Eva´s blogg

Mikronutrienter är ett samlingsnamn för vitaminer, mineraler och aminosyror. Små livsviktiga näringsämnen, men som Medicinindustrin inte är särskilt intresserad av eftersom man inte kan ta patent på dom. Alltså kan man inte tjäna stora pengar genom ensamrätt.

Senaste numret av den eminenta tidningen 2000-talets vetenskap, nr 2/2010, tar upp ett sådant fall. http://www.2000taletsvetenskap.nu/

Kvinnan på framsidan heter Bonnie Kaplan, kanadensisk professor i psykologi. Hon har nyligen varit i Sverige och föreläst om hur hennes forskning har bekräftat att multivitamin-mineraltillskottet Empower-plus faktiskt hjälper vid biopolär sjukdom (psykiskt tillstånd som kan leda till självmord). Hon var själv till en början tveksam, men blev omvänd.

Allt började med att Tony Stephans fru tog livet av sig, trots psykofarmaka mot bipolär sjukdom. När två av hans tio barn började uppvisa samma symptom och inte svarade på psykofarmaka sökte han med ljus och lykta efter alternativ. Av en slump träffade han David Hardy, utvecklare av kosttillskott för djur. Han såg likheter med stressade grisar. Barnen fick pröva det och blev ’lite’ bättre. De beslöt då att skapa en ny blanding bättre lämpad för människor. Inom 24 timmar förbättrades barnen närmast mirakulöst. De insåg att de kommit på något viktigt och startade företaget True Hope. 2001 hade de utvecklat en säker produktionsprocess och försöker få forskare intresserade. 

Nu möter de Bonnie Kaplan. Först tveksam men deras positiva resultat – 80 % av de 3000 personer som behandlats upplevde signifikant förbättring – gör att hon ändå vill genomföra en placebokontrollerad studie. Samtidigt har en lika skeptisk Charles Popper, forskare vid Harvar, blivit vittne till mirakulöst snabba tillfrisknanden hos några av sina patienter. Alla rönen är så samstämmiga att de kan publicera en vetenskaplig rapport.

Men naturligtvis mötte de motstånd. Health Canada, motsv. Socialstyrelsen, beordrar Bonnie Kaplan att avbryta sin pladernade studie. De menar att psykisk sjukdom endast får behandlas med godkända patenterbara läkemedel. Ett moment 22 eftersom man då inte kan få några forskningsbevis eller läkemedel. Dessutom förbjöd man  True Hope att sälja sina mikronutrienter i Kanada, vilket bara ledde till att tusentals människor började smuggla den in för gränsen från USA.

Myndigheterna konfiskerade deras protokoll, arkiv och datorer.  Detta ledde till domstolsförhandlingar. Efter alla samstämmiga positiva vittnesmål, beslöt dicj domaren år 2006 att fria tillverkarna True Hope.

Sanningen är att man inte ”vet” vad psykisk sjukdom är. Miljoner människor drabbas. Man talar om felfunktioner i hjärnans signalsystem och tillsätter tunga psykofarmaka med biverkningar. Tänk om det bara är brist på näring,  mikronutrienter, eller felbalanserad näring.

Trots att detta inte handlar om sköldkörteln ser jag ändå samband. Hypotyreos hör till de otydliga diagnoserna. Alltför ofta möts patienten av läkare som menar att det är ‘psykiskt’. Saker man inte förstår kallas ‘psykiskt’. Symptomen kan under flera år vara så luddiga att man själv börjar tro att man bara ’inbillar sig’. Försöker intala sig att man måste ‘acceptera’ att man håller på att bli ‘gammal’. Kanske går man med på att ta SSRI-preparat, som ofta innehåller substanser vars biverkningar försämrar sköldkörteln.  Alltså riskerar man att  öka takten i den nedåtgående spiralen.

Jag gick till en näringsterapeut och blev dramatiskt bättre. Några år senare fick jag även hormoner. Vilket också är ett ’tillskott’ inte en psykofarmaka. Det behövs inte mer för att alla dimmiga idéer om ‘psykiskt’ dunstar.

Det är inte psykiskt. Vi lider av näringsbrist!

Man kan läsa mer om True  Hope’s historia här: http://www.truehope.com/default.aspx

Idag kan man läsa på svt.se att socker är farligt för hjärtat. Det är socker som får blodkärlen att klistras igen av kolesterol. Inte fett. Äntligen vill man börja forska i rätt ände. Jag ser det som ett utslag av att fett-förespråkarna (LCHF) börjat att väcka folk. Snart kanske vanföreställningarna kan avslöjas.

http://svt.se/2.108068/1.1970985/socker_i_mat_okar_risk_for_hjartproblem?

Detta med socker är viktigt för oss med hypotyreos. Eftersom hypo ger trötthet, så är det så lätt att falla för frestelsen och försöka pigga upp sig med något sött. Att majoriteten av oss dessutom går upp i vikt har kanske fått många att bli rädd för fett – pga skrämselpropagandan. Men även när det gäller vikten är det sockret som är boven.

Att lida av hypotyreos är inte bara ett trötthets- och viktproblem. Hela kroppen tar stryk. Inte minst hjärtat. Det fick jag känna på så länge jag gick obehandlad.  

Jag nämnde tidigare att min far fick en stroke i februari. I fredags fick han även en hjärtattack. Behandlingen efter stroken var bara statiner, och det hjälpte inte.  Nu blev det akut operation – rensning av kranskärl. Det har gett ett betydligt bättre resultat. Han fick komma hem igårkväll och är betydligt piggare än på länge.

Tyvärr hör min far till de som gått på fettskrämseln. Han har i åratal ätit margarin och lättyoghurt. Det är inte bra alls!

Ju längre man går med underfunktion i sköldkörteln, desto mer näringsbrister uppstår i hela kroppen. När man väl får behandling med sköldkörtelhormoner är det därför inte säkert att man blir bra omedelbart … det är snarare ovanligt. Det tar TID. Och en av anledningarna är just näringsbristerna. Det är slut i lagren i kroppen. Därför kan det vara en god sak att äta näringstillskott. Och allra bäst är det naturligtvis att tala med en expert på området.

Tyvärr verkr läkare sällan insatta på näringsområdet, även om det naturligtvis finns lysande undandtag. Jag fick en fråga igår om just näringsterapeuter, och då kan jag tipsa om hur jag själv gjorde. Jag gick Till Näringsmedicinska Terapaeutförbudnet och sökte efter någon som var certifierad. Och därefter hade jag tur att det fungerade mycket bra för mig.

Här finns mer info att läsa: www.nmtf.se

Här är direktlänken till söksidan. Klicka på telefon-riktnummer-område:

http://www.nmtf.se/sok_terapeut.php

Förbundet ovan ingår i KAM:  http://www.kam.se

Som är en Kommitté för Alternativ Medicin.

Lycka till!

Jag har gått ner två hekto till i helgen. Ligger nu strax under 73 kg. Så skönt. Det finns hopp om livet. Insulin är det hormon som avsöndras från bukspottskörteln så snart vi äter socker eller andra kolhydrater. Ute i naturen sker detta naturligen under sommaren med en pik vid skördetid i början av hösten. Kolhydraterna triggar insulinet, som sätter igång fettlagringen. Detta förbereder människor och djur för vintern. Alltså är det inte så konstigt att björnar äter blåbär för att lagra fett innan de går i ide. Eller att sumobrottare skyfflar in sött ris för att uppnå sin imponerande vikt.

Insulin sätter igång fettlagring. Som alltid är människor olika känsliga, i detta fall mer eller mindre snabba på att spotta ur sig insulin.  Under istiderna lär de människor som snabbast lagrade fett ha överlevt bäst här uppe i kalla Europa. Oavsett anlag verkar hypotyreos öka denna känslighet hos många. Vi lagrar mer fett.

Vi blir mer och mer känsliga för kolhydrater. Som alltså finns i socker, all mjölmat, ris, potatis, rotfrukter, frukt, bär. Även grönsaker – men olika mycket.  Samtidigt som våra kylskåp är välförsedda året runt. Den nya trenden LCHF (att ersätta kolhydrater med fett) har visat sig mycket positiv, både bland typ-2-diabetiker och oss med hypotyreos. Fick en kommentar i fredags, patient hos Karin Munsterhjelm, som berättar att Karin rekommenderar just denna kost.

Folk som slutat med kolhydrater har även kunnat minska eller sluta ta sina insulinmediciner.  Det behöver inte vara svårare än så. I förra veckan basunerades det dock ut om ny revolutionernade diabetsforskning. Man hade hittat en ‘riskgen’, en stressgen som sades leda till typ 2-diabetes. Det är inte ett omöjligt samband. Även hypotyreos har ett klart samband med stress.

Men vad är hönan eller ägget? Går man länge med bristande sköldkörtel-hormoner orkar binjurarna till slut inte med att balansera den stress kroppen upplever.  Att äta kolhydrater under längre tid är stressande för kroppen. Att inte äta kolhydrater känns oerhört rogivande inombords – det är min erfarenhet.

Denna nya forskning som vetenskapsradion tog upp i slutet av förra veckan säger att 50 % av typ 2-diabetierkan bär på den här ‘riskgenen’ som ser ett samband mellan stress och insulin. Gener är som bekant numera oerhört populärt att forska om. Känslan att få upptäcka något nytt revolutionernade dominerar säkert. Frågan är ifall detta lett till att man glömt andra viktiga faktorer?

De senaste 30 åren av skrämselpropaganda mot fett och stark lobbying från stora producenter av bröd, sötningsmedel, kornflakes – har lett till att gammal självklar kunskap glömts bort. Som att diabetiker, som då kallades socker-sjuka, inte bör äta socker. Att fett är viktigt för hjärnan och överlevnaden

För att återgå till ‘riskgenen’, så säger man att det redan finns mediciner som kan blockera stress-homonernas inverkan på insulinet. Medicinering och utvärdering kan alltså startas upp omedelbart. Det är lovvärt att man här för ovanlighetens skull kan arbeta med mot en orsak, inte bara dämpa  symptom.

Men tänk om en kostomläggning skulle vara mycket effektivare än mediciner?? 

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=3251404

Jag hade förhoppningen om att snart nå slutet på listan över orsaker. Jag har ett par viktiga punkter kvar, men då hamnade Celiaki i nyhetsboxen, en ny doktorsavhandling. Det måste jag ju ta med:

Orsaker till Hypotyreos: 12 – Glutenintolerans

Att det finns ett samband mellan glutenintolerans och hypotyreos vet man sedan tidigare. Här på thyroid.se finns en artikel kring detta. Det skulle jag räkna in i kategorin Autoimmuna sjukdomar. Har man en, så har man risk att få en annan.

Doktorand Peter Elfström har nu undersökt 15.000 glutenintoleranta patienter och visar att glutenintoleranta patienter har förhöjd risk även för hypertyreos, leversjukdomar, Addison (rejält trötta binjurar) och lymfom.  

Jag tolkar notisen på Dagens Medicin som att avhandlingen vill visa på riskerna med att ha celiaki (alltså att inte tåla gluten), och att detta kan leda till följdsjukdomar som sköldkörtelrubbningar.

http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2009/02/24/okad-sjukdomsrisk-for-glut/index.xml

Men hur kan man se på saken ur ett vidare perspektiv? Jag upptäckte min glutenintolerans efter att ha fått min hypotyreos. Man kan då säga att jag har haft s.k. tyst celiaki. Barn med celiaki brukar lida av svåra diaréer och upptäcks därför tidigt. Jag led av svår förstoppning redan som 1-åring. Och sedan har detta kommit och gått under livet tills jag fick hypotyreos och konstant förstoppning.

Men borde jag inte ha lidit mer av det? Med tanke på att bullar var ett dagligt inslag i mina föräldrars och därmed även min kosthållning? De flesta med hypotyreos blir förstoppade och går upp i vikt, med det finns faktiskt även motsatta fall, att få diarée och gå ner i vikt. Tyärr är det svårt att bli trodd när man har motsatta symptom. Men det händer både här och där, då och då. Är det alltså möjligt att förstoppning är ett symptom på celiaki?

Annars är frågan ifall man kan få celiaki av sköldkörtelrubbning, likaväl som tvärtom? Det skulle stämma på temat autoimmunitet. Om kroppens immunförsvar slår in på fel växel så kan det ske på mer än ett område. Om min sköldkörtel strular så ämnesomsättningen inte fungerar, då har min kropp säkert svårare att ta hand om gluten och annat. Eller? Av den ständiga sjukdomen i sig blir binjurarna trötta …

Intressant i det här är även sambandet med leversjukdomar och binjurar. Det är i levern som T4 skall omvandlas till T3. Det är i levern och njurarna som tungmetaller och andra miljögifter kan lagras upp. Det finns ett klart samband mellan sköldkörtelrubbningar och trötta binjurar.

Kan det vara så att fler och fler inte tål säd pga industriella odlingsmetoder med skadedjursbekämpning? Och att detta i sin tur leder till skräp och skador i våra inre organ???

Vad som är tänkvärt i mitt eget fall är att när jag började få hypotyreos, så märkte jag först en viss vikt uppgång. Då började jag gå igenom mina matvanor och ville bli nyttig. Så vi började äta alltmer fullkorn. Så skulle familjen gå ner i vikt.

Men det var också då mina magplågor blev värre. Jag har också hört talas om andra som fått IBS, alltså tarmbesvär som blivit bättre av att de slutat med fullkorn. Då är frågan. Sitter det inte mer bekämpnings-medel kvar i det hela fulla kornet? Kan det vara ett problem?

I alla fall har växterna dessutom själva egna bekämpningsmedel i sina skal för att skydda sig mot växter. Vilket alltså kan vara ett helt normalt problem. Det är ett av problemen med bönor, det är bönornas egna bekämpningsmedel i skalen som bidrar till att ge oss gaser, och gör att bönor behöve kokas ur och bytas vatten på ett flertal gånger innan det problemet minskar.

Apropå avgiftning – att rena kroppen från diverse – så är det som med allt annat motstridiga åsikter om det är möjligt eller inte. Eller ska man bara hålla sig så långt som möjligt från gifthärdarna och vänta på att kroppen förnyar sig i sinom tid? (Det finns ju en hel del lycksökare som gärna vill tjäna pengar på andras oro.)

Hittade dock häromdagen en webbsida som känns tänkvärd. Först beskrivs tungmetallförgiftning, dvs de tungmetaller vi får i oss (från omgivning, tandvård, maten). De är mikroskopiska i storlek, men desto fler totalt. Och eftersom de är så små kan de lätt lagras i kroppsvävnaden, t ex i lever, njurar, hjärta eller varsomhelst.

Det stora problemet är att dessa mikroskopia metallatomer  riskerar att krocka med fria radikaler. Och när de gör det så splittras den fria radikalen upp i flera, så att en kedjereaktion startas så att de fria radikalerna multipliceras och blir allt fler.

Även om fria radikaler har en tendens att föra negativa effekter med sig, så lär det inte ske akut. Processen har pågått i våra kroppar i åratal. Vi gör ändå bäst i att undvika tungmetaller. Här några tips för utrensning:

90 % av tungmetallerna lär lämna kroppen med avföringen, så det är viktigt att hålla magen i trim. Det har ju länge tillhört mina problem, så jag förstår att det kan ha förvärrat situationen.

Protein i riklig mängd ska ingå i dieten – behövs för avgiftning. Återigen en sak som stämmer på mig, att jag inte längre klarar att leva vegetariskt, och att detta faktum inträffade efter att jag hamnade i dålig arbetsmiljö med mycket mögel. Mögel lagrar tungmetaller och andra miljögifter, så att det stannar kvar i rummet och luften.

Vitaminer och essentiella mineraler tar gärna slut när kroppen kämpar med avgiftning, så det behöver fyllas på.

Avgiftande effekter lär man finna hos: algen Chlorella, vitlök, färsk koriander och MSM (svavel).

Läs gärna mer här:  http://www.healingdaily.com/oral-chelation.htm

När det gäller att rena levern kan örtextrakt av Maria Tistel hjälpa. Finns hos hälsokosten eller näringsterapeuter.

Vad jag i synnerhet lade märke till var att B-vitaminer anses rena levern. Kanske ytterligare en anledning till att många med hypotyreos också har brist på B-vitaminer.

Proteiner behöver vi. Inte bara för att tillverka sköldkörtelhormoner, utan även för att vi (annars ?) förlorar muskler när ämnesomsättningen är låg. Det blir som en ond cirkel. Många med hypotyreos lider av det, att kroppen känns gradvis allt ‘svampigare’. — Just nu är jag inne i en yoga-period för att bekämpa det här. Yoga, stretching, tai-chi. Långsamma rörelser som ger positiv effekt, utan den total utmattning som drabbar mig vid mer vilda aktiviteter. – Men överallt pratar tränings-gurus om behovet av protein för att bygga muskler.

Alla är vi dessutom olika när det gäller vad man är känslig för eller inte. En del känner att de mår bättre när de utesluter kött – men behöver då äta mer soja eller mjölkprodukter. Jag har fått lägga mina vegetariska ideal åt sidan för att må bättre.

Apropå soja, så läste jag någonstans (har glömt var) att en kinesisk kejsare redan för 3000 år sedan, talade om hur fantastisk soja-bönan är – dock inte som föda. Soja, liksom alla ärt- och bönväxter, är fantastiska på att dra till sig näring till rötterna och höjer så näringshalten i jorden. Sojabönan är annars en av de mest hårdsmälta bönorna för människomagar. Böner innehåller eget växtskydd som ger kännbara gaser i magen ifall de inte kokas ur noga. –  Å andra sidan kom kineserna senare på en teknik att behandla soja-bönan så man kunde komma över de problemen. Tofu och miso.

Fann en länk till en artikel som går igenom mängder av forskningsrapporter kring soja. Den tycks vederlägga det mesta. Men är intressant, både som helhetsbild över soja och över forskningen i sig.

https://www.ast-ss.se/html/article.asp?ArticleID=626

Dock undrar jag hur ‘objektiv’ denna artikel är eller inte? Gång på gång påpekas att Vassle-protein är överlägset bäst, bättre än soja, bättre än mjölkprotein. Och visst, vassle-protein har visat sig ha den absolut högsta möjliga förmågan att tas upp, nästan i sin helhet. Tydligen utvinner vi bara 20 % av proteinerna i ett stycke kött. Men ur Vassle-proteiner kan vi ta upp 90 % (om jag inte minns fel?). Självklart blir alla tränings-gurus eld och lågor. Vassle-protein säljs numera hinkvis. Inte bara till idrottare, utan även till folk som vill sänka aptiten och gå ner i vikt.

Problemet är dock att både soja och vassle-protein är höggradigt allergena. Har vi de minsta autoimmuna tendenser så är det stor risk att vi blir allergiska mot just dessa. Inte minst vassle. Som är så industriellt och koncentrerat framställt. Till skillnad från naturlig föda.  (Obs! vassle heter whey på engelska)

http://www.jonbarron.org/baseline-health-program/2008-08-18.php

Och apropå allergier, och andra autoimmuna reaktioner, så är autoimmunitet det som anses vara den allra vanligaste orsaken till Hypotyreos. Återkommer till det imorgon. För nu har klockan blivit så där mytcket igen … aldrig räcker dagarna till … *jäsp*

Sitter här och pustar med en lätt huvudvärk på lut. Igår var revisorn hos mig på jobbet och gick igenom mitt bokslutsarbete. Samma anspänning varje år, utan annan anledning, än att inte ha mitt arbetsrum för mig själv, att 8 timmar på raken svara på frågor om saker jag inte har kvar i närminnet.

Orsaker till Hypotyreos: 2. Vår miljö

I förra inlägget tog jag upp brister som kan leda till problem (t ex jod, selen). Om  man lider av t ex jod-brist försöker sköldkörteln kompensera detta genom att växa. Det vi kallar struma. Större sköldkörtel för att försöka höja hormonmängden till högre nivå. Ibland fungerar det. Det finns folk med struma som inte får andra negativa symptom. Kroppen har hittat en ny balans. (Men det kan också leda till överproduktion, som med tiden klingar ut i underproduktion.)

Brister kan åtgärdas med tillskott. Miljögifter bör antagligen oroa oss mer. Dit hör halogenerna: brom, fluor, klor och tungmetaller som bly, kvicksilver, kadmium. Hörde nyligen att de ‘nya miljövänliga’ lamporna, visserligen spar el-timmar, men i stället innehåller tungmetaller. En ny tickande miljöbomb, om vi inte kan lita på att alla sorterar sina sopor korrekt? Kan vi det?

Tungmetaller är mycket giftiga. Kvicksilver extremt så, men ingår i amalgamet i våra tandlagningar och som konserveringsmedel i vacciner. Kvicksilver motverkar Selen, det ämne utan vilket vi inte kan omvandla T4 till T3. Alltså får vi underfunktion.

Sköldkörteln är mycket känslig och oroas lätt. Vi påverkas negativt av allt som ‘inte är naturligt för oss’ , även om olika individer är olika känsliga. Droger och mediciner hör hit. Kortison hör till det som kan behövas i små doser men som snabbt blir skadligt i större doser. Listan över industrigifter är lång. Dioxin och PCB (innehåller alla klor) absorberas i fettvävnader och lagras i kroppen i många år. De är giftiga för levern, stör fortplantning och immunsystemet. Karin Munsterhjelm hör till de som varnat för gifter ända sedan 1970-talet, (bl a hormoslyr som innehöll dioxin).

Vi är omgivna av kemikalier i hela vår mijö, kläder, möbler, datorer, TV, mobiler, överallt används kemikalier, ofta för att skydda oss mot brand m.m. - ur askan i elden? Våra husdjur, hundar och katter får också hypotyreos – en första varningstriangel. Katten slickar sin päls ren varje dag och får därför i sig högre halter än något annan levande varelse. 

Klor och fluor är halogener liksom jod, varför misstag sker pga likheterna. I stället för att producera funktionsdugliga sköldkörtelhormoner, bildas inaktiva dubbelgångare. Dr Barry Durrant Peatfield poängerar särskilt faran med fluor. Han berättar att man tidigare använt just fluoridsalter för att bromsa sköldkörtlar med överfunktion. Men att man verkar ha glömt bort att fluor är ett förgiftande vävnadsgift. Fluor är en billig restprodukt från andra tillverkningsprocesser. Detta stoppar man i vår tandkräm. Tandläkare ordinerar fluor-tabletter att suga på. Vissa orter tillsätter fluor i dricksvattnet. Att avstå från socker vore ett bättre skydd mot karies.

Här en länk om en amerikansk läkares kamp mot fluor i dricksvatten. Han oroar sig i synnerhet för fostrets och dibarns intellektuella utveckling, inte minst just för att sköldkörteln skadas:

http://www.naturalnews.com/024855.html

Fluor skadar många av kroppens enzymer. Även små mängder påverkar vår intellektuella utveckling i alla åldrar. Alltså precis vad som sker vid kraftig jodbrist. T3 styr ämnesomsättningen inne i cellerna. T3:s aktivitet sätts på och stängs av genom ett s.k. G1 protein. Just avstängningen kan haka upp sig under påverkan av fluor, kisel och aluminium. Alltå minskar ämnesomsättningen. Vissa fluorider hindrar tillverkningen av TRH, som därför inte sätter igång TSH. Återigen minskad ämnesomsättning.  Och värst av allt, detta kommer ofta inte att synas på blodproverna. Hormonerna finns där, men är inaktiva. 

Apropå detta, så kan jag rekommendera Artikeln om Karin Munsterhjelm på barrikaden mot Miljögifter, i tidnigen 2000-talets Vetenskap, nr 4/2008, och mitt inlägg 26 september 2008, där jag refererar till denna.

Jag nämnde aluminium ovan. Undvik kokkärl av aluminium. Teflon innehåller kemikalier som löser ut i maten vi kokar. Min sambo gick på en matmässa häromsistens, och pratade där med tillverkare som erkände att inte ens den mest högkvalitativa ‘non-stick’ varianten, av vilket fabrikat det vara månde, håller längre än tre månader innan beläggninen börjar lösa ut i maten. Hittade idag en artikel kring detta. Där pratar man om infertilitet som symptom. Och det vet ju vi att ett typiskt symptom på hypotyreos, det är problem att bli gravid. 

http://www.naturalnews.com/News_000709_Teflon_PFOA_infertility.html

Apropå mat och miljö, så finns det många tillsatser i processad mat, som vi aldrig skulle acceptera att hälla i maten när vi lagar den själva. Kemikalier som används vid färgborttagning, avlusning och myket annat. Rödfärg som skall få oss att tycka att korven ser färsk ut, men är allt annat än nyttig att få i sig. Det skulle förvåna mig om inte sköldkörteln påverkas. Jag tål i alla fall inte många E-nr nu längre. Jag får allt från eksem till hjärtklappning och kolik. I synnerhet vid glutamat E621-E626. Ibland kallat något så harmlöst som ‘smakförstärkare’. Vägra köpa skinka, korv, buljongtärningar, såsmixer etc som innehåller glutamat. Läs gärna på Dr Annika Dahlqvists blogg:

http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/?anchor=glutamat

Orsaker till Hypotyreos: 1- Näringsbrister

För optimal mängd Sköldkörtelhormoner krävs rätt basföda: Ur proteiner utvinns den aminosyra som bildar enzymet Tyrosin. Basen i detta enzym är Selen. Tyrosin och Jod i förening bildar hormonerna. Det enzym som Selen ingår i utför också den mycket viktiga uppgiften att ta bort en jodmolekyl från T4 till det aktiva  T3. Utan Selen kan vi alltså varken tillverka eller använda sköldkörtelhormonerna. Det är också ett protein som fungerar som transportmedel för T4 när det snurrar omkring ute i vårt blodomlopp och väntar på att tas i bruk.

Enzymerna kräver dessutom en rad mineraler som medhjälpare för att kunna sköta sitt jobb – magnesium, mangan, zink, krom, järn, koppar, kalcium – inga stora mängder, men de måste finnas. Bland vitaminerna är särskilt B-vitaminer av alla slag och C-vitamin särskilt viktigt.

Problemen? Att finna rätt balans. Både för lite och för mycket jod hämmar hormonbildningen. Man brukar prata om jodbrist i U-länder, men det kan gälla alla urlakade jordar i inlandsområden. I Sverige kan man i alla fall köpa salt med tillsatt jod. Med normal saltning borde det alltså inte vara några problem. 

Normalt sett svälter vi inte. (Eller? Hur är det med alla dieter och bantning?) Men då och då poppar det upp rapporter som säger att våra odlingsmarker är näringsmässigt urlakade, att den industriella gödningen inte ger växterna näring på rätt sätt, som förr i tiden när jordarna fick ligga i träda och samla näring. Hur som, så lär just Selen bli den mineral som det blir allt lägre halter av.

Nästa problem är att grönsaker likasom andra växter innehåller olika hämmande ämnen. Inte bara miljögifter, utan naturligt förekommande. Det är normalt små mängder, som en frisk ämnesomsättning eller långkok oskadliggör.  Kålfamiljen hör hit (vitål, brysselkål, rovor osv). I raffinerad form har detta ämne  (‘thiouracil’, vilket jag inte kan översätta) faktiskt använts för tillverkning av mediciner mot överaktiv sköldkörtel.

Detta hindrar inte mig från att äta vitkål. Underbar frisk smak att tugga en klyfta färsk vitkål 2-3 gånger i veckan. Och för mig den bästa medicinen mot smygande förkylningsbaciller i halsen. Problemet är om man äter stora mängder varje dag. Att koka kålen länge tar också bort problemet. Men det tycker jag inte är lika gott. Den halvtropiska växten Kassava har en liknande effekt. Tyvärr i områden där fattigdomen oftast gör att den utgör huvudfödan, och kan då skapa verkliga problem.

Sojabönor kommer också alltid på tal när det gäller växter som stör.  Sojabönor innehåller nämligen en extra hög halt växt-östrogener. Att vårt kvinnliga könshormon östrogen kan påverka balansen i måendet efter menscykeln, det är vi många som har kännt av. Tydligen kan östrogen, påverka mängden SKK närvarande på transportproteinet. Därav en rubbning i balansen. 

Andra växter man inte ska äta för mycket av är: hirs, pinjenötter, senap och jordnötter. Jag vet att senap är släkt med vitkål. Pepparrot och vitkål innehåller senapsolja. Jordnötter är släkt med sojabönan, och är alltså inte en nöt i vanlig mening.

Fick igår senaste numret av tidningen Hälsa. Där skrev en kostexpert om linfrön. Hur många har inte lagt linfrön i frukostgröten eller på filen? För att hålla magen i gång. Linfrön är laxerande och innehåller det livsnödvändiga omega 3-fettet. Problemet är att linfröets skal innehåller ämnen som i tarmen omvandlas till giftet vätecyanid, vilket kan ge allvarliga nervsymtom. Hon skriver:

”Långvarigt intag av 3-10 msk linfrön per dag, kan ge störningar i sköldkörtelns funktion och olika typer av nervskador. Sjuka och undernärda kan vara extra känsliga och skall därför undvika linfrön. Välj hellre linfröolja.” 

Kroppen kan ändå inte utvinna omega 3-fettet ur hela frön. Och krossar man linfröna härsknar de snabbt varpå risken för cyanidförgiftning uppstår. Livsmedelsverket säger: högst 1-2 msk hela frön per dag. Undvik krossade frön. 10 msk kan ge akut förgiftning med huvudvärk, illamående, hjärtklapning och andnöd.

Omega 3-fettsyra är annars ett livsnödvändigt fett som måste tillföras med kosten, via t ex fet fisk eller linfröolja. Omega 3-fettsyror dämpar inflammationer i kroppen. Min reumatiska dotter fick viss effekt av Omega-3-kapslar, när hon led som mest innan hon fick diagnos och mediciner. 

Tillbaka till sköldkörteln. Matens påverkan är helt klart en glidande skala, där vi går från välgörande näring till hämmande ämnen över till miljögifter av olika slag. Sen kan man ju diskutera om Kaffe och te är nödvändig mat eller stimulantia? Men vad vore livet utan en kopp Te!? Ibland dricker jag örtteer och många av dessa kan påverka mig ganska kraftigt om än olika. Ämnen som kan vara välgörande för en människa, kan bli negativ för en annan.

Te och kaffe hämmar sköldkörteln. Te innehåller mer fluor än någon annan växt, eftersom den bara trivs på jord rik på fluor. Det stoppar man i tandkräm och påstår är både ofarligt och ‘närmast livsnödvändigt för tänderna’. Den ofarligaste kemikalien?  Problemet är att Fluor-molekylen är närmast identisk med jod-molekylen, varför fluor intar jodets plats, och då bildas inte tillräcklig mängd hormoner. Fluor skapar alltså jod-brist i sköldkörteln.

Som sagt te och kaffe, liksom tobak och alkohol hämmar sköldkörteln mer än mycket annat. Men då är vi på väg in i nästan kategori orsaker: gifter. Återkommer till det nästa gång.

Ja, det finns många underbara finskor. Inte minst Dr Karin Munsterhjelm. Och många medlemmar på den här listan. Och för dom som inte kikar på konståkning kan jag tala om att Finland gjorde storslam på EM:S damsida denna vecka. Placerade sig: 1 – 3 – 5. Fantastisk prestation!

För mig har helgen varit rörig. Förutom att jag pendlat mellan Konståkningssändningarna, sedan i onsdags, så har sambo fyllt år och släktingar kommit resande oförhappandes, trots att han alls inte hade tänkt sitta hemma och fira, utan istället har jobbat och var borta på kurs hela födelsedagen. Min balans är fortfarande inte vad den borde vara för att jag ska klara sådana överraskningar.

Efter lite meditation tog jag mig i alla fall för med att baka en äppelkaka för att roa (eller ska man säga lugna?) väntande gäster. Snabbaste alternativet var Ekströms färdiga Marsanvaniljsås. Trots att den innehöll flera E-nummer. Vet inte om det berodde på det eller att det innehåller socker. Men senare på kvällen upptäckte jag att mina fötter svullnat och jag kände mig allmänt uppsvälld. I morse visade också vågen ett kilo plus. Så mycket vaniljsås åt jag verkligen inte. Men det är det enda jag kan tänka att jag inte tål.

Ikväll ser i alla fall mina fötter normala ut igen. Hoppas detsamma gäller vikten i morgon bitti.