Eva´s blogg

Jullov! Hoppas alla njuter av en härlig julledighet. Känns verkligen som om jag har jullov för första gången på årtionden. Men med alla klämdagar och ekonomisk kris, har mitt jobb stängt helt i två veckor. Det är helt otroligt. Brukar inte få två hela veckor ens under en vanlig semester. Så det är Underbart!

Ledigheten gör också att jag inte har tillgång till dator varje dag. Gör vad jag kan för att koppla av. Snart är vardagen här igen.

Önskar Er alla ett gott slut – och ett ÄNNU BÄTTRE Nytt år 2009!

Nu skall jag handla den sista julmaten, fixa några förberedelser ikväll, och lämna över några julklappar till människor jag inte träffar imorgon julafton. Så jag tror inte att jag kommer att sätta på datorn något mer idag.

Men sänder här MÅNGA VARMA JULHÄLSNINGAR till ER Allihop!

Som jag skrev i torsdags så var en förkylning på väg. Jag ökade Lio med 5 mcg per dag. Jag blev ändå våldsamt snorig och nysig. Och febrig. Jag kan inte säga om febern berodde på viruset elle rpå den ökade mängden Lio, men om man är underdoserad så har man ju svårt att få feber, kroppstemperaturen stiger inte och immunförsvaret fungerar inte.

Men nu fungerar det. Kroppstemperaturen steg, kamp pågick inom mig fredag och lördag. Fredag hade jag trots detta ork att vara på jobbet – nysande och snytande – med att färdigställa lönerna som alla vill ha före jul, och annat till bokslutet. Gick dock hem klockan 13. Där gick gränsen. Lio ökade min energi, dock inte hur länge som helst. Jag tog alla 15 mcg kl. 7 på morgonen.

Men redan söndag avtog förkylnings-symptomen, och igår måndag var jag tillbaka på jobbet och kunde slutföra allt. Helt fantastiskt. Aldrig att jag har haft en så häftig förkylning som gått över så snabbt. Ingen gång under hela mitt vuxna liv. Det är helt fantastiskt. Jag är så glad. Jag kommer att vara helt Okej på julafton och vara som en normal frisk människa.

Jag tackar Lio för det. Och jag tackar de två vänliga själar som delat med sig av sina ransoner. Eftersom min läkare inte lyssnat på min åsikt att jag behöver Lio. Och i förlängningen att Reumatologspecialist inte tar emot mig trots remiss, eftersom de påstår att Levaxin borde räcka.

Jag har inga som helst problem med Lio. Jag har nu ätit det i 10 månader, 10 mcg per dag. Och jag har alltså ökat till 15 mcg under förkylningen och bara blivit friskare av det. Så för mig är det helt klat alldeles rätt.

PS. Som  vanligt gäller reservationen, att inget gäller lika för alla.

På söndag fyller den här bloggen ett år! Just nu verkar jag ha gått cirkeln runt. Precis som då är en förkylning på väg. 

Då precis som nu, har vi nyligen haft släktens traditionella jul-sammankomst. Som egentligen är min mors födelsedag. Men eftersom alla barn och barnbarn har sina egna traditioner under Juldagarna, så träffas vi på mamma födelsedag.

De senaste åren har dessa sammankomster främst virats in i virus. Små barn på dagis mår inte bra. För två år sedan var det främst vi vuxna som skulle hålla oss undan de nyfödda – förstagångsföräldrarna var livrädda för allt prat om RS virus som är så farligt för små barn.

Förra året hade barnen hunnit fylla ett år och verkade vara utom all fara. Dock inte jag. Precis som min bror klarar jag mig inte undan virus från barn. Skillnaden är att eftersom det är hans barnbarn så gosar han med dom dagligen. Det gör inte jag. Jag tycker att de kan få bli större och välja själva. Jag är ju trots allt bara en mer avlägsen tant. Men som sagt, förkyld blir jag.

Skillnaden i år från tidigare, är att jag ännu har tillgång till Lio. Så när jag känner att det kliar i halsen, så ökar jag på dosen med 5 mcg. Tidigare i år har det fungerat. Den höjda ämnesomsättningen via Lio verkar även höja immunförsvaret. Men denna gång är jag inte så säker på att jag klarar mig helt ändå. Virus från småbarn är så otroligt livskraftiga. Just nu känner jag hur SKK-hormoner och virus slåss för fullt. Klarade hela dagen på jobbet idag utan nämnvärd trötthet, trots att halsen började strula redan igår. Men idag har jag nyst och snorat alltmer. Måste jobba imorgon för att få löner och allt annat klart före julledigheterna. Så jag håller tummarna att det skall gå vägen med lite extra Lio även imorgon.

Tillbaka till barnen. I år hade småttingarna kommit upp i 2-3-årsåldern, börjat på dagis och hunnit få småskyskon. Så nu är det de nya småttingarna som ligger risigt till. Som jag redan nämnt i ett tidigare inlägg så var det riktig kris förra helgen då den minsta hamnade på akuten för att han slutat andas och behövde få hjälp att hålla den igång. 

Trenden att föda barn tätt har hållit i sig sedan 80-talet. För tätt för både barn och föräldrar anser jag. Jag skyller det på den ekonomiska politiken. På den tiden handlade det om att man skulle få behålla samma föräldrapenning, trots att man kanske inte gick upp i heltid den korta tid man arbeta mellan graviditeterna. Är det så fortfarande? Eller är det bara för att ha småbarnstiden avklarad, så man får en mer ostört arbetsliv (karriär) längre fram? 

Inte trodde jag, innan jag blev mor, att barn skulle ta ‘SÅ mycket tid, under SÅ lång tid’ … Ja, det är tur att livet med barn trots allt visar sig vara det underbaraste som finns! Hur skulle man annars orka? 

DN igår informerade om en ny bok kring brister i vården:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=864126

Med det välkända faktum att man måste vara frisk för att orka vara sjuk. Man lyckas bättre om man har friska människor omkring sig som orkar hjälpa oss att söka rätt vård och rätt behandling.

Tänker på min egen familj och vårt pådrag den här helgen när minsta syskonbarnbarnet låg inlagd. Är man fem månader behöver man sin mamma där. Hon skall amma och trösta. Men fick mamman någon mat? Nej. Hon fick inte ens köpa sig mat. Och inte kunde hon gå ifrån. Alltså turades vi, hennes släktingar, att köra dit mat åt henne.

Ska det vara så? Om vi inte har släktingar som kan hjälpa oss? Hur går det då?

Min dotter har fortsatt med sitt D-vitamin, utan minsta larmrapport denna gång. Så jag tror nog att det inte alls handlade om den förra gången heller. Fritt fram för Holistics D3. (Har senare hört att det är D2 som kan vara känsligare att tåla i större mängder.) Dessutom ska hon sakta höja cellgiftet nu igen för att se hur det går.

Min brorsons frus svåger … (:P alltså inga genetiska band) … är också reumatiker och äter samma mediciner som min dotter. Hörde just att när han och hans fru ville skaffa barn blev han tvungn att avstå från medicinerna (såklart!). För att ha en chans att få ett ‘friskt’ barn (dvs utan medicin-skador) måste han själv stå ut med sin egen sjukdom i mångdubbla doser. När han sedan skulle starta upp igen efter första barnet, så ville inte medicinen fungera, som tidigare. Han blev bara allt sämre. Han avstod igen, för att skaffa ett barn till, men efter det barnet började medicinerna fungera igen. Man kan aldrig vara helt säker på hur kroppen skall reagera.

Känner mig helt klart omgiven av sjukdom. Ibland undrar jag om det finns någon frisk människa över huvud taget nu för tiden. Min reumatiska far, numera 85 år, fick sådan yrsel för snart ett år sedan, att han tvingades söka för det på VC, trots att han undviker dom så myckert som möjligt. Han fick då vätskedrivande av något slag. Yrseln gick visserligen över, men händer och armar svullnade upp, och han kände det som om reumatismen tagit en vändning till det definitiva slutpunkten då han måste ge upp. Han blev så svullen att han inte kunde hålla ens i matbesticken utan stort besvär.

I förra veckan fick han ett anfall av nässelfeber – kliande röda prickar över hela kroppen. Jag och min bror har drabbats av samma sak då och då i ungdomen, så vi vet hur hemskt det är. Man kan svullna upp i ansikten tills man förlorar förmågan att se. Det brukar visserligen gå över på något dygn. Men pappa är ju trots allt gammal, så vi körde honom till akuten.

Han fick något medel mot allergi. Ändå fick han återfall dygnet efter. Visste inte om han skulle våga fortsätta med dosen. Fick en ny tid på VC och mötte en vettig läkare som meddelade att det vätskedrivande skulle han sluta med, han skulle få bättre medel mot blodtrycksbesvären. Vet dock inte vad det heter, jag har ännu inte sett burken. Fördelen var dock att vätskan försvann ur händerna, han kan gripa och ta med sina händer igen, krampen i armarna upphörde. Detta bara på något dygn.

Han har alltså gått omkring med fel mediciner i ett helt år. Gett upp hoppet om att kunna använda sina händer. Och nu så fungerade det när han fick allergimedicin och annat. Tänker ju naturligtvis på min egen dotters svullna ben. Om det skulle vara något för henne också? … griper efter alla halmstrån.

Mera elände har dock inträffat. Familjen skulle samlas igår på min mors 85-årsdag. Dock kunde inte alla komma. Yngsta barnbarnsbarnet hade fått andningsuppehåll och förts till akuten i ilfart. 5 månader och kunde inte andas själv, kunde inte få upp slemmet ur svalj och lungor. Storasyster 2 år, hade fått influensa för drygt en vecka sedan, astmatiska besvär gjorde att hon fördes till akuten (men hade redan hunnit smitta lillebror och morfar med detta jobbiga virus.) På akuten blev hon dock genast smittad med vinterkräksjukan och tvingades ligga kvar i en vecka. 

Stod på http://netdoktor.se idag att 11% av alla patienter blir smittade av någon infektion när de är i kontakt med sjukvården. Undersökningar visar att det inte är ett nödvändigt ont, om man kan förbättra personalens hygien!

5-månaders-pojken blev kvar på akuten i två dygn. Medicinen tog inte. Föräldrarna livrädda. När han slutade andas verkade det som om de skulle förlora sitt barn. Man kan bli chockad för mindre. De vet ju att deras son har ett hål i hjärtat, som gjort honom extra infektionskänslig. Den ena läkaren oroar. Hål i hjärtat är tydligen vanligt, men inte så stora hål. Näste läkare viftar bort. Han fick i alla fall åka hem för en timme sedan. Vi håller tummarna för att han klarar sig nu.

Kan inte säga att jag sovit speciellt mycket sista veckan. Minsta oro, inte minst när det gäller nära och kära, vänder helt upp och ner på mig.

Lustigt det här med Lakritsrot i alla fall. Har inte druckit det på flera veckor, men så föll jag för frestelsen här om kvällen – det är gott! och på morgonen har jag aldrig samma möjlighet att sitta och njuta – klockan var bara 19, så nog skulle väl det hinna gå ur kroppen … men ändå hann klockan bli halv två på natten innan jag somnade, och ändå vaknade jag redan sex på morgonen efter, absolut inte pigg, men ändå klarvaken. Nåja, kom i tid till jobbet med råge i alla fall  

Lustigt så stark effekt det kan bli. Tycker att jag måste misstänka det nu när det skett likadant ett antal gånger. Såg dessutom att Friggs på paketet poängterar att de använder en ‘svag’ sort av lakritsrot. Hmm. De finner alltså anledning att kommentera saken.  Jag vet att jag alltid reagerar starkt redan på små mängder av allt möjligt, så det är väl så …

En annan lustig sak när det gäller sömn; ett fenomen vid själva insomnandet som numera inträffar varje kväll, oavsett vad. Jag är trött och lägger mig ner och sjunker in i den mysiga madrassen och kudden och gosar in mig i täcket och känner att NU somnar jag … försvinner bort … Men så ögonblicket senare så glider jag upp till ytan igen och är återigen klarvaken.

Känslan är på något sätt tvärt emot vad jag tidigare upplevt i livet – ‘Fallande-känslan’. Att precis vid insomnandet, vakna upp igen med ett ryck, som om man just fallit ur ett flygplan eller från taket på ett höghus, och rycker till av skräck, men vaknar med hjärklappning och känner: Ojdå, det var bara en dröm. Det där lär vara ett universellt fenomen. Och det känner jag aldrig numera.

Nej detta är tvärtom. Jag som nyss somnat med tillfredsställelse, känner att jag glider uppåt, som när man simmat under vatten och nu sakta glider upp igen, och när huvudet kommer upp över vattenytan, upp ur drömtillståndet, ja då är jag klarvaken igen. Och jag blir mycket besviken, för jag VET att jag är trött, och det kändes ju så skönt att somna in för någon minut sedan. Och nu är jag så klarvaken att det tar uppemot en timme att somna om. Och detta är helt ologiskt. Så pigg kan man väl inte bli av bara 1 min sömn?

En positiv sak till – Mitt hår är tillbaka! Min gamla volym är närmast återställd. Det ser friskt ut igen.

Om jag minns rätt så hette min första burk med alla B-vitaminer (kanske var något mer i den) som jag fick 2003, just Hair Nutrients. Då tyckte jag att det var lite underligt, eftersom det inte var problem med håret som jag sökte för.

Tittade just i min vitaminbok (Paulún & Sundin: Nya vitamin- och mineralguiden) på B5 = Pantotensyra. Det står att det är en nyckelsubstans i ämnesomsättningen. Inget i ämnesomsättningen sker utan att det finns med. Ingenting! Viktig i alla energigivande processer. Inte så konstigt att det hör ihop med mina problem.

Å andra sidan står det i boken att eftersom alla levande organismer på jorden baserar sina liv på just pantotensyra, så finns den i vartenda livsmedel. Alltså anser dom att tillskott är fullständigt onödigt.

?

För friska personer, antar jag.

Den är i alla fall inte toxisk. Precis som för magnesium gäller att ifall man skulle få i sig för höga doser så skulle det ge diarré. Och jag ligger som vanligt på andra sidan av skalan.

Är det inte det ena, så är det det andra. Nu har jag fått min första kallelse till mammografi. Jag undrade just när det skulle komma. Har ju hört att man är så positiv till allt tätare prover, ju tidigare bröstcancer upptäcks, desto större chans att bota den.

Men så handlar det om vad sjukvården har ekonomi eller kapacitet för. Hörde att man politiskt beslutat att mammografi skulle genomföras på alla från 40 år. Men jag har fyllt 50 i år? Stockholms län har sagt att de inte kan börja före 45 år. Men jag fick alltså första kallelse nu när jag fyllt 50. Och kostar gör det.

Frågan är om det är en positiv sak? Har just hört negativa röster. Att statistiken ljuger. Att strålningen vid mammografi, snarare gör skada. Att tidig bröstcancer kan läka ut av sig själv, om man lämnar det ifred. Att cancermedicinerna egentligen inte hjälper. Osv. Att man kan vränga till fakta genom att använda relativa tal är inget nytt. Statistik är formbart efter skilda behov. 

 http://www.naturalnews.com/024948.html

Jag har dock läst något mycket positivt för oss som äter skölkörtelhormoner. Det sänker avsevärt risken att få bröstcancer. Vi blir helt enkelt friskare av att ta våra hormoner. Vet inte om forskarna vet varför, men tendensen är mycket stark.

Då kommer jag att tänka på andra åsikter om cancer, de som säger att all cancer i grunden handlar om näringsmässiga brister. Slutar sköldkörteln att fungera så uppstår näringsbrister genom hela kroppens system.  När vi får våra tillskott avhjälps detta, eller hur!? Kan det vara så enkelt …

Tittade ikväll på TV, ännu ett program i serien 123 saker, handlade ikväll om hälsoskandaler. Skrämmande hur primitiv forskningen var för bara 50-60 år sedan. När man började fundera på ifall socker kunde vara skadligt för tänderna, då lät man mentalt svaga människor på ett sinnessjukhus vara försökskaniner. De fick käka extra kladdig kola i tio års tid, tills man kunde kjonstatera att alla patienterna hade mycket stora problem med tandhälsan och förlorat många tänder.

Obegripligt hur okänsliga människor kan vara mot varandra. 

För mig är det i alla fall inte självklart att utsätta mig för mammografi.

Jag mår bra. Har varit på väg in här, oräkneligt antal gånger, för att skriva det. Det är bara så otroligt rörigt på jobbet nu. Arbetar ju med ekonomi och bokslutet närmar sig med stormsteg, samtidigt som den ekonomiska krisen rör till allting omåttlit.

Men faktum är att jag faktiskt mår riktigt bra nu. Visst värker det i arm och lårmuskler när jag vaknar på morgonen, och ibland känner jag av olika leder. Men jag har inga problem att ta mig ur sängen. Huvudet är klart redan när jag är nyvaken. Äter fortfarande 100 mcg Levaxin och 10 mcg Lio. Mivitotal har tagit slut, men jag fortsätter med B 75 (i stort sätt alla B-vitaminer), som känns som det jag har nytta av. Inga eksem /utslag är kvar. 

Fick svar på cellprovet. Det var normalt. Jobbigt dock att se kuvertet på hallgolvet. Ända tills det är öppnat och läst. Förr i tiden har jag för mig att regeln var att ifall de ‘inte’ hör av sig, så är allt okej.

Min dotter har ätit sina B-vitaminer i 10 dagar, nya prover är tagna. Så det är bara att hålla tummarna att allt är bra där också. Hennes humör är i alla fall på topp.