Eva´s blogg

Har just på webben sett en TV-intervju (på engelska) med en amerikansk läkare som talar i absolut spjut-fastighet. Men det han säger är viktigt och intressant. Datis Kharrazian. han har skrivit en bok om varför man har symptom kvar trots att man äter sköldkörtelhormoner och har normala nivåer.  Han menar att det beror på att vi inte skiljer på ren hypotyreos och å andra sidan den vanliga orsaken (Hashimoto) som är en autoimmun process.

Jag tror nog att vi känner till Hashimoto här i Sverige och vet att de flesta är autoimmuna. Jag däremot har alltid känt mig förbryllad över att jag inte visat antikroppar över referens på de två prover jag fått ta. Läkaren här menar att folk i allmänhet (i USA?) inte får ta antikroppsprover.

Ändå så tror jag på vad han säger.  Han säger sig ha över 600 referenser som styrker sambandet mellan gluten och Hashimoto. Den ena autoiommuna processen sätter igång en annan osv. Alltså – vi behöver sköldkörtehormoner för att fungera, men det botar inte autoimmuniteten. Inte på något sätt. Däremot kan vi må betydligt bättre om vi slutar äta gluten, dvs vete och annan säd. Han menar att det är bedrövligt att vården inte informerar sina patienter om detta enkla faktum.

Och det är här jag känner igen mig. Jag visar inte prover som styrker att jag inte tål gluten. Men hela jag mår så betydligt mycket bättre om jag håller mig ifrån sädesprodukter. Eller kolhydrater över huvudtaget. De ökar mina svullnader och problem i leder.

Läkaren säger en hel del till som rimmar väl, även om programledarna inte verkar hänge med riktigt på hans slutsatser. Men det är ju så, man måste själv ha sjukdomen och experimentera sig fram till vad man mår bra av eller inte, då blir det så mycket mer självklart.

Som sagt, läkaren pratar på i full fart på den kort utmätta TV-tiden, och just nu minns jag inte allt, men han tog upp det faktum att man inte vet vad som triggar igång autoimmuniteten. Det är såväl gener som miljön runt omkring oss, alltså gifter m.m. Här är länken:

 http://www.thyroidbook.com/

Vid mitt läkarbesök häromdagen, sa Endokrinologen:

”Eftersom skölkdkörtehormon påverkar varje cell i kroppen, kommer man att må bättre vilka krämpor man än har. Men det är inte bra att äta det av den anledningen.”

Detta är naturligtvis en viktig tanke. Att ifall man inte vet vad man har för problem, och provar att ta sköldkörtelhormon, så kommer man kanske att må bättre, men utan att ha hittat den verkliga bakomliggande orsaken.

Detta är en formulering som tydliggör för mig den oro läkare kan känna. Sköldkörteln är komplicerad. Endokrinologen poängterade det svåra i detta hälsoområde. Här sitter läkarna med sina gamla trygga kunskaper om struma och mer tydliga symptom, samtidigt som alltfler människor får sänkt ämnesomsättning, ofta utan att veta varför. Men vägrar att ge med sig, börjar demonstrera och kräva saker …

Vi vill bli friska.

Men endokrinologens ståndpunkt fick mig genast att tänka på en annan endokrinologs uttalande. Professor Nyström från Sahlgrenska sa på en föreläsning jag gick på hösten 2006 (inte ordagrant, men andemeningen var):

”Att ställa diagnos för hypotyreos är svårt. Symptomen är oftast så vaga och många att man har svårt at få grepp om dem. Hela kroppen påverkas. Oftast är det de egna krämporna som försämras. Den ena får sämre hörsel, den andre sämre syn, en tredje något annat problem.”

Här har vi alltså samma synsätt, från två endokrinologer, men med helt motsatt effekt. Den ena menar ödmjukt att symptomen är så vaga att läkaren ofta missar att ställa diagnos. men om patienten känner sin egen kropp, så är förvärrad krämpor en indikation.

Den andre endokrinologen, sätter staket om sitt specialområde. Kan inte se ‘diverse krämpor’ som något samband med sköldkörteln. Hans arbete är enbart att avgöra om sköldkörtelnivåerna ligger okej (enligt blodprov). Gör dom det avskrivs patienten som tillräckligt behandlad vad gäller sköldkörteln, skrivs ut från avdelningen och får söka sig fram via andra kanaler.   

Dosen är fastlagd. Någon anledning att tvivla på blodprovsmetoder eller att tänka sig att det finns mer än en anledning till att sköldkörteln börjar strejka i vårt moderna värld, fylld av tungmetaller och andra gifter, det finns inte.

Sköldkörteln är styvmoderligt behandlad. Diabetes är huvudområdet för de flesta läkarna och forskarna. Sköldkörteln är ett svårt område.

 Jag har tur. jag har papper på blodprover som bevisar hypotyreos, innan jag började på behandling. jag har också blodprover som visar att mitt T3 sjunker rejält om jag avstår från Lio. Min kropp behöver bevisligen sköldkörtelhormoner och mina blodprover för T3 och T4 har aldrig gått över referensvärdena, utan håller sig  i mitten. Enligt detta borde jag alltså vara ‘botad’, jag borde vara mitt ursprungliga pigga aktiva jag.

Men innan vi tittade på fakta, kände läkaren att han behövde understryka upprepade gånger, att mina ‘krämpor’ inte har med sköldkörteln att göra. Ett kategoriskt uttalande som tycks mig betydligt förhastat. I synnerhet som allt finns med på symptomlistan över hypotyreos.   

Men när jag kände mig starkare i våras och försökte börja dansträna igen, då försvagades jag markant och drabbades av en svår halsinfektion/förkylning, och ännu en strax före midsommar, bara sex veckor efter att jag blev av med den föregående. Varför? Ingen tycks veta.

Vad som oroade professor Nyström var att forskningen visade att trots att blodprovernas värden normaliserades inom ett år från diagnos och behandling, så förbättrades inte patienternas livskvalitet.  Dvs att majoriteten aldrig får tillbaka sin ork att aktivera sig och få ett fullvärdigt liv. Varför visste man inte.

Vetskap om problemet tycks dock vara större på vissa håll (Göteborg?) än på andra (Stockholms län?)

Mikronutrienter är ett samlingsnamn för vitaminer, mineraler och aminosyror. Små livsviktiga näringsämnen, men som Medicinindustrin inte är särskilt intresserad av eftersom man inte kan ta patent på dom. Alltså kan man inte tjäna stora pengar genom ensamrätt.

Senaste numret av den eminenta tidningen 2000-talets vetenskap, nr 2/2010, tar upp ett sådant fall. http://www.2000taletsvetenskap.nu/

Kvinnan på framsidan heter Bonnie Kaplan, kanadensisk professor i psykologi. Hon har nyligen varit i Sverige och föreläst om hur hennes forskning har bekräftat att multivitamin-mineraltillskottet Empower-plus faktiskt hjälper vid biopolär sjukdom (psykiskt tillstånd som kan leda till självmord). Hon var själv till en början tveksam, men blev omvänd.

Allt började med att Tony Stephans fru tog livet av sig, trots psykofarmaka mot bipolär sjukdom. När två av hans tio barn började uppvisa samma symptom och inte svarade på psykofarmaka sökte han med ljus och lykta efter alternativ. Av en slump träffade han David Hardy, utvecklare av kosttillskott för djur. Han såg likheter med stressade grisar. Barnen fick pröva det och blev ’lite’ bättre. De beslöt då att skapa en ny blanding bättre lämpad för människor. Inom 24 timmar förbättrades barnen närmast mirakulöst. De insåg att de kommit på något viktigt och startade företaget True Hope. 2001 hade de utvecklat en säker produktionsprocess och försöker få forskare intresserade. 

Nu möter de Bonnie Kaplan. Först tveksam men deras positiva resultat – 80 % av de 3000 personer som behandlats upplevde signifikant förbättring – gör att hon ändå vill genomföra en placebokontrollerad studie. Samtidigt har en lika skeptisk Charles Popper, forskare vid Harvar, blivit vittne till mirakulöst snabba tillfrisknanden hos några av sina patienter. Alla rönen är så samstämmiga att de kan publicera en vetenskaplig rapport.

Men naturligtvis mötte de motstånd. Health Canada, motsv. Socialstyrelsen, beordrar Bonnie Kaplan att avbryta sin pladernade studie. De menar att psykisk sjukdom endast får behandlas med godkända patenterbara läkemedel. Ett moment 22 eftersom man då inte kan få några forskningsbevis eller läkemedel. Dessutom förbjöd man  True Hope att sälja sina mikronutrienter i Kanada, vilket bara ledde till att tusentals människor började smuggla den in för gränsen från USA.

Myndigheterna konfiskerade deras protokoll, arkiv och datorer.  Detta ledde till domstolsförhandlingar. Efter alla samstämmiga positiva vittnesmål, beslöt dicj domaren år 2006 att fria tillverkarna True Hope.

Sanningen är att man inte ”vet” vad psykisk sjukdom är. Miljoner människor drabbas. Man talar om felfunktioner i hjärnans signalsystem och tillsätter tunga psykofarmaka med biverkningar. Tänk om det bara är brist på näring,  mikronutrienter, eller felbalanserad näring.

Trots att detta inte handlar om sköldkörteln ser jag ändå samband. Hypotyreos hör till de otydliga diagnoserna. Alltför ofta möts patienten av läkare som menar att det är ‘psykiskt’. Saker man inte förstår kallas ‘psykiskt’. Symptomen kan under flera år vara så luddiga att man själv börjar tro att man bara ’inbillar sig’. Försöker intala sig att man måste ‘acceptera’ att man håller på att bli ‘gammal’. Kanske går man med på att ta SSRI-preparat, som ofta innehåller substanser vars biverkningar försämrar sköldkörteln.  Alltså riskerar man att  öka takten i den nedåtgående spiralen.

Jag gick till en näringsterapeut och blev dramatiskt bättre. Några år senare fick jag även hormoner. Vilket också är ett ’tillskott’ inte en psykofarmaka. Det behövs inte mer för att alla dimmiga idéer om ‘psykiskt’ dunstar.

Det är inte psykiskt. Vi lider av näringsbrist!

Man kan läsa mer om True  Hope’s historia här: http://www.truehope.com/default.aspx

Det var länge sedan jag var förkyld, men nu har jag varit helt utslagen i tio dagar. Otroligt segt.  Huvudorsaken till bristande immunförsvar beror väl just på att jag klarat mig undan så länge. En lika stor anledning var väl att jag träffade smitthärden några dagar innan mens – då är jag alltid som svagast. Paradoxen är dessutom att jag känt mig bättre och i balans, frestats att aktivera mig mer och hårdare än vanligt, och kanske inte pallat det. Men förhoppningsvis var inte det huvudorsaken.

 Medan jag hostat och snorat har det poppat upp idéer till inlägg som jag inte orkat ta tag i. Tyvärr har några glidit ur mitt tankegrepp, men en viktig sak om mikronutrienter ska jag ta upp i nästa inlägg – trots att det inte handlar i första hand om sköldkörteln.

På sista tiden har jag stött på alldeles för mycket information kring lyhörda  läkare med nya idéer, som mobbas och mister sin rätt att behandla, trots att de hjälper många människor. Det är en effekt av två saker: pengar styr  och kan stödja sig på ett stelbent samhällssystem.

Fick nyss ett tips om att Hypo 2 skriver om en ‘ny’ metod, PNIT, som ger ett större helhetsperspektiv på kroppen när något är fel. Precis vad jag alltid har efterfrågat. Och själv funnit bara när jag besökt näringsterapeut. Hon gav mig, precis som länken här nedan talar om, ett stort fårgeformulär att fylla i före besöket, med en total genomgång av min kropp, efter mina upplevelser.

Det är ju så lätt att bli lurad av en ‘diagnos’, som om det finns sjukdomar som lever sitt eget liv och inte kan påverkas, utan något man måste kapitulera inför. men en diagnos är ju trots allt bara en läkarmetod att försöka systematisera kroppens komplicerade mekanismer, och kroppen är betydligt mer flexibel än så. Olika människor reagerar olika. Och vi ska inte ge oss, bara för att vi får en diagnos. Livsstilsförändringar, som att titta över sin kost, eller ta näringstillskott, kan hjälpa en över jobbiga trösklar.

Här kommer länken:

 http://www.hypo2.info/component/content/article/96-pnit-effektiv-metod-vid-hypo2hypometabolism

Jag har gått ner två hekto till i helgen. Ligger nu strax under 73 kg. Så skönt. Det finns hopp om livet. Insulin är det hormon som avsöndras från bukspottskörteln så snart vi äter socker eller andra kolhydrater. Ute i naturen sker detta naturligen under sommaren med en pik vid skördetid i början av hösten. Kolhydraterna triggar insulinet, som sätter igång fettlagringen. Detta förbereder människor och djur för vintern. Alltså är det inte så konstigt att björnar äter blåbär för att lagra fett innan de går i ide. Eller att sumobrottare skyfflar in sött ris för att uppnå sin imponerande vikt.

Insulin sätter igång fettlagring. Som alltid är människor olika känsliga, i detta fall mer eller mindre snabba på att spotta ur sig insulin.  Under istiderna lär de människor som snabbast lagrade fett ha överlevt bäst här uppe i kalla Europa. Oavsett anlag verkar hypotyreos öka denna känslighet hos många. Vi lagrar mer fett.

Vi blir mer och mer känsliga för kolhydrater. Som alltså finns i socker, all mjölmat, ris, potatis, rotfrukter, frukt, bär. Även grönsaker – men olika mycket.  Samtidigt som våra kylskåp är välförsedda året runt. Den nya trenden LCHF (att ersätta kolhydrater med fett) har visat sig mycket positiv, både bland typ-2-diabetiker och oss med hypotyreos. Fick en kommentar i fredags, patient hos Karin Munsterhjelm, som berättar att Karin rekommenderar just denna kost.

Folk som slutat med kolhydrater har även kunnat minska eller sluta ta sina insulinmediciner.  Det behöver inte vara svårare än så. I förra veckan basunerades det dock ut om ny revolutionernade diabetsforskning. Man hade hittat en ‘riskgen’, en stressgen som sades leda till typ 2-diabetes. Det är inte ett omöjligt samband. Även hypotyreos har ett klart samband med stress.

Men vad är hönan eller ägget? Går man länge med bristande sköldkörtel-hormoner orkar binjurarna till slut inte med att balansera den stress kroppen upplever.  Att äta kolhydrater under längre tid är stressande för kroppen. Att inte äta kolhydrater känns oerhört rogivande inombords – det är min erfarenhet.

Denna nya forskning som vetenskapsradion tog upp i slutet av förra veckan säger att 50 % av typ 2-diabetierkan bär på den här ‘riskgenen’ som ser ett samband mellan stress och insulin. Gener är som bekant numera oerhört populärt att forska om. Känslan att få upptäcka något nytt revolutionernade dominerar säkert. Frågan är ifall detta lett till att man glömt andra viktiga faktorer?

De senaste 30 åren av skrämselpropaganda mot fett och stark lobbying från stora producenter av bröd, sötningsmedel, kornflakes – har lett till att gammal självklar kunskap glömts bort. Som att diabetiker, som då kallades socker-sjuka, inte bör äta socker. Att fett är viktigt för hjärnan och överlevnaden

För att återgå till ‘riskgenen’, så säger man att det redan finns mediciner som kan blockera stress-homonernas inverkan på insulinet. Medicinering och utvärdering kan alltså startas upp omedelbart. Det är lovvärt att man här för ovanlighetens skull kan arbeta med mot en orsak, inte bara dämpa  symptom.

Men tänk om en kostomläggning skulle vara mycket effektivare än mediciner?? 

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=3251404

Har mått pyton i en vecka nu.  Först var det nackspärr, som invalidiserade mig i nästan fyra dygn. Jag brukar drabbas av det där med vissa (ganska långa) mellanrum. Denna gång skedde det precis före mens, så jag gissar att det hängde ihop med den. Svullnar ju alltid upp i kroppen då. Önskar att jag alltid noterat alla omständigheter kring mina tidigare nack-spärrar.

Sen kom mensen och jag tänkte, yippie, nu blir jag snart bra. Icke. Det håll i sig ännu på femte dygnet. Men eftersom alla i min omgivning är förkylda så tänkte jag att det är nog det. Vet av erfarenhet att T3 är bra mot just förkylning. Sedan jag började med det är jag aldrig förkyld, men några spår sätter det sig väl.

När jag vaknade i morse kände jag mig fortfarande febrig. Tog tempen, är ju ypperlig koll så här strax efter mens – 36,7.  Ett perfekt värde. Som verkar visa att sköldkörtelhormonerna varken är för höga eller för låga. Så vad ska man tro?

Netdoktor.se meddelar i alla fall idag att Svininfluensan kommit av sig. Förklaringen lär vara att förkylningsviruset kom före. Är man redan tjock i näsgångarna av förkylning, då har inte svininfluensan någon chans alls. Så verkar det vara i min egen omgivning just nu. Men tydligen ska vi inte ropa hej. Ifall kylan inträder och förkylningarna avtar, kan influensan ta fart. Men trots all skräckpropaganda lär influensan vara en mild variant för de flesta, bara man inte har nedsatt immunförsvar av någon anledning.

Vetenskapsradion talar om ny forskning som lyckats urskilja ett virus som kan vara ansvarigt för vissa varianter av det s.k. Kroniska Trötthetssyndromet.

 http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/artikel.asp?ProgramID=406&Nyheter=1&artikel=3155227

Aftonbladet också: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5934586.ab#abArticleComments

Viktigt att komma ihåg är att det är inte ovanligt med feldiagnoser. Har läkare svårt att komma på vad man lider av, vilket är mycket vanligt t ex vid krånglande sköldkörtel, då är det lätt att man antingen får fel diagnos eller ingen diagnos.

Dessutom kan liknande symptom bero på vitt skilda saker. Och jag tror att flera orsaker ibland gaddar ihp sig. Helt klart har jag en skiftande sköldkörtel, mitt tillstånd förvärras alltid i takt med min könshormonscykel. Och dessutom hade jag en mycket jobbig influensa som inledde denna min sjukdomshistoria som först tre år senare fick diagnosen hypotyreos.

Nej, diagnos är inte lätt…

Idag har jag fått vatten på min kvarn igen. Dagens Eko tog upp en ny undersökning utförd av Karolinska institutet och Livsmedelsverket. Man har undersökt modersmjölken hos 355 kvinnor och tacksamt noterat att den gamla miljöfaran PCB och dioxiner minskat.

Tyvärr har människokroppen inte blivit renare för det. Istället är modersmjölken nu fylld med andra mijögifter, inte minst bromerade flamskyddsmedel. Den minnesgode vet att jag tagit upp detta tidigare. (31 januari: orsaker till hypotyreos.) Halogener som brom, fluor, klor är så kemiskt lika jod att det hindrar tillverkningen av sköldkörtelhormoner.

Var stöter vi på bromerade flamskyddsmedel? Jo i kläder, möbler och elektronik (datorer, m.m.). Här sitter jag just nu med en bärbar dator i knät. Ju mindre/kompaktare och effektivare dator, desto mer flamskyddsmedel behövs. Jag vet att min kropp, reagerade mycket negativt efter att ha inhandlat min första bärbara dator 1997. Antingen var det startskottet, eller droppen som fick bägaren att rinna över. Sedan dess har jag bara köpt begagnade PC och inbillar mig att största chockdosen hos en helt nytillverkad apparat redan pyst ut och minskat. Inte lätt det här (inte minst tanken att någon annan fått i sig nämnda chockdos). Inte lätt för att vi/jag idag inte längre kan klara oss utan dator.

Forskaren i intervjun vill varna, men är precis så luddig som forskare blir när de inte vågar påstå mer än vad som kan bevisas otvetydigt (eller inte vill skrämmas?). Den här omvända bevisbördan är inte bra för oss. Jag menar – för varje gift som tas bort från markanden, så har det hunnit komma tio till. Det borde vara som med mediciner (förhoppningsvis), att man måste kolla upp biverkningar ‘innan’ det släpps ut på markanden. Inte att kontrollmyndigheterna skall jobba i motvind i efterhand, när skadan redan är skedd.

Nåväl, luddigt sa jag. I intervjun sägs att bromerade flamskyddsmedel har en rad negativa faktorer (!), och att det farligaste är att de går rakt in i kroppens kemiska processer. De rubbar hormonerna. Det låter väl klart och tydligt om något?

Luddigheten ligger i formuleringar som ‘Det farligaste är väl egentligen att de…’. Det låter nästan som att ‘Tja, är det inte farligare än så …’ Sedan säger man att man vet att fertiliteten påverkas ‘hos en del djur’. Hallå! Människan tilhör de djuren. Men tester har naturligtvis inte fått utföras på människor i laboratorier – däremot utsätts vi för allt i vardagen – okontrollerat.

Vad man i luddiga ordalag vill varna för, det är att trots att brom och andra halogener inte gör oss akut sjuka, så kan riskerna vara långsiktiga.

Det vet vi, eller hur? Det tar i allmänhet åratal att utveckla och diagnostisera en hypotyreos. Varför är en hypotyreos-epidemi i uppseglande? Kan det vara alla dessa halogener vi omger oss med? Skulle tro det. Därför går också diagnoserna av hypotyreos snett, om man alltid påstår att i Sverige är det främst autoimmunitet som orsakar problemen. (Om det inte är så att autoimmunitet uppstår pga miljögifter? I så fall samverkar de.)

Vi vet att fungerar inte våra sköldkörtelhormoner, eller det blir obalans mellan våra könshormoner och sköldkörtelhormoner, då får kvinnor genast stora problem att bli gravida, alltså tillhör vi ett av djuren som påverkas. Jag får dock lust att sucka varje gång slutsatsen blir en varning till ’fertila kvinnor’ att äta fisk från Östersjön, eftersom den är mest förgiftad. Hur många äter fisk från Östersjön? Det säljs inte i mina affärer. Och jag skulle gissa att man utsätts för betydligt mer brom i sitt eget hem även utan brom i födan.

 Här är länken till intervjun, att läsas eller lyssnas på:

http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=2887595

Förutom halogener, är tungmetaller, som kadmium ett problem, kadmium smutsar ner inte minst såväl modersmjölk som våra njurar – vilket då genast får mig att associerar till problem med att omvandla T4 till T3, eller kanske tröttar ut våra binjurar?

Miljöforskaren Gunnar Lindgren har en lång rad artiklar på områden:

  http://www.gunnarlindgren.com/

Såg en intressant notis idag på SR:s nätsida för Vetenskapsradion. Tydligen har amerikanska forskare gjort försök på råttor, gjort dom sjuka i bröstcancer (usch! stackars råttor). Forskarna menar att det är rimligt att anta att råttorna inte ‘inser’ att de har cancer, och därför kan deras uppenbara håglöshet, ‘depression’, inte bero på psykisk påverkan. Deras kroppar har mycket förhöjda nivåer av kemiska ämnen precis som  deprimerade människor har. Man menar därför att cancertumören i sig skapar dessa ämnen, som sägs vara ”cytokiner, signalmolekyler som utsöndras av immunförsvaret”.  

http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/artikel.asp?ProgramID=406&Nyheter=1&artikel=2844517

Min reflektion blir att detta gäller inte bara cancer. Alltför många sköldkörtelpatienter har mötts av läkare som anser symptomen vara tecken på psykets påverkan, och vill hellre skriva ut anti-depp än utreda sköldkörtelproblemen. Även om vårt psyke helt klart är en kraftfull mekanism, som påverkar oss på olika sätt, så får man inte avspisa symptomen utan att ordentligt utreda dem. Har man problem med sköldkörteln är det inte troligt att anti-depp hjälper. Behöver man tillskott av sköldkörtelhormoner, så är det förvånande hur snabbt man blir av med sina s.k. ‘psykiska’ problem, bara genom att bli rätt inställd.

Och det är inget som mitt eller någon annan sköldkörtelsjuks psyke har skapat tankevägen.

Det är helt enkelt strul i kroppens kemiska system. Och kan faktiskt vara lätt att rätta till. Om man verkligen försöker.