Eva´s blogg

Har nyligen varit på livmodercellprovtagning. Inget roligt. Jag fick en tid förra året, men då tyckte jag att jag hade nog med Hypotyreosen, orkade inte den där stressen också. Det stod på papperet att tiden gällde i ett år framåt. Men jag kom liksom aldrig iväg. Men efter 13 månader, när den gått ut. Då kom det en ny. Så det är tydligen ingen fara med att skippa en sån där inbjudan.

Men visst är det märkligt att detta test som jag inte känner som viktigt för mig själv, det tjatas det om. Men prover kring min hypotyreos, som känns betydligt viktigare för mitt mående, där är det som att köra huvudet i väggen.

Jag måste ju inte gå på cellproverna. Det är både gratis och frivilligt. Fick dessutom det glädjande beskedet att nu när jag har fyllt 50 år, så tar man bara vart 5e år.

I måndags beslutade socialstyrelsen att införa allmän vaccination mot livmoderhalscancerviruset. Det skall ges till flickor i 5e och 6e klass. Det oroar mig. Vem är det egentligen som ligger bakom det här? Är det läkemedelsföretagen som tycker om så här säkra inkomster? Det blir ju återkommande varje år. Och vad vet man egentligen om farorna? Ingenting.

Ute på den internationella webben varnas det för biverkningar som man talar tyst om. Flickor har dött av vaccinet – även om man inte förstår varför. Vaccinet har smittat flickor i stället för att skydda dem. Är detta bara elaka rykten? Gardasil heter ju ett vaccin – vet inte om det finns fler – en artikel jag hittat säger att 78 fall av genitala vårtor kan länkas till vaccinationen. Unga flickor har blivit försökskaniner. Till ett vaccin som man redan vet INTE ger ett 100%-igt skydd.

http://www.naturalnews.com/024774.html

Jag är inte inläst på ämnet. Men har svaga minnen av att man misstänker att samma virus som ger genitala vårtor, är det som man misstänker senare i livet kan ge livmoderhalscancer. Cancer väcker alltid starka känslor, men den här typen av cancer är vanligast i min ålder, alltså efter 50. Så varför ska vi utsätta 11-12-åringar för riskerna? Jag bara undrar.

Det tycks dock finnas fler än lekmän som oroar sig. Sveriges Radio hade idag bland nyheterna detta inslag, som handlar om bristen på kontroll över om vaccinationer verkligen fungerar:

http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=2472322

Nej, just det. Våra flickor blir försökskaniner. Vi vet att gamla vacciner mot mässlingen har varit viktigt och fungerat. Jag hade mässlingen när jag var barn och det var fruktansvärt. Men gick över. Min dotter har inte haft det, för att hon är vaccinerad. Men kanske kan alla nya vacciner man börjar sätta in utan att veta graden av biverkningar och effektivitet, i stället leda till det motsatta – enligt statsepidemilog Annika Linde kan vaccineringen mot ett virus göra att ett annat virus växer sig starkare.

Tja, inte skulle det förvåna mig, ifall våra trix slår tillbaka på det ena eller andra sättet. Men i det här fallet är det politik och lobbying som får bestämma. Och det oroar mig.

Fick en kommentar från Erika igår, som förtjänar att upprepas. Följer man länken nedan så kommer man till Vetenskapsrådets info-sida. Brödtexten inleds så här: ”Europeisk forskning har länge gått mot en ökad fragmentering, samtidigt som den blivit allt mer komplex och kostsam att genomföra.”

Skönt att jag inte är ensam om den åsikten. Texten är från Nr 2:2004 av Forskning & Medicin och vill informera om ett nytt EU-samarbete, där grupper skall samarbeta – förhoppningsvis för att erhålla en mer heltäckande bild. Först ut var då ett projekt om hur vi påverkas av kemikalier i maten.

http://forskningochmedicin.vr.se/knappar/tidigarenummer/innehallnr22004/hurpaverkasviavkemikalierimaten.4.2aebc6b810f3c933b1580003905.html

Till samordnare utsågs en svensk forskare, Maria Bondesson. Detta inleddes enligt artikeln hösten 2003, varför det alltså har gått fem år. Erika berättade att hon höll ett föredrag i våras på Sköldkörtelföreningens i Sthlm, årsmöte. Resultat av forskningen: Att vissa kemikalier och miljögifter sätter sig på de receptorer i cellerna där sköldkörtelhormonet ska fästa, uppstår alltså en resistens mot sköldkörtelhormonerna – alltså får individen hypotyreos. 

Detta är jätteviktig kunskap!

Kan ändå inte låta bli att vara otålig. 2003, året jag insjuknade, började denna forskning, men den har inte nått ut speciellt långt. Jaja, jag vet … forskning tar tid. Suck.

Just igår kom ju också nya larmrapporter kring allt högre halter av gift i våra grönsaker. Också en EU-rapport. Undrar om de ingår i samma nätverk?? 29 olika kemikalier i Paprika. Ännu mera SUCK!

Färska grönsaker – det där vi behöver för att få i oss näring! – är i min butik liktydigt med tomater, gurka och paprika. Så vad ska man äta? Men det är väl som Munsterhjelm sa i intervjun jag refererade igår. Näringen i åkerjorden har sjunkit så mycket (ca 80 %) under 1900-talet. Näringsmässigt urvattnade  grönsakerna alltså. Innehåller de då inte tillräckligt med antioxidanter för att motverka de gifter de tillför … Eller ???

Nu är hon på tapeten igen – eller snarare på framsidan av senaste numret av 2000-talets Vetenskap, (nr 4:2008).  Läkaren som tänker själv: Karin Munsterhjelm-Ahumada. Hon tog sin läkarexamen 1977, blev specialist i allmänmedicin 1986. Idag är hon ett stort namn inom den internationella ortomolekylära rörelsen. Dvs anhängare av kroppsegna ämnen för att bota svåra kroniska sjukdomar. För oss med hypotyreos handlar det då främst om AT (Armour Thyroid = torkad sköldkörtel från grisar) när man inte tål eller inte får effekt av syntetiska varianter, som Levaxin.

Redan på 70-talet varnade Munsterhjelm för hormoslyret. Kommer ni ihåg? 1950-60-talet var kemikaliernas förlovade tid. På 70-talet började man undra …  Är det någon som sett TV2:s program 123 saker att veta om Sverige? För några veckor sedan talade man om gift- och miljöskandaler, bl a hormoslyret (dioxin som sprutades på banvallarna). De som jobbade med hormoslyr dog i förtid, mycket för tidigt.

Munsterhjelm, verksam på Ekenäs hälsocentral (svenskbygd i Finland) sedan många år, har bred erfarenhet, inkl mödravård, skolhälsovård och företagshäsovård – hon ser därför befolkningens hälsotillstånd i stort. Från början visste hon inget om förgiftning via tungmetaller m.m. Den insikten kom med patienter som jobbade i beröring med många kemikalier. Hon nämner en städerska som successivt utvecklade alltmer  överkänslighet, tills den blev total och hon tvingades lämna sitt arbete.

Munsterhjelm är mycket oroad inför framtiden. Känsliga immunsystem reagerar i första generationen, men troligt är att en mamma belastad av kemikalier även för över dem till fostret. Moderkakan är inte en skyddande barriär, mycket går igenom och barnet blir känsligt redan som foster. 

Munsterhjelm har tagit sig an elöverkänsliga patienter - vilket är kontroversiellt. Hon chockade kollegor och myndigheter genom att i Finsk TV säga att hon själv, efter perioder med intensivt datorarbete, känt av samma symptom som patienter med neurologiska sjukdomar. Dock, ingen vill veta om elektronik kan ge  skador på hälsan. Problemen buntas ihop och stämplas som utbrändhet, kallas psykosociala.

Har du problem med sköldkörteln och känner igen dig? Visst. Om inte blodproverna genast avviker så möts vi av misstro. Läkarna pratar om depression, säger att anti-depp-mediciner är vad vi borde äta. Är symptomen diffusa, anses vi inbilla oss. Underförstått - har psykiska problem.

Jag får så många AHA och ‘Vad var det jag sa…’ upplevelser när jag läser om Munsterhjelm. I mitt eget fall misstänker jag miljögifter. Och brukar ta upp det med jämna mellanrum som en av grundorsakerna. Det är allmänt känt att sköldkörteln är maximalt känslig för gifter. Och ju längre jag haft hypotyreos ju mer överkänslig blir jag för allt fler saker.

Munsterhjelm säger att många s.k. nya sjukdomarna med varierade namn – allt från fibromyalgi till  utmattningsdepressioner (nytt namn för utbrändhet) – egentligen handlar om miljögifter. Den tanken är jag helt med på.  Jag vet att mitt första utbrott av svullna knäleder inträffade efter att jag inköpt min första hemdator, en behändig bärbar sak som jag kunde ha i knät i soffan. Skrivbord hade jag inte plats för. Det stank kemikaler om datorn säkert hela första året. Formaldehyd? Antiflam-medel osv. Man vill naturligtvis inte att datorn ska bli överhettad och börja brinna i knät på en.

Munsterhjelm efterfrågar ett helhetsgrepp – eftersom många ’nya’ tillstånden har gemensamma nämnare.  YES!!! Precis det har jag yrat om länge nu - helhetsgrepp! Synd att hon befinner sig på andra sidan Ålands hav och att svenska myndigheter inte godkänner att hon arbetar i Sverige. Jag trodde att EU hade en fri marknad??

Munsterhjelm vill uppmärksamma miljöfaktorer: kemikalier, tungmetaller, strålning. Människor är olika, ända ner på enzymnivå. Olika människor påverkas olika mycket. Har man fel på ett avgiftningsenzym kan man inte bryta ner olika gifter, säger hon och menar att det kan vara bakgrunden till kroniskt trötthet och  kemiska överkänsligheter av olika slag. Har märkt här på Thyroids mail-lista att många är känsliga på olika sätt, allt från mediciner till mat. Munsterhjelm menar att även elöverkänslighet kan höra till en kategorin. Det kanske inte alls handlar om elektromagnetiska fält. – Nej precis, det kan vara gifter som osar ut ur de elektriska apparaterna.

Munsterhjelm kombinerar skolmedicinen med näringstillskott. Hon håller inte med att varierad föda skulle räcka för att ge oss tillräckligt med näring. På 1900-talet har näringen i åkerjorden sjunkit enormt, 76 % i Europa, 80 % i USA. 

Även hjärnan behöver vitaminer, Munsterhjelm menar därför att kosttillskott kan bota eller åtminstone lindra depression och andra psykiska sjukdomar. Känner vi igen oss? Självklart. Otaliga sköldkörtelsjuka har fått höra att det är psykiskt, visst känner man sig deppad. Men när vi väl får i oss rätt näring, försvinner eller minskar problemen. Hon säger att hjärnan är mycket känslig för oxidativ stress och svarar därför snabbt på antioxidanter.

Munsterhjelm var modig som erkände symptom liknande elöverkänslighet. Förra WHO-chefen, Gro Harlem Brundtland tål varken datorer eller mobiltelefoner längre. Munterhjelm påpekar att det inte är namnet på diagnosen som är det viktiga. Utan symptomen. De är verkliga. Bakomliggande orsaker samverkar på ett mycket komplext vis. Vi vet ännu inte hur. 

Alltså ställer sig Munsterhjelm frågan om syntetiska kemikalier i elektronisk utrustning, kanske i förening med ljus eller elektromagnetisk stålning, kan ge de invalidiserande symptom folk kan få framför datorn? I så fall är det möjligt – troligt! – att det handlar om förgiftning av något slag. Men ingen forskning har ännu bevisat det. Enstaka rapporter talar om ‘utgasning’ av kemikalier ur datorutrustningar o annan elektronik. Men de har inte satts i samband med elöverkänslighet, sjuka hus-syndrom, kronisk trötthet och multipel kemisk överkänslighet – alltså olika s k syndrom som uppträtt senaste decennierna främst i kontorsmijöer.

Här måste jag dra efter andan en stund. Jag har sett samband med datorer. När jag några år efter mitt första datorinköp hade flyttat till nya kontorslokaler, hamnade jag i ett mögelskadat rum som saknade ventilation. Mögel sväljer, samlar på sig, tungmetaller i sin omgivning. Mitt lilla kontorsrum måste därför ha blivit rejält mättat av alla dessa gifter, ju mer möglet växte i takt med en fuktskada i köket intill. Vid samma tid inköptes en ny dator och ny skärm, av den gamla stora klumpiga typen. Allt osade kemikalier. Efter ett år gick skärmen sönder, och en ny införskaffades, återigen nya kemikalier som osade ut.

Man brukar ‘anse’ att koncentrationerna i rumsluft av dessa kemikalier är för låga för att ge hälsoeffekter. Hmm, det beror nog på lokalen och ventilationen i så fall. Dessutom är veterinärer helt införstådda i att husdjur, inte minst katter som slickar sin päls ren daglien, allt oftare blir sköldkörtelsjuka. Kemikalier från möbler, mattor, tapeter, gör våra husdjur sjuka. Så varför skulle människan vara immun?

Munsterhjelm säger att många av dessa kemikalier är fettlösliga och därför lagras i kroppen. Ofta är de dessutom hormonstörande, genom att de liknar kroppens egna hormoner.

Åter måste jag dra efter andan. Vi vet ju hur köldkörteln påverkas av hormonsvängningar i kroppen. Vi vet att Fluor (‘som anses vara så ofarligt’?) är oerhört lik jod-atomen och därför tar jodets plats vid bildandet av sköldkörtelhormoner – dvs de som bildas blir verkningslösa. Samma sak kan alltså ske med även andra enzymer och funktioner i kroppen. 

Munsterhjelm säger att man inte vet hur kroppen reagerar på upptag av falska hormoner i cellerna. Men att studier på möss visar alarmerande beteendestörningar. Och jag kan säga att en överdos fluor hos tandläkaren den 31 januari i år sänkte mitt allmäntillstånd, dvs försämrade min hypotyreos i en hel månad framåt. Inklusive hastig viktuppgång (om än inte stor, 2 kg) över bara några dagar. Typisk hypo.

Munsterhjelm kan inte bota elöverkänsloga, men säger att patienterna mår bättre med antioxidanter och fettsyror. Undantaget är selen. Många elöverkänsliga har svårt att tåla selen. Hon undrar om det kan ha  betydelse att selen är ett mycket elektricitetsledande mineral? Selen har t o m använts i elektrisk apparatur.

Återigen AHA. Jag har hört så många gånger att Selen underlättar vid avgiftning av kroppen, att det tar med sig kvicksilver, bly och annat ut ur kroppen. Så jag köpte en burk när jag var som sjukast och tog vitaminer av olika slag. Märk dock att det var på eget bevåg och inte via näringsterapeuten. Men jag blev aldrig vän med Selen. Jag mådde inte bra av det. Så jag övergav den idén.

Ett av forskningsspåren Munsterhjelm är inne på just nu gäller Porfyri, en ämnesomsättningsjukdom som beror på störd enzymfunktion. En rad kemikalier inkl formaldehyd kan framkalla samma symptom, och liknar till stor del elöverkänslighet. Vid porfyri är patienten ljuskänslig, vilket även förkeommer hos de som reagerar på strålning och kemikalier.

Återigen – ljuskänslighet hör definitivt till ett av de vanliga symptomen vid sköldkörtelproblem.

Munsterhjelm tror inte att profyri är grundorsaken. Men att vissa människors biokemiska system reagerar med profyri mot t ex gifter.

Min magkänsla håller med. Diagnos hit och diagnos dit. Vi behöver en helhetssyn på vår kropp och miljö.

Idag kom Nr 4/2008 av 2000-talets vetenskap organ för föreningen SARA. Fanns en notis där om att Vitain Där avgörande för hälsan. Jag vill understryka att jag tror helt och fullt på att vi har ett större behov av D-vitamin i tablettform vi här uppe i norden. Min dotters läkare sa vad hon antagligen fått lära sig under sin läkarutbildning – att det räker at vara utomhus i 10 minuter varje dag, inte ens i solen, för att få sitt behov tillgodosett. Men, inte i vårt klimat. Det stämmer inte.

Men det är inte heller någon idé att trampa läkare på tårna. Bättre då att ställa frågor och leda in dom på rätt språk. Vara lite psykolog!?   Inte lätt – men försöka.

Näringslära har alltför länge fört en undanskymd tillvaro i läkarutbildningen, verkar det som. Men ska man syssla mer med orsaken till sjukdomar, än med att bara försöka dölja symptom, då bör man gå till botten med näringsbrister.

I alla fall stod det idag i 2000-talets vetenskap att man nyligen publicerat en studie i American Journal of Clinical Nutrition   där forskaren Anthony Norman menar att D-vitamin spelar en nyckelroll för hela kroppens hälsa. Han hävdar att D-vitaminbirst påverkar 36 organ i kroppen. Bl a. immunsystemet, insulinsekretion, hjärtat, blodtrycket, musikelstyrkan, hjärnans hälsa. 

Notisen säger även att amerikanska barnläkarföreningen nyligen gick ut med rådet at dubbla det dagliga intaget av D-vitamin till barn. (källa: www.mercola.com)  

Om det är någon som undrar hur det har gått för min dotter och D-vitaminerna, så kan jag berätta att idag fick vi äntligen komma till ett efterlängtat läkarbesök.  Min dotters Reumatolog är trevlig och lyhörd, men hon såg rejält utschasad ut idag. Vinterdepression?? Kan ju inte vara roligt att ha en massa patienter som aldrig tycks bli bättre.

Hon var tvungen att medge att man trots prover av alla de slag de senaste tre månaderna, inte har någon förklaring till varför min dotters lever helt plötsligt slog bakut mot cellgifterna. Sköterskan sa i förra veckan att det var en biverkning av just den här sortens cellgifter. Den första sorten slår sig på de vita blodkropparna. Det tålde min dotter ännu sämre, det blev akut inläggning på isolerad avdelning i 9 dagar. Så när hon fick börja med en annan sort (metotrexate) för 1,5 år sedan så började man mycket långsamt och försiktigt. Och efter ett år kunde man konstatera att allt gått bra, att allt vare balanserat så nya prover behövde inte tas mer än en gång i kvartalet.

Och det var just efter det där första fria kvartalet, då hon även slutat helt med kortison, som levern slog bakut. Oförklarligt. – Men så kan det vara ibland, sa läkaren och ryckte på axlarna.

Tyvärr så klarar sig inte min dotter på bara Embrel-injektioner, hon behöver även cellgifter för att få full effekt. Levern är tillbaka i balans med bra värden. Hon äter lägsta dosen cellgifter, men det hjälper inte. Vänster armbåge har värkt allt värre och till slut låst sig så att hon inte kan sträcka ut den. Även knäna där allt började har svullnat upp allt värre. Läkaren var bedrövad över detta. Därför gav hon genast kortisonsprutor i dessa leder, så att lederna inte skall bli desformerade. Det är viktigt att man inte väntar för länge. Jag hoppas att det får en positiv effekt på måendet så länge. 

Ett av proverna de hade tagit var sköldkörtelhormoner. Jag undrade varför? Visserligen är jag glad för det, eftersom jag har sköldkörtelproblem, så det kan vara bra att kolla. Men hon sa att det hörde till rutinerna när någon har ledbesvär och man inte är 100 % säker på vad det beror på. Intressant tycker jag! Jag vet ju själv att lederna värker och spökar lite då och då. Och just när jag insjuknade för sex år sedan så var det mina knäleder som var värst uppsvullna. Där har jag sett likheterna mest mellan min dotter och mig. I övrigt finns det inget som tyder på sköldkörtel-symptom. Aldrig att hon fryser, tvärtom, osv. Och det visade sig att hon hade ett ‘perfekt’ TSH-värde som läkaren sa: 1,3.

Nåväl, för att komma till D-vitaminet. När läkaren inte hade hittat någon orsak till leverproblemen, tog hon upp ‘hälsotillskottet’. Visserligen hade hon inte hittat någon referens om att D-vitamin skulle kunna slå sig på levern, men ‘man vet ju aldrig med hälsokostpreparat vad de innehåller för bindemedel’.  Så jag tog fram Holistics burk och visade renare än så kan det väl inte bli. Och faktiskt var hon ödmjuk nog att genast söka upp deras webbsida och läsa om informationen. Hon hade just hållit en liten föreläsning om att det räckte med 10 minuter utomhus för att täcka D-vitaminbehovet, vilket inte alls stämmer med vad jag läst det senare året. Hon undrade om jag hade någon forskning jag kunde hänvisa till. Inte på rak arm sa jag.

- Men det är ju så populärt numera med forskning kring D-vitamin, att vi behöver mer här uppe i norr.

Då lade sig min dotter i och sa att hon hade bara tagit tabletterna i en vecka, men genast känt sig glad och pigg, och eftersom hon just börjat skolan igen efter 1,5 års sjukskrivning, så var det så skönt att få den extra energin. Det var nästan så dottern höll på att börja gråta, så rädd var hon att inte få tillbaka D-vitaminet.  Läkaren vekande och vände sig mot mig: – Finns det forskning som säger att det har effekt på det sättet?

Jag kunde alltså inte svara på egen hand, men sa att ‘jag har flera vänner som äter Holistics D-vitamin och säger att de får glädjen och orken tillbaka’, (och då tänker jag på folk som skrivit om det här på Thyroid. Bra referens!)  Det gjorde att hon letade vidare en stund på webben. Vet inte vad hon hittade. Men jag har alldeles för mig att det skrivits om att det hjälper mot vinterdepressioner. Vi blir ju deppiga för att vi har så lite sol på vintern.  

Hon kom i alla fall fram till att ingenstans stod det om biverkningar för levern. Så hon beslöt att dottern skall denna första vecka få återgå till Holistics D-vitamin 2000 IE, en provvecka då ingen annan medicin ändras och därefter genast ny provtagning, bara för att dubbelkolla effekten. 

Så nu håller vi tummarna för att proverna om en vecka inte visar på några underligheter. Så kan vi nog fria D-vitaminet. Håll tummarna!

Såg några hälsonyheter idag som jag tycker är betecknande.

Hovrättsråd Lars Lundgren håller på med en utredning om patientsäkerhet. Och har kommit fram till att det ska bli lättare att ta ifrån läkare och annan sjukvårdspersonal sin legitimation om de missköter sig. Det ska inte räcka med en varning, som tydligen inte har någon större effekt. Istället vill han införa en prövotid under övervakning. Nog låter väl det som ett steg i rätt riktning. Det är ju trots allt vår hälsa som de har hand om, och det är inte att leka med.

http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=2451922

Vet inte hur allvarliga fel det rör sig om. Men man önskade ju att arrogant och nedvärderande bemötande skulle vara ett av skälen. För det är trots allt vår hälsa det handlar om. Och patienten är den bästa experten på sin egen kropp, hur än specialiserad läkaren är. Kan nog tänka mig att man kan bli ‘för’ specialiserad, ifall man glömmer bort patientens verklighet.

Hoppas att förslaget går igenom och verkligen får effekt. Då kommer vi fram till nästa nyhet idag, att landstingspolitikerna är maktlösa. Dagens Medicin skriver så här:

http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2008/11/19/politisk-styrning-av-vard-/index.xml

Det här är något jag själv har tänkt på ett antal gånger. Jag har tidigare skrivit om patientombudmän, och hur tanken var när den var ny i början på 1990-talet. Men att dessa än idag verkar lysa med sin frånvaro i mycket hög grad.

Jag har också fått glada tillrop om att man inte alls behöver åka in till Sjukhuset för att ta sina prover inför läkarbesöket, man kan gå till någon av provtagningscentralerna som anges i en folder de skickar hem (detta är Stockholms Läns Landsting). Det är bara det att den VC som ligger i huset bredvid min bostad, och där jag vet att de har mycket kunniga provtagande sköterskor, de står inte med på listan. De har alltså just stoppat det som tidigare var möjligt, att ta prover här hemmavid, jag måste i stället åka in till sjukhuset, vilkt tar 40 minuter med två bussbyten. Mitt under arbetsdagen då naturligtvis.

Men värst av allt är detta. Politikerna har en positiv attityd, och har även beslutat om, att patienten skall vara delaktig i vården, i sitt eget tillfrisknande. Men hur fungerar det? Hur många läkare lyssnar på oss när vi har något att berätta om vår kropp? För att inte tala om ifall vi har tagit oss tid till att läsa in oss på vår egen sjukdom hypotyreos och möjliga lösningar på våra problem. Jo, då möts många av oss av snarstuckna läkare som känner att vi har trampat dom på tårna. Vi har läst på!! Det är negativt omdöme i journalerna. Vi får känna att vi lägger oss i det vi inte kan något om. Trots att vi bara inser att läkare, i synnerhet inte allmänläkare, har möjlighet att hinna läsa in sig på alla områden.

Tack och lov finns det läkare som är öppna och gärna tar till sig information. Önskar bara att Alla läkare vore sådana. De arbetar med oss människor, inte bara opersonliga sjukdomar.

Tja, vill ju inte påstå att en påse lakritsrot-te skulle ha så stor betydelse. Dagen efter drack jag inget te, var trött och hade huvudvärk efter oförmågan att somna i tid natten innan, och trots att jag var tröttare denna kväll hade jag fortfarande svårt att koppla av och somna. Så om jag inte skulle skylla på lakritsroten så måste jag skylla på känslomässig stress. Det pågår förhandlingar om gemensamma angelägenheter inom familjen (syskon, syskonbarn, föräldrar), som är känslomässigt mycket jobbiga. Det har pågått i flera år, intensivast under hela 2008, det tar på binjurarna, när de redan är trötta.

Sambo, som är mitt stora stöd i vanliga fall när det gäller att koppla av, hade mycket kvällsjobb, så jag var ensam med min frustration. Ni vet, frustrationen kommer i vägen för att tänka klart, eller tänka över huvud taget … 

Men efter en andra kväll med svårt att somna, beslöt jag morgonen därpå, dvs igår morse, att leta fram min senaste Adrecomp-burk (binjurestöd). Det blev några tabletter kvar när det lugnade ner sig på försommaren och jag inte kände att jag behövde dom längre. Och vips blev jag lugn. Kunde jobba hela dagen med trasslig bokföring och Exell-ark som retades, utan problem. Jag har också sovit gått inatt.

Apropå binjurestöd, så är det en av huvudpunkterna i Dr Barry Durrant-Peatfields bok Your Thyroid, som jag pratar om ibland. Han menar att man ska sänka mängden sköldkörtehormoner man tar, just i början när man tar någon typ av binjurestöd, eftersom det i allmänhet ökar effekten av dessa hormoner, syntetiska eller ej. Sedan får man kolla sin morgontemperatur och puls och med hjälp av den avgöra hur mycket man kan höja igen för att komma upp i sin optimala dos. 

Jag har dock aldrig sänkt Levaxinet. Tar ju inga enorma mängder 100 mcg, och har tagit 10 mcg Lio sedan i april-maj, vilket även känns som det som håller mig igång. Mådde bra över sommaren. Men så kom höstmörkret och allt blev tyngre. Så frågan är ifall det kanske är dags att höja? Har inte tagit prover sedan innan jag började med Lio, i mars. Mina värden var året innan, även sedan jag höjder från 75 till 100 mcg Levaxin, märkligt konstant, hur än jag mår. Så det verkar som om det inte är mängden hormoner i blodet som är problemet, utan hur man får effekt av dom. Och det verkar ju fungera med Adrecomp … hmm …

Borde naturligtvis gå och ta nya prover. Men som sagt, det har varit så mycket annat omkring mig, så jag har inte orkat ta tag i det där. Och snart är det Jul. Gissa hur fort det går nu. Bara tio dagar till första advent.

När jag för några veckor sedan befann mig i en betydligt större mataffär än vanligt, hittade jag många nya spännande ört-teer. Köpte några av dem, bl a Friggs Lakritsrot. Jättegott. Har periodvis i livet haft rejält lakritssug. Min näringsterapeut gav mig 2003-04 Lakritsrot att ta varje morgon. Hon sa att det skulle balansera sötsuget. Och det gjorde det visst.

Sen kan man ju fråga sig vad sötsug beror på. Trötthet – ett av huvudsymptomen hos oss med hypotyreos – gör ju ofta att man mer eller mindre omedvetet börjar stoppa i sig alla söta saker som man hoppas piggna till av. En sorts självmedicinering. Tyvärr så fungerar ju raffinerat socker inget bra. Det ger ganska snart en motsatt verkan, energin försvinner snabbt och vi hamnar i en ond cirkel. Då kan alltså lakritsrot hjälpa till att balansera det där.

Både min mor (som jag misstänker har haft odiagnostiserade sköldkörtelproblem hela livet) och jag själv, har alltid haft lakrits som favoritgodis. Lakrits i godsform är dock inte att rekommendera, inte minst pga sockret, men för min egen del även för att de flesta lakritsvarianter innehåller någon form av vetemjöl. Alltså funkar det inte för oss glutenkänsliga.  

Äkta lakritsrot är ju då istället en ört, som kan ha läkande verkan. På nätet hittar man information att den är slemlösande, hostdämpande och lugnande. Det låter ju bra. Själv brukar jag dock dricka Pepparmyntste vid förkylning. Varningen är dock att alltför mycket lakritsrot kan höja blodtrycket och orsaka hjärtbesvär. Det skall dock inte behöva oroa oss vid så små mängder som det handlar om i te eller godis.

Eller? Jag har de senaste veckorna vid några udda tillfällen, bl a igår kväll, varit upptrissad och haft svårt att somna. Igårkväll drack jag en kopp Lakritste vid 19.30-tiden. Kan det vara orsaken? Bara en hypotes, kan inte på rak arm säga om tidigare problem att somna har hängt samman med just lakritste.

Dr Barry Durran-Peatfield skriver dock i sin bok Your Thyroid, att lakritsrot förlänger kortisonet verkan, för att det hämmar de enzymer som bryter ner det. Hmm, det här går ju lite på tvärsen mot åsikten att lakritsrot skulle vara lugnande. Men det är ju svårt det här med binjurar och kortisol. Blir vi stressade så tillverkas det mer kortisol, men tar det slut, så blir vi stressade av det … (fast då visar det sig i total utmattning).

Jag tänker i alla fall i fortsättningen, inte dricka lakritsrot som kvälls-te. Trots att det är mums!

En liten påminnelse bara, ifall omgivningen undrar vad som kan vara så problematiskt med lite ämnesomsättning – som om inte alla har lätt att gå upp i vikt och få lite matsmältningsproblem … ?

Nja, hypotyreos handlar inte om matsmältnig på det sättet. Sköldkörtelhormonerna styr vår ämnesomsättning i hela kroppen, upptaget av näring i Varje Cell. Så då är det inte konstigt att det slutar med att Ingenting fungerar.

Men för att komplicera till allting då, så är vi alla olika, och har olika stora lager av olika vitaminer och mineraler och allt vad vi behöver, så därför märks inte allt på samma gång eller i samma ordning på alla människor.

Varje morgon vaknar jag död. Jag stapplar upp och tar 100 mcg Levaxin, 10 mcg Lio och 15 mg zink. Tidigare har pillren haft effekt inom en halvtimme. Jag kvicknar till och börjar fungera. Glömmer jag Lio fortsätter hjärnan att sova, men jag fungerar ändå på något sätt. Men nu har jag märkt att ju mörkare mornarna blir, desto trögare går det att få igång kroppen. Senaste veckorna har jag hunnit vara på jobbet någon timme innan molnet lättar runt pannan.

Var ute på nätet och googlade igår och hamnade på en av alla artiklar som talar om årstidsbundna depressioner. Där påstods att de är vanligast hos yngre, och inte uppstår efter att vi fyllt 50 år. Hmm. Jag har fyllt 50 iår. Men å andra sidan känns inte mitt mående som en depression …

Dåligt morgonhumör har jag gemensamt med min far och min dotter, båda reumatiker. Likheterna finns ju där, stelheten på morgonen. Men jag har ändå inte utvecklat reumatism. Men stel i lederna är jag ofta. Men det är ju något som även hör till hypotyreos. Antar att vår kropp och våra symptom aldrig går att etikettera så som vetenskapen skulle önska. 

Hade dock gått ner tre hekto i morse, vilket bryter min uppåtgående trend, dvs att efter ett par månader med närmast orubblig vikt, inte ett hekto varken upp eller ner, så har jag de senaste 10 dagarna vägt något hekto mer varje morgon. Fråga mig inte varför, vikten är ett evigt mysterium. Och deprimerande när jag gör allt för att äta nyttigt och drömmer om mitt ursprungliga jag (15 kg lättare).

Men som sagt några hekto ner i morse, och då kändes genast gnisslet i lederna. Stelheten, svårigheten att komma av bussen, utan att det känns som om lårbenshalsarna skulle hoppa ur led. Nåja, stelt. Då får jag känslan att det är vätska jag tidigare samlat på mig, som fått mig att öka i vikt, men att om den minskar något så blir det gnissel i alla leder. Pest eller kolera …

Apropå choklad – alltid lika trevligt att tala om – så kan en av anledningarna till sug efter choklad, vara magnesiumbrist. Choklad lär vara det magnesiumrikaste födoämnet. Och brist på magnesium lär höra till den största dolda bristen för oss moderna människor. Åkerjorden är urlakade, i synnerhet från det icke uppmärksammade magnesiumet. Och det är inte bara åkerjorden som är urlakad. Så är även vi människor. Stress lakar ur magnesium ur kroppen. Därav får vi en dubbel bristorsak.

 Med tanke på att jag äter 750 mg magnesium varje kväll så borde jag inte lida mer brist på det. Men utan det magnesiumtillskottet kan jag inte vara. (Överdosering märker man lätt genom att man då blir lös i magen, men det har hittills inte drabbat mig. )

Något annat av vikt är B-vitaminer. De är vattenlösliga och närmast omöjliga att överdosera. B12 och folsyra talas det allt mer om. I synnerhet nu när man debatterat ifall fertila kvinnor skall få folsyra tillskott eller inte. Men det finns även andra viktiga B-vitaminer.

Jag har länge velat kännt att jag kunde behöva extra B5, pantotensyra. Det lär ingå i alla livsmedel. Alltså säger man att brist bara uppstår i områden med mycekt svår svält. Det borde alltså inte gälla oss här i Sverige. Men så har jag hört om människor som blivit av med svår acne, genom att äta B5. Och jag har även hört från något håll att det skulle hjälpa vid olika intoleranser mot olika födoämnen. Det var mest det som jag var ute efter. För sedan jag fick problem med sköldkörteln så upplever jag en ökad överkänslighet för än det ena och än det andra.

Citrusfrukter hör till det jag har haft problem med och därför undvikit. C-vitamin i form av askorbinsyra har magen aldrig gillat. Nu senast köpte jag Mivitotal för att få ett allround tillskott av vitaminer och mineraler. Måste ju råda bot på höstmörkret på något sätt. Men Mivitotal innehåller citrus och genast började eksem dyka upp här och där. Men jag framhärdade, tänkte att jag får väl stå ut. Och då någon vecka efter fick jag tag i en burk B 75. Vad är det? Jo en samling B-vitaminer, alla ingående med 75 mg (75 mcg för några). En lustigt sätt att dosera? Nåja, det innehöll B5 som jag ville pröva.

Och se, genast försvann eksemet. Jag har tagit mig igenom hela stora Mivitotalflaskan utan några problem. Kan det bero på B5? Dr Barry Durrant-Peatfield refererar till B5 som ett mycket viktigt vitamin, lika viktigt som C-vitamin, och att brist på B5 kan länkas till sämre funktion hos binjurebarken, att den t o m skrumpnar ihop. B5 är nödvändigt när binjurebarken ska bilda sina hormoner, som kortisol och adrenalin.  Återigen hamnar jag hos de trötta binjurarna.

Man kan inte bara säga att eftersom vi lever i västvärlden, så kan vi inte lida av brist. Det är en oerhört arrogant attityd. En rubbad ämnesomsättning som vi med hypotyreos lider av, leder oundvikligen till näringsbrister. Den stress som kroppen utsätts för under lång tid med odiagnostiserad eller otillräckligt behandlad hypotyreos leder också till näringsbrister.

När jag ändå är inne på binjurar – är det någon mer än jag som känner sug efter lakrits emellanåt? Äter det inte i godisform, eftersom det innehåller vetemjöl och annat skräp, men bästa formen är naturligtvis ren Lakritsrot. Samme Dr Barry som ovan säger att dess effekt är att förlänga effekten hos kortison genom att hämma  de enzymer som bryter ner det. Där ser man. Allt hänger samman. Jag har inte heller för närvarande samma sug efter lakrits som jag hade innan min Adrecomp-kur.