En blogg på thyroid.se
På samma tema som igår hittade jag en artikel i DN idag.
Att vanliga mediciner – särskilt för barn – innehåller Azofärger, som misstänks utlösa inte bara allergier och astma, utan även beteendestörningar och hyperaktivitet. Man vill att barnen ska tycka att tabletterna är aptitliga. (!)
Är inte medicintillverkarna heller läskunniga??
Var det någon som läste Aftonbladet igår? Deras matskribent Karin Ahlborg spetsade till det genom att lägga kattmat på sin tallrik. Det är nämligen på djurmatshyllorna man hittar mat UTAN tillsatser.
Smörgåsmat, färdigmat, mjukost, läsk, skagenröra o dyl som vi människor äter innehåller desto mer. Ofta 8-10 kemikalier per produkt. Flera kan ge allergiska rekationer med allt från hudrodnader till astma, förutom alla misstankar om cancer.
I hund- och kattmat är det förbjudet att använda tveksamma tillsatser, t ex glutamat, som finns i så mycket människoföda. Av de 315 tillsatser som är godkända för livsmedel, är 180 strängt förbjudna att använda i djurfoder. Torbjörn Malm, foderexpert på Jordbruksverket, säger enligt Aftonbladet att man bedömt att eftersom människor är läskunniga, kan vi också läsa oss till innehållet och därefter avstå. Det kan inte djuren. Därför ska vi skydda dom. Den som vill använda en tillsats i djurfoder måst kunna bevisa att den är ofarlig och till nytta för djuren.
Det lär finnas en regel även för tillsatser i människoföda, att det bara ska användas om de är till nytta. Men den nytta som styr är uppenbarligen industrins. Hållbarhet som ekonomiskt kriterium, mer än som födans kvalitet.
Självklart ska vi skydda djuren. Men varför ska vi inte skydda oss människor likaväl?
Glutamat borde förbjudas. Azofärger har tidigare varit förbjudna men är återinförda sedan EU-inträdet. Är det tecken på att vi är läskunniga det?
Det kom ett mail i förra veckan på thyroid-listan, som kom mig att haja till. Det var en tjej med Hypertyreos, dvs överfunktion, som undrade över referensvärden.
Med Hypotyreos som jag har, då är det självklart att höja sitt T4 och T3. Ofta måste vi kämpa med våra läkare som nöjer sig med att vi precis kommer in över undre referensgränsen. Trots att vi känner att vi inte är bra och behöver höja mer för att närma oss ett normalt hälsotillstånd.
Jag har många gånger funderat över var referensvärdena kommer ifrån och varför de är olika i olika delar av landet. Borde inte värdet för hälsa vara detsamma överallt? Använder de alltså olika siffror för samma friskhetskänsla?
Nej. Läste nyligen en notis från ett landsting som beslutat att ändra sina referensvärde. Utgångpunkten var 113 personer som ‘antogs’ var friska och därför använde som referensgrupp. Antog skriver jag. Urvalskriterum var TPO-negativ. Nu kan man trots allt ha anti-kroppar utan att det syns på TPO. För mig låter det dessutom som om 113 personer är en väldigt liten grupp att utgå ifrån. Hälften män och hälften kvinnor. Men vänta nu här. Kan man blanda könen så? Hur kan man vara så säker på att värdena ska vara samma? Män och kvinnor har ju trots allt stora hormoniella skillnader, skillnader fett/muskler. Fler och fler skillnder upptäcks, utan att det behöver fördömas som politiskt inkorrekt.
Men nu hade alltså ett vissst landstinget beslutat sig för att ändra referensvärdet för TSH eftersom man ansåg att vissa avvikelser i TSH-nivå inte alltid berodde på rubbningar. Så om man breddade marginalerna så skulle man slippa göra utredningar ‘i onödan’.
I onödan? Tänk hur många med sköldkörtelrubbningar som aldrig får sin diagnos. Lika mycket i onödan. För att man stirrar sig blind på referensvärden.
Jag behöver ett lågt TSH och ett högt T4 för att klara mig igenom vardagen. Jag kan inte nöja mig med att slinka in över närmsta möjliga referensgräns. Jag måste gå efter mitt mående. Det är den värld jag lever i.
Men så blir jag helt plötsligt medveten om att känslan kan vara precis tvärtom för den som har Hypertyreos, alltså överfunktion. När alla värden är fel åt andra hållet. Hon mår dåligt med lågt TSH och T4 är alldeles för högt. Och i hennes landsting har man nyss sänkt referensen för T4 från 22 till 16. Jag får panik när jag ser den siffran. Jag vet ju hur dåligt jag mår när jag har under 20.
Varför har man sänkt refvärdet för T4? Är det för att få färre patienter? Eller har värdet sjunkit i referensgruppen? Vad betyder det? Att hela befolkningen håller på att få sviktande sköldkörtel?
Men tjejen med överfunktion,s om har T4 på nivå 40. Hon undrar med oro hur hon ska ta sig ner till 22 för att klassas som frisk. Och så ska hon plötsligt ännu längre ner, till 16 … Känns det bra elelr dåligt? Inte vet jag – kanske att den som har överfunktion behöver ner till undre referensgräns för att må bra, precis som jag med underfunktion behöver upp till övre referensgräns? Eller så är det bara ännu en psykisk press?
Vad har de där referensvärdena för *värde* egentligen? Det är ju hur vi mår som är av betydelse. Inte om sjukvården vill minska ner gruppen utredningar och patienter.
Vi människor är så styrda av övertygelser. De naglar sig fast. Säkert är att varje övertygelse har passat för någon. Någongång. Klart man vill frälsa världen med sin egen erfarenhet. Det är ju samma sak med forskare och läkare. Alla utgår ifrån sin övertygelse.
Men inget passar för alla. Inget passare alltid ens för en och samma människa. Det var en klok läkare som sa det på TV här om sistens.
I DN idag finns en artikel om hur farligt hormonbrist hos en gravid kvinna är för fostret. Diagnosen Hypotyreos, underfunktion, nämns inte. Även om det är samma sak. Vi får vara glad att det skrivs om problemen.
http://www.alltombarn.se/halsa/hormonbrist-farligt-for-foster-1.7507
Artikeln börjar med en kommentar av Björn Vennström, professor i cell- och molekylärbiologi vid Karolinska institutet: ”Problem med sköldkörtelns produktion av hormon är så vanligt bland kvinnor att en del läkare nästan glömt av det”.
Detta är skrämmande. Men helt klart en erfarenhet många av oss med Hypotyreos kan instämma i. Vi har blivit så många att ingen längre orkar ta oss på allvar.
Artikeln säger att Björn är en av de forskare som kommit fram till att fostret får skador på hjärnvävnaden när kvinnan har brist på sköldkörtelhormon. Artikeln talar om minskad hjärnkapacitet, upp till 10 %,
I dagens tävlingsinriktade samhälle är det absolut inget man vill riskera. Inte i onödan. Vi vill alla fara 100 % friska och starka …
Detta är dock inte ny kunskap. Redan på 1800-talet konstaterade läkare samband mellan sköldkörtelsjukdomar och barn med dvärgväxt, dövstumhet och skador på intellektet. Men det är som om ingen längre bryr sig om tidigare generationers erfarenheter och kunskaper. Nu är det bara blodprover och labbförsök med råttor som gäller.
TACK ändå för att ni forskar. Forska mer. Sätt inte gränsen vid T4 och Levaxin. Sköldkörteln tillverkar så mycket mer, T1, T2, T3, Kalcitonin.
Jag undrar ifall journalisten missuppfattade Björn, eller om Björn verkligen inte vet att det inte är fritt fram att gå till apoteket och köpa Levaxin vid behov. Det krävs diagnos av en informerad läkare och att denna läkare enligt blodprover bedömer att Levaxin skall sättas in. Man gör inte längre som gamla tiders läkare litar på människors dåliga mående. Ingen skulle vara gladare än jag om det gick att lita 100 % på blodproverna. Tänk hur enkelt det skulle vara för alla parter. Ingen tvekan. Men tyvärr ser inte erfarenheten sådan ut.
(Det går en våg av misstänksamhet genom samhället – att folk simulerar … Man tror inte att vi helst av allt vill vara friska och delta i arbetslivet som alla andra.)
Hormonbrist i sköldkörteln. Man vet sedan tidigare att missfall och svårigheter att bli gravid är ett symptom på Hypotyreos. Och ute i naturen leder miljögifter till att djurens sköldkörtlar tar skada och det i sin tur till att djuren inte kan fortplanta sig.
Sjukvården är för tidspressad för att ta oss på allvar. Kanske blir allvaret tydligare när det handlar om kommande generationer - inte bara medelålders kvinnor. Vilket inte heller är sant idag, när problemlen kryper neråt i åldrarna.
Zink hör också till de mineraler som är nödvändiga för att enzymerna i kroppen ska fungera, t ex för att omvandla T4 till T3. Ja det räcker inte med T4, det är bara en lagerprodukt. Det är T3 som gör jobbet, som sköter om ämnesomsättningen och får in näringen i cellerna. Man ska inte överdosera Zink, för det är inte mycket som behövs, men det måste finnas där.
Zink är viktigt även för sårläkning (t ex zinkpasta mot munsår) och immunförsvaret. Det insåg jag innan jag fick min diagnos och mitt Levaxin och var förkyld minst en gång i månaden. Då hittade jag på hälsokosten tabletter som sades hjälpa mot förkylning och influensa och innehöll just Zink och C-vitamin. C-vitaminet var dessutom gjort av körsbär – inte citrus, som är så vanligt. Jag får diverse överkänslighetsreaktioner av citrus, så alla alternativ till citrus mottages tacksamt.
I alla fall. Kliar det i halsen, vare sig av virus eller autoimmuna slagsmål, tar jag en Zink-tablett. Det hjälper. Det är som om både ämnesomsättning och immunförsvar piggnar till.
Zink balanserar mot Koppar. Ökar det ena så minskar det andra.
Höga zinknivåer (vilket man tydligen får om man äter anabola steroider) gör oss aggressiva. Låga zink-nivåer gör att vi förlorar vår handlingskraft.
Jag tänker att det är därför jag bara stirrar in i väggen när jag har mina dåliga dagar.
När sköldkörteln inte fungerar, då fungerar inte ämnesomsättningen, och fungerar inte den så får man brister av olika slag. Som Magnesiumbrist. Detsamma måste gälla Zink.
Vill passa på och uppmärksamma att man kan ha så många olika problem med sköldkörteln. Inte bara HYPOtyreos, dvs underfunktion. Man kan också ha överfunktion, HYPERtyreos. Eller man kan få cancer i sköldkörteln. Jag är inte insatt i alla dessa olika sidor av sköldkörtelproblem. Idén från början var väl att det skulle finnas fler som orkade blogga på Thyroid.se. Inte bara jag. Jag kan bara ge min högst personliga sida av saken. Och även om man har samma diagnos, så vet erfarna läkare, att vi alla reagerar olika. Det finns ingen lösning som är perfekt för alla. Det finns inte ens en lösning som är perfekt för samma människa hela livet. — Apropå detta så kan jag rekommendera ett TV-program om Integrativ Medicin: ‘Läka med Känsla’, som gick på Kunskapskanalen (Kvällstid på Barnkanalen) i måndags, repris tisdag, med lite tur så kommer det en repris även nu på söndag kl. 23.30 – kolla i tidningen, jag har glömt att kolla. Programmet tar upp kommunikationen mellan läkare och patient.
Tillbaka till Sköldkörtelns många olika problem. Inte nog med att de är många, Dr Barry Durrant-Peatfield skriver i boken jag tipsade om igår, att Underfunktion hos sköldkörteln, Hypotyreos, är extremt vanligt och är en diagnos som kan komma ifråga för många till synes helt separata sjukdomar. Alltså, Hypotyreosen i sig är bara en symptom på något annat. När sköldkörteln väl tagit stryk så måste den stödjas med hormoner. Även överfunktion eller cancer leder i slutänden, ofta, till underfunktion. Vare sig det beror på behandlingen i sig, eller på sjukdomen i sig, slutar sköldkörteln att fungera, och kanske vi alla till slut behöver ersättningshormoner och näringstillskott.
Vi är egentligen en mycket stor grupp patienter. Majoriteten oupptäckt, subklinisk. Siffrorna ökar hela tiden. Sjukvården går väl redan på knäna och vill egentligen inte få alla oss på halsen. Såg en notis igår om att Kalmar landsting från 12 feb 2008 vidgar sina refvärden något, för att undvika ‘onödiga utredningar’. Hmm. Samtidigt som många människor går omkring och mår dåligt av att ingen utreder deras mående.
Samtidigt som specialister på området, åtminstone i America, pläderar för att man ska sänka den övre TSH-gränsen, då man inte är säker på att de kontrollgrupper man utgår ifrån verkligen är friska. Det finns för många subkliniska sköldkörtelproblem.
Kalmar Landsting skriver att deras kontrollgrupp består av 113 ‘friska’, dvs TPO-negativa blodgivare (56 kvinnor och 57 män). 113 personer!!! Hur kan man ta det som statistiskt säkra värden? Och hälften män. Hur kan vi veta att samma värden gäller för män och kvinnor? Den stora majoriteten som drabbas är kvinnor, (män som drabbas blir ofta diskriminerade pga kön). Och sist men inte minst. Alla antikroppar syns inte som TPO. En del syns bara i Tg-ak. Andra måste ta biopsi innan diagnosen blir klar.
Ursprungligen, dvs under början av 1900-talet, var det måendet som fick avgöra behandlingen, inte blodprover. Då behandlades man med torkade svinsköldkörtlar som innehåller allt en sköldkörtel behöver. Då hade man inte lika katastrofalt dålig livskalitet som nu när många behandlas med enbart syntetiskt T4 utan att ens kolla upp statusen på binjurarna.
Kroppens hormonsystem samarbetar, om en tar stryk kommer även andra ur balans. Har man gått länge utan diagnos – det är ju så lätt att tro att man ‘bara tröttat ut sig, håller på att bli gammal, deppar på grund av åldern’ utan att förstå att kroppens inre organ inte längre fungerar som de ska – då går binjurarna på högvarv tills de blir uttröttade. Om binjurarna blir uttröttade har köldkörteln svårt att svara på hormonbehandling. Antingen omvandlas inte T4 till T3 som det ska, eller så tas inte hormonerna upp av cellerna utan stannar i blodet, varpå blodtesterna ser normala ut.
Jag är förälskad!!! Jag har funnit den perfekte följeslagaren. En bok av Dr Barry Durrant-Peatfield: – Your Thyroid and how to keep it healthy, 2003. En engelsk läkare som specialiserade sig på Sköldkörtelproblem redan på 1960-talet. Han skriver enkelt och insiktfullt. Inget svammel, tjat och omtagningar som en del amerikanska böcker lider av. (Amerikanska fackboksförfattare lär få betalt efter hur många ord de skriver. =)
Var än jag slår upp boken känner jag igen mig, får intressanta fakta, klart och tydligt. Han påpekar inte bara att matallergier är vanligt tillsammans med sköldkörtelproblem, han skiljer också på gluten och vete, och säger att Många är överkänsliga för just Vete. Detta talar till mina egna misstankar. Och han säger just att folk i allmänhet har mörka dolda misstankar, men man har länge haft svårt att tro på det – det är ju mat man ätit varje dag större delen av livet.
Jag har i alla fall börjat klarna i huvudet idag. 12 dagar efter det jag nu är nästan helt säker på var en sorts allergi-chock. Kanske pga den glutenfria mjölmixen, den som tillverkas med vetestärkelse (som sägs vara glutenfri).
Jag är så fullständigt urless på att jag inte kan få tag på min läkare på hennes telefontid. Suck! Har inte heller funkat att be om hjälp via brev. Jag menar, eftersom de ringer upp när man ringt telefonsvararen (om man lyckas få rum där), då kan de väl ringa upp när man skickat brev också. Men icke.
Är inne i någon sorts ond cirkel. Jag mår dåligt, har blivit luddig i huvudet igen. Svårt att koncentrera mig, ungefär som kvinnan med ME (Kroniskt trötthetssyndrom) sa på Fråga doktorn (TV2) i måndags: – Det kan se fullt normalt ut när jag står där på ICA och tittar på de olika falukorvarna, men jag kan inte greppa vad jag läser utan det slutar med att jag bara tar en korv, vilken som helst. (ungefär så)
När jag läser på om kroniskt trötthetssyndrom så stämmer alla mina symptom. Även om det inte är så illa att jag måste vara sjukskriven. Jag jobbar. Men skulle inte klara det om jag inte samma möjligheter till pauser som jag har. Och när kommer hem är jag så trött att jag måste vila två timmar innan jag orkar laga mat.
Mina sköldkörtelprover gav utslag och jag blir hjälpt av Levaxin. Men jag antar att man kan ha båda delarna. Eller att det ena beror på det andra. Undrar ju vad som beror av vad… Kroppen är mycket komplicerad…
Tycker inte om att känna mig så här oskarp i tankarna. Då går det inte bra att tala med läkare, även om man får tag i dom. Man måste vara frisk för att klara av att vara sjuk. Jag har helt klart en svacka. Jag har tröttat ut mig. Och så hände något i kroppen för tio dagar sedan, om jag fick i mig något jag inte tålde, eller vad … men i balans är jag inte.
Vad ska man göra om hjärtat bultar och slår så man blir rädd. Tag magnesium! Effektivare än jag anat. Hörde en läkare en gång som protesterade mot åsikten att vi i vår tid lider av allt större magnesiumbrist:
- Äh, magnesium har en viss laxerande värkan, det är det enda.
Och det är sant. Magnesium finns i hälsokostens preparat för att lätta upp förstoppning och rensa tarmarna. Förstoppning, eller åtminstone trög tarm, hör till de vanligaste symptomen på Hypotyreos. Levaxin i två år har inte avhjälpt detta, så jag använder magnesium från och till. Men nu har jag också lärt mig att Magnesium är inte bara laxerande. Magnesium är ännu ett av dessa små livsviktiga element i vår organism.
Om jag glömmer att ta mitt magnesium på kvällen, händer något läskigt. Just när jag håller på att somna in, sjunka djupt i vilan – då slits jag upp igen som av en hjärtkramande blixt. Helt utan anledning har hjärtat börja slå hårda snabba slag, så det ekar upp ur sängbottnen. Det är vansinnigt läskigt!
För mig har det varit en del av underfunktionen, hypotyreosen, att hjärtat tappade orken och började slå tungt, att det blixtrade framför ögonen av minsta ansträngning, att jag fick ödem, att jag blev stel och orörlig, yrseln, och slutligen att jag svimmade.
När jag fick levaxin förbättrades visserligen en hel del av det där. Även om det hittills återvänt några månader efter varje höjning. Ibland har jag oroat mig för att de tunga hjärtslagen vid insomnandet och uppvaknandet beror på att jag varit överdoserad. Men samma sak händer ju åter när Levaxin-dosen inte längre håller, utan åter behöver höjas.
Men nu inser jag ett samband med magnesium. Fler har sagt samma sak på Thyroids mail-lista. Den som tar magesium på kvällen, får sova lugnt.
Följande webb-sida förklarar varför: http://http://vitaminer.jetshop.se/pub_docs/documents/VN10.htm
Magnesium är ett av kroppens absolut viktigaste mineral. Det aktiverar över 300 olika biokemiska reaktioner, som ämnesomsättning, energiproduktion, nerver och muskler. Utan magnesium upphör de flesta av kroppens enzymer att fungera, vi kan inte ta upp kalcium, drabbas av osteoporos, tändernas emalj försvagas.
Magnesium är ett lugnande mineral. Utan magnesium kan musklerna inte slappna av, som de ska göra, efter varje anspänning. Hjärtat är vår största muskel. Utan magnesium kan hjärtat inte slappna av. Magnesiumbrist kan ge sådana spänningar att vi drabbas av ryggskott.
Tre år innan jag fick min hypotyreos-diagnos hamnade jag på akuten för att jag svimmat när jag försökt sätta mig på toaletten. Jag hade fått växande problem med värk i olika muskler, förutom total orkeslöshet, onormal frusenhet, ödem, förstoppning m.m. Jag hamnade hos en ortoped som inte kunde hitta något fel, typ diskbrock. Så jag skickades hem med Tradolan (ett syntetiskt morfin) mot värken. Ortopeden sa att jag led av vanlig ishias. Att jag måste lära mig att böja på knäna om jag lyfte tungt. Tradolan blir man bara snurrig i huvudet av, så det tog jag bara första två dagarna för att slappna av.
Hmm, jag hade inte lyft tungt eller gjort något liknande. Nu lägger jag ihop två och två. Ett halvår senare besökte jag en Näringsterapeut. Hon gav mig Magnesium, B12 och stöd för binjurarna. Jag kom på fötterna igen. Så livsviktiga är vitaminer och mineraler.
Kortisol utsöndras av binjurebarken vid stress. Om binjurebarken får köra på helvarv tills de blir utmattade, kan de inte längre producera kortisol. Då uppstår allgier, eksem, astma etc. Kan vi inte producera kortisol kan kroppen inte heller hålla kvar magnesium, som i stället utsöndras i urinen. Är vi stressade eller deprimerade behöver vi extra magnesium och B-vitaminer.
Exempel på vad som drar Magnesium ur kroppen på oss: Låg sköldkörtelfunktion, hög halt kolhydrater/kalcium/salt, mental stress, mediciner, diabetes, kronisk smärta.
Kan inte säga annat än att totalbilden stämmer!