Eva´s blogg

Igårkväll tog Fråga Doktorn på SVT åter upp sköldkörteln. Och denna gång inte bara intetsägande snuttar – utan hela programmet ägnades just sköldkerteln. Även om inget okonventionellt blev sagt, så var programmet sansat. I besökssoffan satt två överläkare, en från Sahlgrenska i Göteborg och en från Karolinska i Stockholm.

Positivt var väl uttalandet av Per Rydén att TSH normalt skall ligga mellan 0,5-2,5. Alltså en betydligt lägre övre gräns än vad man tidigare sa. Vetenskapen blir alltså allt klarare över att så snart man stiger över 2,5 så ska man vara på sin vakt. Alltså är saken värd att undersöka.

Man visade sig också nu inte längre vara emot ett visst tillskott av T3. Men vidhöll att inte alla mår lika bra av det. Och så är det naturligtvis alltid. Alla är vi olika. Det var först vid tal om T3 som man ville kännas vid s.k. ‘grishormon’ (som programledaren visade sin ovetskap inför) som man medgav att man visste vad det var. Det negativa är att koncentrationen T3 är högre där än i en mänsklig sköldkörtel.

TV-inslag tillgängligt till 6 okt. 2010:

http://svtplay.se/v/2135636/fraga_doktorn/del_2_av_17?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2135636/sb,p102775,1,f,-1

PS. Notera dock att läkarna säger ‘Vi läkare’ som om de talade för alla, och menar då att ‘alla läkare’ avvisar s.k. Hypo typ-2 eller att ‘alla läkare’ avvisar ‘naturligt sköldkörtelhormon’ (NDT)  från grisar. Och så är det ju inte. Läkare är inte en homogen grupp. De tycker olika. Eftersom de har olika erfarenheter. ‘ Vi läkare’ betyder alltså här en viss klick inom skolmedicinen.

Till det negativa hör naturligtvis att programledaren inte vet vad hon pratar om och därför framställer NDT som någon skräckinjagande hemma-hop-kok. Ingen nämner att det är ett beprövat medel och att det var den väg man gick för 100 år sedan. Men som med allt annat, alla blir inte bra på NDT heller. Kroppen är alldeles för komplicerad för enkla uttalanden. Enkla uttalanden tjänstgör främst till att lugna den oroliga.

Har just på webben sett en TV-intervju (på engelska) med en amerikansk läkare som talar i absolut spjut-fastighet. Men det han säger är viktigt och intressant. Datis Kharrazian. han har skrivit en bok om varför man har symptom kvar trots att man äter sköldkörtelhormoner och har normala nivåer.  Han menar att det beror på att vi inte skiljer på ren hypotyreos och å andra sidan den vanliga orsaken (Hashimoto) som är en autoimmun process.

Jag tror nog att vi känner till Hashimoto här i Sverige och vet att de flesta är autoimmuna. Jag däremot har alltid känt mig förbryllad över att jag inte visat antikroppar över referens på de två prover jag fått ta. Läkaren här menar att folk i allmänhet (i USA?) inte får ta antikroppsprover.

Ändå så tror jag på vad han säger.  Han säger sig ha över 600 referenser som styrker sambandet mellan gluten och Hashimoto. Den ena autoiommuna processen sätter igång en annan osv. Alltså – vi behöver sköldkörtehormoner för att fungera, men det botar inte autoimmuniteten. Inte på något sätt. Däremot kan vi må betydligt bättre om vi slutar äta gluten, dvs vete och annan säd. Han menar att det är bedrövligt att vården inte informerar sina patienter om detta enkla faktum.

Och det är här jag känner igen mig. Jag visar inte prover som styrker att jag inte tål gluten. Men hela jag mår så betydligt mycket bättre om jag håller mig ifrån sädesprodukter. Eller kolhydrater över huvudtaget. De ökar mina svullnader och problem i leder.

Läkaren säger en hel del till som rimmar väl, även om programledarna inte verkar hänge med riktigt på hans slutsatser. Men det är ju så, man måste själv ha sjukdomen och experimentera sig fram till vad man mår bra av eller inte, då blir det så mycket mer självklart.

Som sagt, läkaren pratar på i full fart på den kort utmätta TV-tiden, och just nu minns jag inte allt, men han tog upp det faktum att man inte vet vad som triggar igång autoimmuniteten. Det är såväl gener som miljön runt omkring oss, alltså gifter m.m. Här är länken:

 http://www.thyroidbook.com/

Alla vägar bär till Rom … eller till Hypotyreos?

Det är i alla fall sant att nästan allt i kroppen kan påverkas om ämnesomsättningen och sköldkörteln inte fungerar som den ska. Mycket vanligt är det att drabbas av torr hud och håravfall. Det hör till det som de flesta drabbas av. Tydligen har Expressen haft en serie och hud och hår. Och då nämnde en professor att en av orsakerna till problemen kan vara just sköldkörteln. Vilket föranledde Expressen att intervjua min namne, en patient, som också varit engagerad nog att skriva en bok om saken,  Sköldkörtelboken:

http://www.expressen.se/1.2073875

PS. Tyvärr har de stavat fel, namnet på vår ökända, närapå okända, trots ack så vanliga sjukdom… Usch ja, det är inte lätt det här med låneord från latin eller grekiska eller vad det är.

Jag har en glad nyhet! I förra veckan fick vi äntligen en handbok om sköldkörtelhormonbrist – på svenska! Det var på tiden! Det finns ju en hel del på engelska, men det är inte alla som känner sig bekväma med att läsa om sjukdomar på utrikiska.

Boken heter Sköldökörtelboken och är skriven av Eva Sartorius, patient och aktiv på flera sköldkörtel-forum, inte minst här hos Thyroids mail-lista. Eva – som alltså inte är samma Eva som jag – är oerthört engagerad och har ägnat all sin fritid i flera år åt att samla all info som finns och omvandlat den kunskapen till en lättläst introduktion till vår kära sköldkörtel och mycket konsekvenser däromkring. Hon har dessutom låtit en överläkare faktagranska boken.

Stort TACK! till Eva och hennes aldrig sviktande engagemang.

Boken finns att beställa på nätet:

http://www.adlibris.com/se/searchresult.aspx?search=quickfirstpage&quickvalue=sk%f6ldk%f6rtelboken&title=sk%f6ldk%f6rtelboken&fromproduct=False

http://cdon.se/b%c3%b6cker/sartorius%2c_eva/sk%c3%b6ldk%c3%b6rtelboken_%3a_en_handbok_om_sk%c3%b6ldk%c3%b6rtelhormonbrist-10597137

http://www.bokus.com/cgi-bin/book_search.cgi?rewrite=no&FAST=Sk%F6ldk%F6rteboken&PRODUCT_GROUP=

Och en kort tid även via hennes egen blogg: http://skoldkortel.blogspot.com/

Rekommenderas!

Mikronutrienter är ett samlingsnamn för vitaminer, mineraler och aminosyror. Små livsviktiga näringsämnen, men som Medicinindustrin inte är särskilt intresserad av eftersom man inte kan ta patent på dom. Alltså kan man inte tjäna stora pengar genom ensamrätt.

Senaste numret av den eminenta tidningen 2000-talets vetenskap, nr 2/2010, tar upp ett sådant fall. http://www.2000taletsvetenskap.nu/

Kvinnan på framsidan heter Bonnie Kaplan, kanadensisk professor i psykologi. Hon har nyligen varit i Sverige och föreläst om hur hennes forskning har bekräftat att multivitamin-mineraltillskottet Empower-plus faktiskt hjälper vid biopolär sjukdom (psykiskt tillstånd som kan leda till självmord). Hon var själv till en början tveksam, men blev omvänd.

Allt började med att Tony Stephans fru tog livet av sig, trots psykofarmaka mot bipolär sjukdom. När två av hans tio barn började uppvisa samma symptom och inte svarade på psykofarmaka sökte han med ljus och lykta efter alternativ. Av en slump träffade han David Hardy, utvecklare av kosttillskott för djur. Han såg likheter med stressade grisar. Barnen fick pröva det och blev ’lite’ bättre. De beslöt då att skapa en ny blanding bättre lämpad för människor. Inom 24 timmar förbättrades barnen närmast mirakulöst. De insåg att de kommit på något viktigt och startade företaget True Hope. 2001 hade de utvecklat en säker produktionsprocess och försöker få forskare intresserade. 

Nu möter de Bonnie Kaplan. Först tveksam men deras positiva resultat – 80 % av de 3000 personer som behandlats upplevde signifikant förbättring – gör att hon ändå vill genomföra en placebokontrollerad studie. Samtidigt har en lika skeptisk Charles Popper, forskare vid Harvar, blivit vittne till mirakulöst snabba tillfrisknanden hos några av sina patienter. Alla rönen är så samstämmiga att de kan publicera en vetenskaplig rapport.

Men naturligtvis mötte de motstånd. Health Canada, motsv. Socialstyrelsen, beordrar Bonnie Kaplan att avbryta sin pladernade studie. De menar att psykisk sjukdom endast får behandlas med godkända patenterbara läkemedel. Ett moment 22 eftersom man då inte kan få några forskningsbevis eller läkemedel. Dessutom förbjöd man  True Hope att sälja sina mikronutrienter i Kanada, vilket bara ledde till att tusentals människor började smuggla den in för gränsen från USA.

Myndigheterna konfiskerade deras protokoll, arkiv och datorer.  Detta ledde till domstolsförhandlingar. Efter alla samstämmiga positiva vittnesmål, beslöt dicj domaren år 2006 att fria tillverkarna True Hope.

Sanningen är att man inte ”vet” vad psykisk sjukdom är. Miljoner människor drabbas. Man talar om felfunktioner i hjärnans signalsystem och tillsätter tunga psykofarmaka med biverkningar. Tänk om det bara är brist på näring,  mikronutrienter, eller felbalanserad näring.

Trots att detta inte handlar om sköldkörteln ser jag ändå samband. Hypotyreos hör till de otydliga diagnoserna. Alltför ofta möts patienten av läkare som menar att det är ‘psykiskt’. Saker man inte förstår kallas ‘psykiskt’. Symptomen kan under flera år vara så luddiga att man själv börjar tro att man bara ’inbillar sig’. Försöker intala sig att man måste ‘acceptera’ att man håller på att bli ‘gammal’. Kanske går man med på att ta SSRI-preparat, som ofta innehåller substanser vars biverkningar försämrar sköldkörteln.  Alltså riskerar man att  öka takten i den nedåtgående spiralen.

Jag gick till en näringsterapeut och blev dramatiskt bättre. Några år senare fick jag även hormoner. Vilket också är ett ’tillskott’ inte en psykofarmaka. Det behövs inte mer för att alla dimmiga idéer om ‘psykiskt’ dunstar.

Det är inte psykiskt. Vi lider av näringsbrist!

Man kan läsa mer om True  Hope’s historia här: http://www.truehope.com/default.aspx

Ju längre man går med underfunktion i sköldkörteln, desto mer näringsbrister uppstår i hela kroppen. När man väl får behandling med sköldkörtelhormoner är det därför inte säkert att man blir bra omedelbart … det är snarare ovanligt. Det tar TID. Och en av anledningarna är just näringsbristerna. Det är slut i lagren i kroppen. Därför kan det vara en god sak att äta näringstillskott. Och allra bäst är det naturligtvis att tala med en expert på området.

Tyvärr verkr läkare sällan insatta på näringsområdet, även om det naturligtvis finns lysande undandtag. Jag fick en fråga igår om just näringsterapeuter, och då kan jag tipsa om hur jag själv gjorde. Jag gick Till Näringsmedicinska Terapaeutförbudnet och sökte efter någon som var certifierad. Och därefter hade jag tur att det fungerade mycket bra för mig.

Här finns mer info att läsa: www.nmtf.se

Här är direktlänken till söksidan. Klicka på telefon-riktnummer-område:

http://www.nmtf.se/sok_terapeut.php

Förbundet ovan ingår i KAM:  http://www.kam.se

Som är en Kommitté för Alternativ Medicin.

Lycka till!

Fick nyss ett tips om att Hypo 2 skriver om en ‘ny’ metod, PNIT, som ger ett större helhetsperspektiv på kroppen när något är fel. Precis vad jag alltid har efterfrågat. Och själv funnit bara när jag besökt näringsterapeut. Hon gav mig, precis som länken här nedan talar om, ett stort fårgeformulär att fylla i före besöket, med en total genomgång av min kropp, efter mina upplevelser.

Det är ju så lätt att bli lurad av en ‘diagnos’, som om det finns sjukdomar som lever sitt eget liv och inte kan påverkas, utan något man måste kapitulera inför. men en diagnos är ju trots allt bara en läkarmetod att försöka systematisera kroppens komplicerade mekanismer, och kroppen är betydligt mer flexibel än så. Olika människor reagerar olika. Och vi ska inte ge oss, bara för att vi får en diagnos. Livsstilsförändringar, som att titta över sin kost, eller ta näringstillskott, kan hjälpa en över jobbiga trösklar.

Här kommer länken:

 http://www.hypo2.info/component/content/article/96-pnit-effektiv-metod-vid-hypo2hypometabolism

En kryptisk förkortning som står för Hälso- och Sjukvårdens Ansvars Nämnd.

Dit kan man vända sig om man blir felbehandlad, nonchalant bemött, på olika sätt inte får den vård vi behöver. Det känns som om sköldkörtelpatienter är en stor grupp som just ignoreras.

HSAN har telefon 508 861 00.   http://www.hsan.se/swe/start.asp

Metro har en artikel om krisen i sjukvården, att fler anmäler. Det är otroligt jobbigt att både vara sjuk och samtidígt tvingas kämpa för sin rätt till vård. Men vi borde verkligen säga ifrån när vi inte får den vård vi behöver.

http://www.metro.se/se/article/2007/07/30/06/2502-45/index.xml

TV4 har tagit upp hur viktigt det är att anmälan sker på rätt sätt, för att det ska få avsedd verkan:

http://www.tv4.se/1.880229/2009/03/05/sa_anmaler_du_lakaren

Jag tror knappt att det är sant!  Idag har jag fått prata med en trevlig endokrinolog som *Lyssnade*, tog in det jag sa, han frågade:

- Vilken dos tror Du att du skulle må bra på?

Lyssnade igen, svarade: – Det låter väl vettigt!

Och sedan skrev han ut både Levaxin och Lio åt mig i de doser jag önskar. Ett års kamp har nått sitt mål. Jag är så enormt lättad. Den här kampen har tagit på orken. Att känna att ingen lyssnar eller tar en på allvar, det är svårt. Att inte veta om man ska få hjälp eller inte.

 Men den här mannen lyssnade. Har inte träffat honom tidigare,  han ersätter den endokrinolog jag träffade i somras. På hanns remiss fick jag lämna nya prover 9 oktober och nu fick jag svaren.  Och trots att även han kan tycka att det är lite tokigt att mitt TSH är omätbart – så ligger trots allt mitt T3 inte onormalt högt, utan mitt i referensintervallet. T4 däremot hade hamnat under referens, första gången sedan innan jag började med Levaxin.

Därför stämmer min känsla exakt, att jag vill tillbaka till 100 microgram Levaxin, och ändå behålla ca 15 microgram Liothyronin. Det mådde jag bra på förra vårvintern. Så nu ska jag prova det igen. Lyssna på min egen kropp helt enkelt. Inte bara stirra på proverna.

Vet visserligen inte nu efter alla dosändringar ifall det räcker så, men det är en bra början, och receptet lär ligga i Apotekets dator nu, så det behöver jag inte oroa mig för.  Så otroligt sköönt!!

Har mått pyton i en vecka nu.  Först var det nackspärr, som invalidiserade mig i nästan fyra dygn. Jag brukar drabbas av det där med vissa (ganska långa) mellanrum. Denna gång skedde det precis före mens, så jag gissar att det hängde ihop med den. Svullnar ju alltid upp i kroppen då. Önskar att jag alltid noterat alla omständigheter kring mina tidigare nack-spärrar.

Sen kom mensen och jag tänkte, yippie, nu blir jag snart bra. Icke. Det håll i sig ännu på femte dygnet. Men eftersom alla i min omgivning är förkylda så tänkte jag att det är nog det. Vet av erfarenhet att T3 är bra mot just förkylning. Sedan jag började med det är jag aldrig förkyld, men några spår sätter det sig väl.

När jag vaknade i morse kände jag mig fortfarande febrig. Tog tempen, är ju ypperlig koll så här strax efter mens – 36,7.  Ett perfekt värde. Som verkar visa att sköldkörtelhormonerna varken är för höga eller för låga. Så vad ska man tro?

Netdoktor.se meddelar i alla fall idag att Svininfluensan kommit av sig. Förklaringen lär vara att förkylningsviruset kom före. Är man redan tjock i näsgångarna av förkylning, då har inte svininfluensan någon chans alls. Så verkar det vara i min egen omgivning just nu. Men tydligen ska vi inte ropa hej. Ifall kylan inträder och förkylningarna avtar, kan influensan ta fart. Men trots all skräckpropaganda lär influensan vara en mild variant för de flesta, bara man inte har nedsatt immunförsvar av någon anledning.

Vetenskapsradion talar om ny forskning som lyckats urskilja ett virus som kan vara ansvarigt för vissa varianter av det s.k. Kroniska Trötthetssyndromet.

 http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/artikel.asp?ProgramID=406&Nyheter=1&artikel=3155227

Aftonbladet också: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5934586.ab#abArticleComments

Viktigt att komma ihåg är att det är inte ovanligt med feldiagnoser. Har läkare svårt att komma på vad man lider av, vilket är mycket vanligt t ex vid krånglande sköldkörtel, då är det lätt att man antingen får fel diagnos eller ingen diagnos.

Dessutom kan liknande symptom bero på vitt skilda saker. Och jag tror att flera orsaker ibland gaddar ihp sig. Helt klart har jag en skiftande sköldkörtel, mitt tillstånd förvärras alltid i takt med min könshormonscykel. Och dessutom hade jag en mycket jobbig influensa som inledde denna min sjukdomshistoria som först tre år senare fick diagnosen hypotyreos.

Nej, diagnos är inte lätt…