Archive for the 'Politik' Category

Fluor vs Fluor

måndag, augusti 23rd, 2010

Så är hösten igång nu igen då, i alla fall är sommaren över … hoppas på många dagar med fint väder, men skolorna är  igång, det råder vintertidtabell på bussen och tempot ökar markant här på jobbet.

Efter en hel arbetsdag behöver jag en kopp Te. Det är så jag kopplar av när jag kommer hem, en kopp Te av olika sort beroende på lust och humör. Jag pustar i soffan, med min kopp och någon bok, innan jag orkar ställa mig i köket och fixa middagen. Mer Te än så dricker jag inte.

Fick en glädjande kommentar häromdagen, på ett gammalt inlägg om Fluor. Fluor kan vara ett skadligt gift som är negativt för sköldkörtelns funktion. Men så är det det här med Te-busken, som trives bäst på fluor-haltig jord uppe i bergen. Därigenom innehåller te-bladen också en aning fluor.

Men det är skillnad på fluor och fluor. Te-buskar tar upp Kalciumfluorid, något som förekommer naturligt i berggrund och därigenom också i dricksvattnet, beroende på var man bor. Detta är en naturlig variant.

Den skadliga heter dock Sodiumfluorid och är en avfallsprodukt inom aluminiumindustrin. Och det är klart att industrin hellre tjänar pengar på att sälja sitt avfall än att själv betala för att bli av med det. Tandvårdsindustrin har gått på det. Det lär inte ha framkommit några vetenskapliga bevis för att fluor verkligen stärker tänkerna – i synnerhet inte på lång sikt. Men propagandan har ju gått så långt att det är närmast omöjligt idag att finna en tandkräm utan fluor.

Vi är industrins lydiga konsumenter. Och det är skadligt för kroppen.

Nya prover

torsdag, februari 11th, 2010

I fredags var det dags för ny provtagning. Fyra månader sedan sist. För en gångs skull var jag ledig (kontoret stängt pga kyla! – värmeproblem) och kunde därför ta det lugnt och vara vaken några timmar innan jag gick dit.

Den lilla fundering jag haft tidigare ifall mitt omätbara TSH kunde påverkas av att jag alltid är så trött och svårväckt, precis som kortisol kan vara väldigt lågt när man är nyvaken, fick jag alltså chans att se detta. Nej.

Det var lika omätbart klockan 10:00 som klockan 8:00.

Mitt TSH blir en aning mätbart om jag är underdoserad. Förra provtagningen när jag bara åt 75 mcg Levaxin, så låg mitt T4 under ref, dvs 10 (ref 12-23). Då var mitt  TSH fortfarande omätbart. Det är möjligt att det beror på att jag äter Liothyronin, T3. ( T3 ligger mitt i ref, inget exceptionellt).  Men mitt TSH var omätbart redan innan dess.  

När läkaren ringde i förrgår och meddelade provsvaren började han åter surra om det negativa med omätbart TSH. Jag får dock behålla min dos och så ska vi ses till sommaren. Det är trots allt den dos jag hittills mått bäst av.

Så då måste jag försöka skärpa till mig och samla argument och kunskap. Det verkar vara en evig dans det här.

Det som är otroligt sorgligt är alla mail jag får från folk som möter detta kompakta motstånd och oförståelse.  Sjukvården verkar mer och mer avtrubbad, mer till för sig själv, än för patienterna. I alla fall är de betydligt bättre på att ta hand om brutna ben och andra påtagliga skador, än s subtila saker som hormoner och miljögifter som ansamlas i kroppen. Det går för långtsamt för att bli mätbart i deras värld …

Det är så uppenbart att kunskap är ingenting människan ärver. Den ligger inte i generna, den måste läras in om och om igen. Generationsmotsättningar verkar spoliera allt i den vägen.

När jag hör pensionärer kring 70 år sitta och småprata om hur minnet och orken sviktar, då kan det synas vara en naturlig del av tidens gång. Men för mig kom detta med hypotyreos när jag var dryga 40, dvs 20-30 år tidigare. Det är inte normalt! Försök få någon läkare att lyssna till det …

En obehandlad hypotyreos leder naturligtvis till betydligt värre symptom, jag har varit där, jag vet, jag var färdig för graven. Men att man inte skall få uppnå optimal nivå på tillskott, utan bli alltmer ifrågasatt. Som om jag inte vet vad som är normalt – för min kropp, när jag mår bra … suck!

Vi har skapat ett samhälle där arbete är det enda som räknas. Kvinnor försörjer sig själva.  Men då måste allas hälsa prioriteras. Även kvinnors! Så vi har en chans att skrapa ihop till pensionen. Ingen ska rycka på axlarna åt oss när kropp och hjärna börjar svikta i 40-årsåldern. Det är ingen obotlig sjukdom. Det krävs bara att läkarna lyssnar och inte börjar slåss MOT patienterna i stället för MED.

WHO & pandemi

måndag, november 30th, 2009

Idag skriver SvD att ett gäng av de ’experter’ som hjälper WHO att hantera hotet från svininfluensan har kopplingar till läkemedelsindustrin. Var det någon som blev förvånad?

De får WHO att utlysa ‘pandemi-varning’ varpå läkemedelsindustirn börjar producera enorma mängder vaccin. En av de få industrier som har goda tider just nu. Och allt bygger på en rädsla skapad av media. Myndigheter hoppar på tåget, de har också blivit skrämda. De lägger enorma miljarorder. Vilket är hela vitsen. Inte för att jag tror att någon starktar den här karusellen av ren illvilja. De flesta är antagligen så indoktrinerade att de tror på det själva. Och så har ekonomi en enorm förmåga att styra. Grunden i ekonomi är också rädsla – risken att inte kuna försörja sig.

Senaste numret av 2000-talets vetenskap (kom ut för någon vecka sedan) tar upp faran med ständiga influensa-vacciner. Att det försämrar vårt immunförsvar, inte förbättrar. Dessutom muterar virus med stor hastighet, varför influensa-vaccin har liten chans att likna de virus vi möter.

Ekonomiska intressen styr vår hälsa. Det är nog den värsta avigsidan med vårt samhälle. Att försöka mäta hälsa i ekonomiska termer. Just idag räknar Vetenskapsradion på hur många miljarder det kostar ‘samhället’ på ett år att folk är hemma en vecka per år pga förkylning eller allergi.   

Tyvärr går det inte längre att vara glad varje gång någon forskargrupp basunerar ut att de funnit ett visst virus, som ska vara ’lösningen på mysteriet’ med en viss sjukdom. Bakom varje virus finns en ‘ekonomisk möjlighet’ till mass-vaccination. De risker se trots allt finns med en vaccination, anses då som försumbara i jämförelse med den ‘skada’ sjukdomen gör.

Förebyggande metoder är bra - men dessa handlar om att avgifta miljön, se till att vi får skyddande näring i oss, dvs ett hållbarare jordbruk, att inte låta en livsmedelsindustri baserad på konstgjorda kemikalier och socker ta över.

Ännu en av senaste veckans förnuftsvidriga ‘nyheter’ var att fett skulle vara negativt för hälsan. Vi blir inte feta av fett, utan av socker. Så nu försökte man basunera ut att vi blir mer förkylda, får ett försämrat immunförsvar. Suck. Den mat man tog upp som boven, var bl.a. pizza. Vad innehåller pizza mer än fet ost? Jo, kolhydrater, betydligt mer kolhydrater än fett.

En lång rad av våra livsnödvändiga vitaminer är fettlösliga, kroppen behöver fett för att ta tillgodogöra sig vitaminerna. T ex D-vitamin som vi ska få från solen (som inte visar sig särskilt ofta här i norden). Det kräver samtidgit fett i kosten. D-vitamin hör till det mest effektiva skyddet mot influensa, och dämpar dessutom biverkningarna från vaccinet, om man nu ändå tar en spruta.

Naturliga sköldkörtelhormoner

torsdag, oktober 1st, 2009

Min dotter fyllde tjugo år i helgen som gick. Nu har jag ingen tonåring längre. Hmm, åren ilar… Det var de glädjefulla nyheterna!

I övrigt ser det mer dystert ut.

I morgon begravs en av våra medlemmar. En av våra medkännande positiva röster, som verkligen kämpat konkret för att sköldkörtelvården ska förbättras. När någon på mail-listan hade problem så var det ofta hon som satte igång och söker information och förmedlade länkar och fakta.

Erika Hillborg

Inte heller hon blev hjälpt av bara Levaxin. Må hennes själ nu vila i frid.

Svårigheterna att få fram naturliga hormoner åt alla som inte klarar sig på bara Levaxin, och kanske tillägg av Liothyronin,  de bara ökar.

Uppenbart har läkare och läkemedelsverket blivit tagna på sängen av det ökande antalet patienter som vill pröva naturliga sköldkörtelhormoner. Det ökade informationsflödet, inte minst via internet, har gjort alltfler medvetna om detta alternativ. Fler och fler har kunnat vittna om att de efter åratal av fruktlös medicinering, äntligen börjar på bra, via AT, Nature Thyroid m fl sorter. Då är det självklart att alla som inte mår bra vill få pröva denna möjlighet.

Så vad gör det nymornade läkemedelsverket? Jo då går ut och varnar läkare och säger att det finns forskning som menar att patienter som tar dessa hormoner blir dementa …? Var kommer denna skräckpropaganda ifrån?

Min egen erfarenhet säger, att om det är något jag blev dement av, så var det att stå enbart på Levaxin. Inget minne, brist på koncentration, inte en chans att komma ihåg namn, eller vanliga ord. Jag kände mig plötsligt enormt mycket äldre. Och det innan jag ens fyllt 50 år.

Med ett tillägg av Liothyronin (T3) kvicknade min hjärna till. Naturliga sköldkörtelhormoner innehåller också T3, därför låter det inte troligt att man skulle bli dement av det. Mängder av patienter har vittnat om motsatsen. Men vem lyssnar på oss patienter???

Det saknas vettig forskning om det mesta. Efter vad jag har hört så saknas det även forskning kring ifall vi mår bra eller inte på bara Levaxin. Och vem lyssnar på oss patienter???

Trots att vi tjatar om och om igen. Jag mår inte bra, jag behöver något annat, något mer, något … ?   Nej, då är vi inbillningssjuka. Så kan man inte må, inte med de provvärdena … Men var finns forskningen kring det då??? Nej, tänkte just det.

Men tydligen har Läkemedelsverket lyckats skrämma upp endokrinologer på Karolinska. Ett par patienter som nyligen varit där har fått nekande besked, man har på möte enats om att sluta skriva ut Armour Thyroid. Att patienter  mått bra av det och nu plötsligt måste avstå, från ena dagen till den andra … är det vettigt?

 Det finns fler märken, t ex Nature Thryoid, som lär vara ‘renare’ på olika sätt (mindre tillsatser?). Men det är inget de överhuvudtaget funderat på. Alternativ? Vad är det förnåt? 

Jag kan inte se några fördelar varken för sjukvården i sig, eller samhället i stort, – båda håller ju hårt i plånboken -  av att inte lyssna på patienterna. Allt vi vill är ju att bli friska nog att kunna jobba och dra in skattepengar.

AT kris på apoteket

tisdag, september 22nd, 2009

Alltfler får besked av apoteket att AT inte finns i lager och inte väntas finnas i lager på  l-ä-n-g-e. Självklart är detta upprörande för alla som är beroende av naturliga sköldkörtelhormoner för sin hälsas skull.

Ett tips är att man ber sin läkare byta preparat på receptet/licensansökan. Tyskland lär ha egen produktion (annat namn) som inte berörs av problemen i USA.

Fick en länk idag som åter tar upp de amerikanska problemen. Det troliga är att det som vanligt är ekonomin som ligger bakom. De stora läkemedelsindustrierna vill att det bara skall finnas licenspreparat på marknaden – det innebär ju i praktiken monopol! Detta kan uppnås med hjälp av regler, som handlar betydligt mer om att skydda de stora företagen, än att skydda enskilda patienter. Syntetiska preparat kan  man söka patent på.

Naturliga sköldkörtelhormoner från gris och andra djur har varit i bruk i över 100 år utan några problem för patienterna. Men dessa kan man inte söka patent på, så dessa preparat ger inte samma ekonomiska marginaler och monopol som företagen önskar.

Så krasst kan det vara:

 http://www.naturalnews.com/027073_thyroid_the_FDA_health.html

Och två till bra länkar kring samma ämne:

http://articles.mercola.com/sites/articles/archive/2009/09/19/Is-the-FDA-Poised-to-Ban-a-Century-Old-Natural-Remedy.aspx

http://www.stopthethyroidmadness.com/options-for-thyroid-treatment/

Utförsäkrad?

torsdag, september 3rd, 2009

Det är beklämmande att höra om hur lite koll politikerna har på sina egna förslag. Ingen vill ta ansvar för att man inte längre tänker betala ut sjukförsäkring till sjuka människor. Fattigstugor är ju avskaffat, så hur löser man det då, om man inte kan försöjra sig?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5729124.ab

De har någon sorts vaga tankar om att sjuk människor hittills egentligen varit mer bortglömda än sjuka. Och nu är de vaga idéerna till lösning att bara man slänger dom på Arbetsförmedlingens bord i stället, så ska dom inte behöva vara bortlömda längre. Va?

En baktanke kan ju vara att eftersom man bantat ner Försäkringskassan så enormt att den personal som är kvar, går på knäna (och behöver sjukskriva sig, men har enormt dåligt samvete för det behovet) så kanske man gör så här för att få slå två flugor i en smäll, så det lättar upp i deras arbetshögar…?

Stort reellt problem är att Arbetsförmedlingar har ännu mindre kompetens – eller ens empati nog – att sätta sig in i olika människors olika sjukdomar och arbetsförmåga. Ta bara alla oss med sköldkörtelproblem. Vi har ofta varit mycket aktiva. Men innan man får sin diagnos, har man ofta gått obehandlad i åratal, varför kroppen blir mångdubbelt känslig för stress.

Vi vill verkligen sätta igång och göra vår insats. Och vi kämpar på fyrdubbelt i några timmar, en dag. Men sedan kommer gisslet tillbaka. Vi blir däckade i veckor. Vilken arbetsgivare vill ha en anställd som dyker upp var fjortonde dag? Bara som exempel.

Inte heller försäkringskassans läkare verkade ha vidare bra koll på dessa saker. Inte så konstigt när man inte/eller knappt, träffar berörd sjukling.  Bäst på att avgöra detta borde våra egna läkare vara. Varför har man tagit ifrån dem deras befogenheter?  Misstänksamhet, påståendet att det finns mängder av människor som lurar systemet och snor andras surt inbetalda skattekronor.

Eller avundsjuka? Vem kan vara avundsjuk på smärta, andnöd, hjärtrubbningar och alla andra kroppsliga svackor vi kan drabbas av?

Jag är så glad för att jag själv än så länge har ett jobb som jag klarar av. Och nu med Lio så är hoppet tillbaka att jag kan fortsätta. Är åter igen så pass pigg och positiv till läget att jag vågat hoppa på ännu en högskolekurs (på distans, så jag kan sköta den hemifrån, annars vore det omöjligt med mitt nyckfulla mående). Dock betyder det att min läsning av Mark Starrs bok befinner sig i snigelfart just nu. Terminstart är extra rörigt …

Debatt

lördag, augusti 29th, 2009

Problemen att diagnostisera och behandla sköldkörtelsjukdomar behöver debatteras öppet ute i samhället.  Sköldkörtelföreningen i Stockholm (SiS)kämpar vidare med den målsättningen.

De har bl.a. fått nys om en arbetsgrupp tillsatt av regeringen (Socialdepartementet) för att utreda läkemedelsfrågor, t ex att om man får fel läkemedel så leder det till onödiga biverkningar. Här en länkt till regeringens pressmeddelande:
http://www.regeringen.se/sb/d/11998/a/128544/

Naturligtvis hör många sköldkörtelsjukas problem att få rätt behandling till denna problematik. SiS  har därför knåpat ihop ett lysande brev till denna arbetsgrupp:
http://www.skoldkortelforeningen.se/pdf/Lakemedel_regeringsgruppen.pdf

Här är dessutom föreningens senaste medlemsbrev: 
http://www.skoldkortelforeningen.se/pdf/SkoldkortelforeningensMedlemsBrevNr2_090825.pdf

Oroande brist på Omtanke

fredag, augusti 28th, 2009

Blir mer och mer oroad över utvecklingen i samhället.  Hur medkänsla och omtanke blir en bristvara. Att ingen sektor i samhället är fredad från vinst-tänkande. Det är mycket oroande.

När min vårdcentral privatiserades för ett år sedan, då sa man att allt skulle bli så bra. Bara dom slapp ‘landstingsoket’ så skulle de bli så mycket bättre på att spara. Vem går det ut över? Patienterna så klart. Säkert är det sparniten som ledde till att man plötsligt övergick till att endast ta TSH-provet på mig (som i mitt fall inte säger något vettigt eftersom det är omätbart), mot tidigare T3 och T4 (vilket alltid varit tydligare indikatorer).  Patienter ska klaras av på 7 minuter i stället för 15, vilket tydligt markerar att man förlitar sig på blodprover (bara de inte är för dyra!) och hoppar över ingående undersökningar och samtal kring symptom och sjukdomshistoria, som kan ge viktiga ledtrådar när det gäller diagnos.

Nu ska Apoteken säljas ut också. Vem kommer att vinna resp. förlora på det? Privatisering som morot är mycket bedräglig. Vi måste hitta någon bättre metod än pengar att mäta folks arbetsinsatser med. Stressen som uppstår när man ska spara alla dessa låtsaspengar (hur många ser någonsin pengar idag? Allt är plastkort och siffror på datorskärmar, börsmäkalre som stressar upp och ner börskurser … inte har det mycket med verkligheten att göra) – Alltså, stressen som uppstår när man jagar vinster, gör att omtanken om andra värden än pengar ramlar mellan stolarna.

Frågan är väl ifall privata apotek skulle kunna bli fria nog att sälja vettig hälsokost? Det skulle vara en fördel. Annars vet jag inte vad det är dom ska konkurrera med? De kan väl inte på allvar önska att vi ska bli sjukare och köpa mer och mer mediciner? Nej. De ska ‘spara’. På vad? Eller börja sälja smink eller annat som inte hör hämma där???

Annat som är oroande just nu är nyheter från USA om att AT och andra ‘naturliga sköldkörtelhormoner från grisar’ riskerar att inte få säljas.  Just nu som kampen om att få importera AT till Sverige har satt igång. Fler och fler patienter försöker hitta läkare som skriver ut Armour Thyroid, för att det är många som vittnar om att de mår så mycket bättre, och så sinar lagren i upphovslandet.

Dr. Mark Starr hör till de läkare som hävdar att syntetiskt T4 inte fungerar. Där är han kategorisk. Han pekar t ex på det myxödem som patienter som går på enbart syntetiskt T4, inte blir av med, och menar att det är bevis nog. Han förespråkar Armour thyroid.

Visst funderar även jag på naturliga hormoner som en sista utväg. Än så länge är jag glad att jag slipper det dyra priset och problemet med att övertala läkare – Lio-tjatet räcker – men om Levaxin och Lio i längden visar sig inte fungera full ut, då måste vi få en chans till. 

Det finns helt klart en  mängd patienter som inte tål de syntetiska varianterna, vare sig de fungerar eller inte. Som tur är har det funnits ett alternativ: de naturliga hormoner som tillverkas av sköldkörtlar från grisar (fungerar effektivast) men även kor och får. Dessa har  använts i ca 130 år. Med mycket gott resultat.  Mark Starr menar att för att möta det enorma behov av dessa hormoner som kommer att behövas, i takt med att den epidemi han talar om seglar upp, så måste vi även acceptera hormoner från nötboskap och får.

Bristen är ett faktum redan idag. Men inte för att grisarna inte räcker till.  USA:s patientombudsman Mary Shomon har länge försökt lugna sina läsares oro kring att AT alls inte ska försvinna, att det är skrämselpropaganda bara för att få läkare att omvända sina patienter till syntetiska varianter.

Att Sverige läkemedelsverk är motståndare till AT blir allt tydligare. Hos oss måste varje läkare be om licens för varje enskild patient, alltså be om tillstånd att skriva ut medlet. Man brukar ta upp skrämselprpaganda om att vi kan få galna-ko-sjukan. Av grisar??? Nåja, läkemedlestillverkarna har lika stränga förhållningsorder, eller strängare, än de som föder upp och slaktar det kött vi köper i mataffärerna. Men antagligen är det mer en fråga om ekonomi. Det är inte populärt med import-konkurrens, eller dyrare mediciner överhuvudtaget.

I våras uppstod också ett chockerande rabalder i England, när ett antal ledande medicinare inom ‘administrationen’, kanske liknande livsmedelsverket?, gick ut med ett PM till läkare, där man avrådde från alla naturliga hormoner och dessutom hävdade att syntetiskt T4 var allt som behövdes, inget T3 – inte ens om det är syntetiskt!

Vilket är fullständgit horriblet, eftersom det alltså finns människor som inte tål syntetiska hormoner, och eftersom detta inte är en enkel sjukdom som löser sig för alla bara man får Levaxin. Det finns så mycket mer som kan strula till sig.

Apropå syntetiskt T3 så påstår Mark Starr i sin bok, att läkemedelsföretagen inte är intresserade av att tillverka det, eftersom ingen kan söka patent på det. Dvs det fanns beskrivet i offentliggord litteratur, innan någon hann söka patent. Ingen har patent, ingen tjänar på det.  (Undrar om det är bidragande orsak till att någon någonstans just nu arbetar på att konstruera ett T3 med fördröjd utlösning. Det ger säkert chans till patent, eller? Är man ensam om receptet, blir man herre på täppan och kan själv bestämma ett högt pris.)

Idag visar sig hoten minst lika påträngande i USA. Mary Shomon chockas av att patienterna är de som informeras sist, alltså har hållits i okunnighet, om att naturligt hormon riskerar att försvinna. Trots att det kan leda till dödsfall för alla som inte tål de syntetiska – för att inte tala om alla som mår dåligt av att inte få optimal medicinering.  FDA, amerikas motsvarighet till Läkemedelsverket, har börjat säga att man - trots över hundra år traditionellt användande med gott resultat - inte kan se naturliga sköldkörtelhormoner som ett nödvändigt preparat. Att om företagen vill fortsätta att sälja och tillverka måste då lägga in ansökan och enligt de nya reglerna, beledsagat av forskningsbevis. Det räcker alltså inte längre med att folk har använt detta i åratal, att det fungerat effektivt i över hundra år och att dessa mjår bra. Nej, det är samma regler som gäller som brukar ta död på hälsokostindustrin när dom vill sälja medel som varit effektivt sedan mormormors dagar. Skall ett medel lanseras som verkningsfullt måste det genomgå stora forskningsstudier under flera år. Och ryktet går nu att man inte tänker ge tillverkningen av naturligt sköldkörtelhormon dispens att fortsätta att tillverka dessa, innan studierna är klara. Vilket kan ta åratal.

Ingen omtanke om alla de patienter som nu blir utan sina mediciner.  Någon höjare har påstått att de utan problem kan gå över till syntetiskt T4. De sitter inte inne med sanningen.  Varför tror ni att det är så här?

Ekonomisk konkurrens så klart.

I USA finns det stora medicinföretag, som tillverkar både AT och syntetiskt T4. Det är enorm skillnad i tillverkningskostnad. Självklart. Det ena kommer från levande djur som skall födas upp och tas om hand. Det andra är en syntetisk kemiprodukt. Billig. Ekonomisks skäl gör att vissa tillverkare därför hellre lägger ner, än går emot FDA. De har inte råd med de nya kraven.

Säkert finns det lobbyister som styr om hela den här falska åsiktsbanken, som slår blå dunster i folk att det ena duger och att det andra är något vi kan vara utan. Ekonomin styr – inte omtanken.

Idag är det dessutom ‘inne’ att tala om miljöhänsyn. Det har blivit mycket effektivt som medel inom den ’mördande reklamen’. Det är klart att vi vill vara miljömedvetna. Känna att vi bryr oss. 

Just nu tänker jag på våra glödlampor som är på god väg att förbjudas. Jag kan slå vad om att detta är lobbyisters verk. Lobbyister som jobbar för de som tjänar pengar på de nya ’energisparlamporna’.

Är inte det bra då? Att spara energi. Spara miljö … El-priset stiger ju hela tiden, så det vore ju bra att hejda det åtminstone lite …   Men till vilket pris? Lamporna innehåller kvicksilver, en mycket giftig tungmetall. Vi lider väl inte så mycket av det än – inte förrän de går sönder när du slänger dom i soprummet – för att inte tala om när de börjar läcka i sopde börjar läcka i sophanteringen. Idag lider kineserna – för det är där de tillverkas.  Den ena katastrofen efter den andra, med blyförgiftade arabetare och deras barn likaså, uppdagas. Var ligger vårt ansvar där?

Och vad är det ‘energisparlampan gör’? Den sparar energi genom att inte avge någon värme, som glödlampan gör. När har vi här i Norden så mörkt att vi tänder våra lampor? Just det, på vintern, när det är kallt, och vi behöver all värme vi kan få. På sommaren är det så ljust att jag sällan behöver tända några lampor, om jag överhuvudtaget går in. På sommaren sparar vi lampenergi helt automatiskt. Kan det här leda till att vi behöver skruva upp elementen lite mer på vintern?

Nej det känns inte som om det är långsiktighet som styr. Bara vinstbegär.

Smärta

måndag, augusti 24th, 2009

Har inte hunnit läsa så långt i Mark Starrs bok om Hypothyroidism type 2, men det är helt klart att han, som så många andra som inte sällar sig till den medicinska huvudströmmen, är besviken på hur ignorerade många av oss patienter blir. Tydligen hör Mark Starr själv, och hans familj, liksom den läkare som skrev förordet och hans döttrar, allihop till gruppen ignorerade patienter, inte minst för att blodproverna inte tycks avvika från de referensvärden som oftast används.

Själv är han ursprungligen inte endokrinolog, utan specialiserad på smärta.  Han säger att om en patient undrar varför han som smärtspecialist skriver ut sköldkörtelhormoner, då svarar han: ‘För att det fungerar!’  

Och inte gör han det av ren experimentlusta. Idén kom från två läkare han praktiserat hos. Mark Starr poängterar att inget av det han tar upp i sin bok är ny kunskap.  Tvärtom har en lång rad läkare under hela 1900-talet forskat kring sköldskörtelhormonernas påverkan på vår kropp, och kommit fram till många intressanta rön, när det gäller diagnos och behandling - men tyvärr ligger deras forskningsresultat och samlar damm. Ingen läser, ingen bryr sig. Mark Starr menar att Medicinvetenskapen är för konservativ och därför fastnar i sina egna dogmer. Inte blev det bättre av att syntetiskt T4 av typen Levaxin tog över marknaden. Mark Starr menar dessutom att det inte finns några bevis för att enbart syntetiskt T4 fungerar som behandling.

Bokens undertitel är ‘The Epidemic’. Mark Starr menar att tilltron till de i praktiken otillförlitliga blodprover gör att den medicinska vetenskapen fortsätter att blunda för att en av de största epidemierna i människans historia faktiskt redan är här, störningar i sköldkörtelhormoner, som är  så fullständigt livsviktiga för att vi ska leva, eftersom de styr näringsomsättning och energiutväxling i varje enskild cell i kroppen. Utan det kan vi inte leva.

Mark Starr menar att hypotyreos inte bara är ansvarig för mycket av de smärtor som drabbar oss, utan också för flesta kroniska sjukdomar som drabbar oss.

Även om smärta inte var det första tecknet på min egen hypotyreos, så var det absolut det som fick mig att vakna upp och inse att jag faktiskt var sjuk. Hypotyreos har ju en tendens att smyga sig på, sega sig fram under flera år. Men så blev det akut. Jag kunde inte röra mig utan att skrika av smärta. En huvudorsak kan ha varit ödemet som ökade i olika delar av kroppen och fick nerver att komma ikläm. Andra troliga orsaker är den alltmer akuta näringsbristen ute i kroppens celler, i varje muskel, som ledde till kramper. (dit hör bl a brist på B12, övr B-vitaminer, Magnesium).

Inte så att jag genast fick hjälp. Jag fick Tradolan, ett syntetiskt morfin. Gissa om jag blev snurrig! Visserligen slappnade jag av, men det berodde mer på att mina akuta symptom doldes bakom morfin-dimman, än att jag fick någon hjälp att hitta eller lösa bakomliggande orsaker.

Både min far och min nu 19-åriga dotter lider av RA, reumatisk artrit. Båda drabbas värst i knäna. Jag var också akut svullen kring knäna, som knölar av myxödem, när jag insjuknade. Någonstans finns ett samband. Inte minst att det är autoimmuna sjukdomar båda två. Men mer än så är svårt att förklara.

Efter några års kamp har min dotter fått hjälp med alla moderna mediciner mot sin RA. Hon är ung, man vill satsa på henne. Inte så att allt är frid och följd. Medicinerna har biverkningar. Just nu är det värsta att hon tappar sitt hår, troligen pga cellgifterna. Eller är det köldkörtelhormonerna? Det ger också håravfall. Det syns inget i blodproverna och hennes symptom är inte entydiga. Som t ex att hon aldrig fryser – utan nästan alltid kokar av värme – men det hänger väl mer på kortisonet än att sköldkörteln inte strular… det är väl ett mysterium som kommer att ta tid att lösa.

Vad jag i första hand tänkte på var min 86-åriga far, som ärvt RA från sin far. Han har livet igenom vägrat att ge upp. Träning är bra när man har RA, och min far har inte suttit still en dag innan han fyllde 85. Inte träning av typen idrott, utan rent arbete. Han har byggt hus, murat och snickrat och målat, ända till 85 års ålder. Men nu går det inte längre.  Och ingen av oss i omgivningen har begripit hur det fungerat de senaste 15 åren. Han är bara enormt envis.

Senaste 15 åren har också min mor blivit alltmer invalidiserad. Hon klarar sig inte utan daglig omvårdnad av min far. Hans RA-krokiga fingar ska peta fram alla piller hon ska ha fyra gånger om dygnet. Förutom all matlagning och städning osv. Med envishet har det fungerat.

Men nu vill inte knäna längre. Och kan han inte röra på sig, då förvärras RA:n i såväl händer som skuldror. Han drabbades av en smärtsam låsning i höger skuldra på försommaren. Han fick enormt svårt att röra om i grötgrytan m.m. Så han såg ingen annan råd än att gå till läkaren. Med tanke på att hans dotterdotter har fått kortison-sprutor i knäna varje kvartal de senaste åren, så kunde det kanske vara en lösning. Han fick en spruta i skuldran för ca 15 år sedan och det hade fungerat fantastiskt bra.

Tror ni han fick det? Nej. Det verkar som om sjukvården mest skakar på huvudet åt den som fyllt 80 år. Undrar de i tysthet varför folk stretar på med livet … ?

Min far fick Tradolan – morfin. Ok, han hade ont. Men av morfinet blev han snurrig, somnade av, klarade inte längre av att ta hand om sin invalidiserade fru. Han var klok nog att sluta. Han känner ju att det inte fungerade. Han ville inte domna bort, han ville få tillbaka sin rörlighet, får han bara kroppen att komma igång, så vet han att stelhet och låsningar släpper efterhand. 

Det underliga är ju att sjukvården inte har något problem med att skriva ut morfinliknande medel kors och tvärs – trots biverkningarna. T ex kan man inte köra bil med tradolan i kroppen. Min far och mor är beroende av att han kan ta bilen till affären. Jag fick det. Min far fick det.

Underligt – med tanke på att det som verkligen hjälpt mig hittills, det är Lio. Och det har varit så otroligt svårt att få. Och varför i allsin dar kan man inte ge min far en kortisonspruta? Han fick en när han var yngre. Och klarade sig på den i flera år. Tradolan riskerar däremot att rasera hela det ömtåliga arrangemang som bibehåller min fars och min mors hushåll.

Visst är det märkligt att sjukvården så mycket hellre döljer symptom, än löser orsakerna bakom dem …

Egenremiss

tisdag, juli 14th, 2009

Modiga och företagssamma Lotta har blivit intervjuad av Kalmar Radio:

http://www.sr.se/kalmar/nyheter/artikel.asp?artikel=2966773

Det handlar om möjligheten att skriva  en egenremiss. Får man inget gehör på VC – hur många har inte mötts av oförståelse? Hur många gånger har inte vårdinrättningar velat få det till att vi inbillar oss symptom? Inte så konstigt vid Hypotyreos, där allt är så vagt och individuellt.

Men som sagt, om inte ens egen läkare klarar av att skriva ut en lämplig medicin eller ens en remiss till specialist, då kan man själv skriva och berätta hur man mår och be om hjälp. Det gjorde Lotta. Och fick hjälp!!!

Alltså är denna möjlighet – att skriva egenremiss – en räddningsplanka som absolut har sitt berättigande.

Så vad svarar landstingets planeringschef i intervjun? Tja, han är rädd att det skulle bli kaos i systemet!? Och vill därför ine att folk skriver egenremisser!?  Han borde väl begriipa att det handlar om att folk som behöver vård, verkligen får vård.  Är VC motsträvig, så måste man kringgå detta hinder.

Jag tror dock att VC:s status som patient-sluss är negativt i långa loppet för våra läkare. De verkar tvivla på sin kompetens och vågar inte ta initiativ, eller kanske inte ens bryr sig om att försöka hänga med i forskningsresultaten? Eller vad det nu finns för infomöjligheter.

Min mors läkare brukar säga att ‘Dom’ vill inte att jag skriver ut det eller det. Vilka dom?  En gång när jag pratade med husläkaren om min dotter som just då skyfflades fram och tillbaka för diverse utredningar innan man kom fram till att hennes problem beror på Reumatism – jag skulle förmedla en tanke från sjukgymnasten, som sagt att VC skall vara samordnande – då fick han ett formligt spottstänkande utbrott, och vrålade att ”Sjukvården här i Sverige den fungerar som det militära! Man lyder endast order uppifrån!!!!”

Jag blev naturligtvis chockad inför det utbrottet. Familjen beslöt att byta husläkare efter det. Men jag har senare förstått att synsättet faktiskt genomsyrar vården i stort.

Min husläkare vill ha order uppifrån, kring min medicinering. Men specialisterna tycker eg. inte att jag är sjuk nog för att ta upp deras tid.

Borde man inte försöka uppgradera husläkarnas självförtroende? För jag kan inte säga att Endokrinologen visade större kunskap eller lyhördhet än VC-läkaren, snarare tvärtom …