mycket mer, påverkas av allt möjligt som sker i vår kropp.

Hos mig själv och många andra idag, så verkar det mer vara omvandlingen från T4 till T3 som inte fungerar. Då fungerar inte heller blodprover över mängden T4 som mätsticka. Fungerar inte omvandlingen behöver man tillsätta T3 direkt. Dr Munsterhjelm har fattat detta. Hon tror på att miljögifter, tungmetaller och annat som stör omvandlingen, eller upptaget i cellerna. Intuitivt känns det som rätt väg att gå.

Det är ett nytt synsätt som måste tas i beaktande. Därför oroar det mig att tongivande forskare kör i gamla spår, och återigen hävdar att det fortfarande beror på jod-brist. Trots att bordssalt idag finns med tillsatt jod. Förklaringen lär vara att vi äter för mycket färdigmat eller äter på lunchrestauranger som inte använder salt med jod. Jag tycker att den förklaringen är långsökt. Jag har i 16 år lagat min egen mat, såväl middag som lunch (matlåda). Alltid använder jag salt med jod. Färdiglagad mat köper jag aldrig.

Det krävs nya tankebanor. Bara Levaxin (T4) är en dålig lösning. Vi är alldeles för fogliga som accepterar halvdana behandlingar.