Eva´s blogg

Äntligen svalare! Min hjärna pustar, jag orkar sätta på datorn och läsa mail. Till min glädje finner jag ett mycket intressant mail från Thyroid Science och Dr Lowe. Det handlar om pressat TSH, alltså som ligger under nedre referens, kanske omätbart.

Inlägget  inleder dock med försvar av tvärvetenskap, med exempel på hur stora upptäckter gjorts av personer inom andra discipliner. Alltför ofta kan det vara svårt att få ämnesexperter att lyssna till en som är utbildade mer på andra områden. Tyvärr. Logisk slutledningsförmåga borde dock vara det viktigaste. Insikter och viktiga hypoteser kan visst komma från oväntat håll. I detta fall en elektrisk ingengör, Peter Warmingham.

Warminghams hypotes:  När den som lider av underfunktion i sköldkörteln tillsätter sköldkörtelhormoner utifrån, gör feedback till och från hypofysen att mängden  TSH  minskar, och därmed minskar sköldkörtelns egen produktion i samma takt. Alltså ökar inte den totala mängden hormoner – inte förrän TSH är nedpressat till nästan omätbart och sköldkörteln helt slutat bidra till en totala mängden. Först då kommer de tillsatta hormonerna att börja bidra till den totala mängden, dvs öka hormonmängden, så att hälsan kan återgå till normalläge. 

Och det är denna ökning av den totala mängden som måste uppstå för att hormonterapin ska få effekt. Pressat  TSH indikeratar alltså inte att patienter är överbehandlad, utan att patientens låga mängds hormon slutligen kan stiga till en adekvat nivå för att tillfriskna.

Alltså! Om patienten nekas att öka mängd hormoner pga av låg nivå TSH, uppnår man aldrig en tillräcklig mängd hormon för att återfå en normal ämnesomsättningsprocess på cellnivån.

Om läkaren däremot fortsätter att öka hormondosen utifrån fysiologisk funktion, t ex genom att mäta kroppens bastemperatur, då kommer också patientens hälsa att återgå till normalt läge trots ett pressat  TSH.

Jippie! Äntligen en logisk hypotes. Man ska inte stirra sig blind på TSH utan lyssna på patientens kropp, som teperatur och mående. Varje gång jag har känt mig på rätt väg har mitt TSH varit pressat. Jag har absolut inte mått dåligt av det. Och jag tror att det kan vara så för många.

(Med reservation för att inget gäller lika för alla alltid. )   

 Här är en kort introduktion:

http://www.thyroidscience.com/hypotheses/warmingham.2010/warmingham.intro.7.2010.htm

Samt här hela hypotesen:

http://www.thyroidscience.com/hypotheses/warmingham.2010/warmingham.7.18.10.pdf

Vid mitt läkarbesök häromdagen, sa Endokrinologen:

”Eftersom skölkdkörtehormon påverkar varje cell i kroppen, kommer man att må bättre vilka krämpor man än har. Men det är inte bra att äta det av den anledningen.”

Detta är naturligtvis en viktig tanke. Att ifall man inte vet vad man har för problem, och provar att ta sköldkörtelhormon, så kommer man kanske att må bättre, men utan att ha hittat den verkliga bakomliggande orsaken.

Detta är en formulering som tydliggör för mig den oro läkare kan känna. Sköldkörteln är komplicerad. Endokrinologen poängterade det svåra i detta hälsoområde. Här sitter läkarna med sina gamla trygga kunskaper om struma och mer tydliga symptom, samtidigt som alltfler människor får sänkt ämnesomsättning, ofta utan att veta varför. Men vägrar att ge med sig, börjar demonstrera och kräva saker …

Vi vill bli friska.

Men endokrinologens ståndpunkt fick mig genast att tänka på en annan endokrinologs uttalande. Professor Nyström från Sahlgrenska sa på en föreläsning jag gick på hösten 2006 (inte ordagrant, men andemeningen var):

”Att ställa diagnos för hypotyreos är svårt. Symptomen är oftast så vaga och många att man har svårt at få grepp om dem. Hela kroppen påverkas. Oftast är det de egna krämporna som försämras. Den ena får sämre hörsel, den andre sämre syn, en tredje något annat problem.”

Här har vi alltså samma synsätt, från två endokrinologer, men med helt motsatt effekt. Den ena menar ödmjukt att symptomen är så vaga att läkaren ofta missar att ställa diagnos. men om patienten känner sin egen kropp, så är förvärrad krämpor en indikation.

Den andre endokrinologen, sätter staket om sitt specialområde. Kan inte se ‘diverse krämpor’ som något samband med sköldkörteln. Hans arbete är enbart att avgöra om sköldkörtelnivåerna ligger okej (enligt blodprov). Gör dom det avskrivs patienten som tillräckligt behandlad vad gäller sköldkörteln, skrivs ut från avdelningen och får söka sig fram via andra kanaler.   

Dosen är fastlagd. Någon anledning att tvivla på blodprovsmetoder eller att tänka sig att det finns mer än en anledning till att sköldkörteln börjar strejka i vårt moderna värld, fylld av tungmetaller och andra gifter, det finns inte.

Sköldkörteln är styvmoderligt behandlad. Diabetes är huvudområdet för de flesta läkarna och forskarna. Sköldkörteln är ett svårt område.

 Jag har tur. jag har papper på blodprover som bevisar hypotyreos, innan jag började på behandling. jag har också blodprover som visar att mitt T3 sjunker rejält om jag avstår från Lio. Min kropp behöver bevisligen sköldkörtelhormoner och mina blodprover för T3 och T4 har aldrig gått över referensvärdena, utan håller sig  i mitten. Enligt detta borde jag alltså vara ‘botad’, jag borde vara mitt ursprungliga pigga aktiva jag.

Men innan vi tittade på fakta, kände läkaren att han behövde understryka upprepade gånger, att mina ‘krämpor’ inte har med sköldkörteln att göra. Ett kategoriskt uttalande som tycks mig betydligt förhastat. I synnerhet som allt finns med på symptomlistan över hypotyreos.   

Men när jag kände mig starkare i våras och försökte börja dansträna igen, då försvagades jag markant och drabbades av en svår halsinfektion/förkylning, och ännu en strax före midsommar, bara sex veckor efter att jag blev av med den föregående. Varför? Ingen tycks veta.

Vad som oroade professor Nyström var att forskningen visade att trots att blodprovernas värden normaliserades inom ett år från diagnos och behandling, så förbättrades inte patienternas livskvalitet.  Dvs att majoriteten aldrig får tillbaka sin ork att aktivera sig och få ett fullvärdigt liv. Varför visste man inte.

Vetskap om problemet tycks dock vara större på vissa håll (Göteborg?) än på andra (Stockholms län?)

Idag kan man läsa på svt.se att socker är farligt för hjärtat. Det är socker som får blodkärlen att klistras igen av kolesterol. Inte fett. Äntligen vill man börja forska i rätt ände. Jag ser det som ett utslag av att fett-förespråkarna (LCHF) börjat att väcka folk. Snart kanske vanföreställningarna kan avslöjas.

http://svt.se/2.108068/1.1970985/socker_i_mat_okar_risk_for_hjartproblem?

Detta med socker är viktigt för oss med hypotyreos. Eftersom hypo ger trötthet, så är det så lätt att falla för frestelsen och försöka pigga upp sig med något sött. Att majoriteten av oss dessutom går upp i vikt har kanske fått många att bli rädd för fett – pga skrämselpropagandan. Men även när det gäller vikten är det sockret som är boven.

Att lida av hypotyreos är inte bara ett trötthets- och viktproblem. Hela kroppen tar stryk. Inte minst hjärtat. Det fick jag känna på så länge jag gick obehandlad.  

Jag nämnde tidigare att min far fick en stroke i februari. I fredags fick han även en hjärtattack. Behandlingen efter stroken var bara statiner, och det hjälpte inte.  Nu blev det akut operation – rensning av kranskärl. Det har gett ett betydligt bättre resultat. Han fick komma hem igårkväll och är betydligt piggare än på länge.

Tyvärr hör min far till de som gått på fettskrämseln. Han har i åratal ätit margarin och lättyoghurt. Det är inte bra alls!

Jag har gått ner två hekto till i helgen. Ligger nu strax under 73 kg. Så skönt. Det finns hopp om livet. Insulin är det hormon som avsöndras från bukspottskörteln så snart vi äter socker eller andra kolhydrater. Ute i naturen sker detta naturligen under sommaren med en pik vid skördetid i början av hösten. Kolhydraterna triggar insulinet, som sätter igång fettlagringen. Detta förbereder människor och djur för vintern. Alltså är det inte så konstigt att björnar äter blåbär för att lagra fett innan de går i ide. Eller att sumobrottare skyfflar in sött ris för att uppnå sin imponerande vikt.

Insulin sätter igång fettlagring. Som alltid är människor olika känsliga, i detta fall mer eller mindre snabba på att spotta ur sig insulin.  Under istiderna lär de människor som snabbast lagrade fett ha överlevt bäst här uppe i kalla Europa. Oavsett anlag verkar hypotyreos öka denna känslighet hos många. Vi lagrar mer fett.

Vi blir mer och mer känsliga för kolhydrater. Som alltså finns i socker, all mjölmat, ris, potatis, rotfrukter, frukt, bär. Även grönsaker – men olika mycket.  Samtidigt som våra kylskåp är välförsedda året runt. Den nya trenden LCHF (att ersätta kolhydrater med fett) har visat sig mycket positiv, både bland typ-2-diabetiker och oss med hypotyreos. Fick en kommentar i fredags, patient hos Karin Munsterhjelm, som berättar att Karin rekommenderar just denna kost.

Folk som slutat med kolhydrater har även kunnat minska eller sluta ta sina insulinmediciner.  Det behöver inte vara svårare än så. I förra veckan basunerades det dock ut om ny revolutionernade diabetsforskning. Man hade hittat en ‘riskgen’, en stressgen som sades leda till typ 2-diabetes. Det är inte ett omöjligt samband. Även hypotyreos har ett klart samband med stress.

Men vad är hönan eller ägget? Går man länge med bristande sköldkörtel-hormoner orkar binjurarna till slut inte med att balansera den stress kroppen upplever.  Att äta kolhydrater under längre tid är stressande för kroppen. Att inte äta kolhydrater känns oerhört rogivande inombords – det är min erfarenhet.

Denna nya forskning som vetenskapsradion tog upp i slutet av förra veckan säger att 50 % av typ 2-diabetierkan bär på den här ‘riskgenen’ som ser ett samband mellan stress och insulin. Gener är som bekant numera oerhört populärt att forska om. Känslan att få upptäcka något nytt revolutionernade dominerar säkert. Frågan är ifall detta lett till att man glömt andra viktiga faktorer?

De senaste 30 åren av skrämselpropaganda mot fett och stark lobbying från stora producenter av bröd, sötningsmedel, kornflakes – har lett till att gammal självklar kunskap glömts bort. Som att diabetiker, som då kallades socker-sjuka, inte bör äta socker. Att fett är viktigt för hjärnan och överlevnaden

För att återgå till ‘riskgenen’, så säger man att det redan finns mediciner som kan blockera stress-homonernas inverkan på insulinet. Medicinering och utvärdering kan alltså startas upp omedelbart. Det är lovvärt att man här för ovanlighetens skull kan arbeta med mot en orsak, inte bara dämpa  symptom.

Men tänk om en kostomläggning skulle vara mycket effektivare än mediciner?? 

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=3251404

Idag skriver SvD att ett gäng av de ’experter’ som hjälper WHO att hantera hotet från svininfluensan har kopplingar till läkemedelsindustrin. Var det någon som blev förvånad?

De får WHO att utlysa ‘pandemi-varning’ varpå läkemedelsindustirn börjar producera enorma mängder vaccin. En av de få industrier som har goda tider just nu. Och allt bygger på en rädsla skapad av media. Myndigheter hoppar på tåget, de har också blivit skrämda. De lägger enorma miljarorder. Vilket är hela vitsen. Inte för att jag tror att någon starktar den här karusellen av ren illvilja. De flesta är antagligen så indoktrinerade att de tror på det själva. Och så har ekonomi en enorm förmåga att styra. Grunden i ekonomi är också rädsla – risken att inte kuna försörja sig.

Senaste numret av 2000-talets vetenskap (kom ut för någon vecka sedan) tar upp faran med ständiga influensa-vacciner. Att det försämrar vårt immunförsvar, inte förbättrar. Dessutom muterar virus med stor hastighet, varför influensa-vaccin har liten chans att likna de virus vi möter.

Ekonomiska intressen styr vår hälsa. Det är nog den värsta avigsidan med vårt samhälle. Att försöka mäta hälsa i ekonomiska termer. Just idag räknar Vetenskapsradion på hur många miljarder det kostar ‘samhället’ på ett år att folk är hemma en vecka per år pga förkylning eller allergi.   

Tyvärr går det inte längre att vara glad varje gång någon forskargrupp basunerar ut att de funnit ett visst virus, som ska vara ’lösningen på mysteriet’ med en viss sjukdom. Bakom varje virus finns en ‘ekonomisk möjlighet’ till mass-vaccination. De risker se trots allt finns med en vaccination, anses då som försumbara i jämförelse med den ‘skada’ sjukdomen gör.

Förebyggande metoder är bra - men dessa handlar om att avgifta miljön, se till att vi får skyddande näring i oss, dvs ett hållbarare jordbruk, att inte låta en livsmedelsindustri baserad på konstgjorda kemikalier och socker ta över.

Ännu en av senaste veckans förnuftsvidriga ‘nyheter’ var att fett skulle vara negativt för hälsan. Vi blir inte feta av fett, utan av socker. Så nu försökte man basunera ut att vi blir mer förkylda, får ett försämrat immunförsvar. Suck. Den mat man tog upp som boven, var bl.a. pizza. Vad innehåller pizza mer än fet ost? Jo, kolhydrater, betydligt mer kolhydrater än fett.

En lång rad av våra livsnödvändiga vitaminer är fettlösliga, kroppen behöver fett för att ta tillgodogöra sig vitaminerna. T ex D-vitamin som vi ska få från solen (som inte visar sig särskilt ofta här i norden). Det kräver samtidgit fett i kosten. D-vitamin hör till det mest effektiva skyddet mot influensa, och dämpar dessutom biverkningarna från vaccinet, om man nu ändå tar en spruta.

Kan tipsa om en alldeles ny Svensk – så roligt med svenska initiativ ! – webb-sida med info kring Hypotyreos. Främst Typ 2, dvs de varianter som är svåra att bestämma med blodprov. Upplägget är snyggt och verkar vara ett samarbete mellan patienter och medicinsk expertis. Mycket intressant!

http://www.hypo2.info

På den sidan finns en länk till forskning, som uppmärksammats av Sköldkörtelföreningen i Stockholm. Heja, Heja!!!

En dansk studie har kunnat visa att patienter mår betydligt bättre av en kombinations-behandling av T4 och T3, dvs att en viss del Levaxin bytts ut mot Liothyronin. Heja, heja, heja!!!!

49 % av patienterna mådde bättre med denna kombination – precis som jag mår så mycket bättre. Det ger ‘överlägset större livskvalitet’, mindre oro och depression: 

http://www.skoldkortelforeningen.se/forskning_debatt.htm

Vilket är precis min egen erfarenhet. Dock, 15 % föredrog enbart Levaxin. Som alltid, alla är inte lika. Hoppas dock att denna forskning uppmärksammas av läkarna. Min Liothyronin-burk kommer att ta slut inom närmasta veckorna. Idag fanns ingen telefontid, men jag måste få tag på min ‘nya’ läkare, som jag aldrig träffat. Det är bara att hålla tummarna så det går vägen.

Har mått pyton i en vecka nu.  Först var det nackspärr, som invalidiserade mig i nästan fyra dygn. Jag brukar drabbas av det där med vissa (ganska långa) mellanrum. Denna gång skedde det precis före mens, så jag gissar att det hängde ihop med den. Svullnar ju alltid upp i kroppen då. Önskar att jag alltid noterat alla omständigheter kring mina tidigare nack-spärrar.

Sen kom mensen och jag tänkte, yippie, nu blir jag snart bra. Icke. Det håll i sig ännu på femte dygnet. Men eftersom alla i min omgivning är förkylda så tänkte jag att det är nog det. Vet av erfarenhet att T3 är bra mot just förkylning. Sedan jag började med det är jag aldrig förkyld, men några spår sätter det sig väl.

När jag vaknade i morse kände jag mig fortfarande febrig. Tog tempen, är ju ypperlig koll så här strax efter mens – 36,7.  Ett perfekt värde. Som verkar visa att sköldkörtelhormonerna varken är för höga eller för låga. Så vad ska man tro?

Netdoktor.se meddelar i alla fall idag att Svininfluensan kommit av sig. Förklaringen lär vara att förkylningsviruset kom före. Är man redan tjock i näsgångarna av förkylning, då har inte svininfluensan någon chans alls. Så verkar det vara i min egen omgivning just nu. Men tydligen ska vi inte ropa hej. Ifall kylan inträder och förkylningarna avtar, kan influensan ta fart. Men trots all skräckpropaganda lär influensan vara en mild variant för de flesta, bara man inte har nedsatt immunförsvar av någon anledning.

Vetenskapsradion talar om ny forskning som lyckats urskilja ett virus som kan vara ansvarigt för vissa varianter av det s.k. Kroniska Trötthetssyndromet.

 http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/artikel.asp?ProgramID=406&Nyheter=1&artikel=3155227

Aftonbladet också: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5934586.ab#abArticleComments

Viktigt att komma ihåg är att det är inte ovanligt med feldiagnoser. Har läkare svårt att komma på vad man lider av, vilket är mycket vanligt t ex vid krånglande sköldkörtel, då är det lätt att man antingen får fel diagnos eller ingen diagnos.

Dessutom kan liknande symptom bero på vitt skilda saker. Och jag tror att flera orsaker ibland gaddar ihp sig. Helt klart har jag en skiftande sköldkörtel, mitt tillstånd förvärras alltid i takt med min könshormonscykel. Och dessutom hade jag en mycket jobbig influensa som inledde denna min sjukdomshistoria som först tre år senare fick diagnosen hypotyreos.

Nej, diagnos är inte lätt…

Min dotter fyllde tjugo år i helgen som gick. Nu har jag ingen tonåring längre. Hmm, åren ilar… Det var de glädjefulla nyheterna!

I övrigt ser det mer dystert ut.

I morgon begravs en av våra medlemmar. En av våra medkännande positiva röster, som verkligen kämpat konkret för att sköldkörtelvården ska förbättras. När någon på mail-listan hade problem så var det ofta hon som satte igång och söker information och förmedlade länkar och fakta.

Erika Hillborg

Inte heller hon blev hjälpt av bara Levaxin. Må hennes själ nu vila i frid.

Svårigheterna att få fram naturliga hormoner åt alla som inte klarar sig på bara Levaxin, och kanske tillägg av Liothyronin,  de bara ökar.

Uppenbart har läkare och läkemedelsverket blivit tagna på sängen av det ökande antalet patienter som vill pröva naturliga sköldkörtelhormoner. Det ökade informationsflödet, inte minst via internet, har gjort alltfler medvetna om detta alternativ. Fler och fler har kunnat vittna om att de efter åratal av fruktlös medicinering, äntligen börjar på bra, via AT, Nature Thyroid m fl sorter. Då är det självklart att alla som inte mår bra vill få pröva denna möjlighet.

Så vad gör det nymornade läkemedelsverket? Jo då går ut och varnar läkare och säger att det finns forskning som menar att patienter som tar dessa hormoner blir dementa …? Var kommer denna skräckpropaganda ifrån?

Min egen erfarenhet säger, att om det är något jag blev dement av, så var det att stå enbart på Levaxin. Inget minne, brist på koncentration, inte en chans att komma ihåg namn, eller vanliga ord. Jag kände mig plötsligt enormt mycket äldre. Och det innan jag ens fyllt 50 år.

Med ett tillägg av Liothyronin (T3) kvicknade min hjärna till. Naturliga sköldkörtelhormoner innehåller också T3, därför låter det inte troligt att man skulle bli dement av det. Mängder av patienter har vittnat om motsatsen. Men vem lyssnar på oss patienter???

Det saknas vettig forskning om det mesta. Efter vad jag har hört så saknas det även forskning kring ifall vi mår bra eller inte på bara Levaxin. Och vem lyssnar på oss patienter???

Trots att vi tjatar om och om igen. Jag mår inte bra, jag behöver något annat, något mer, något … ?   Nej, då är vi inbillningssjuka. Så kan man inte må, inte med de provvärdena … Men var finns forskningen kring det då??? Nej, tänkte just det.

Men tydligen har Läkemedelsverket lyckats skrämma upp endokrinologer på Karolinska. Ett par patienter som nyligen varit där har fått nekande besked, man har på möte enats om att sluta skriva ut Armour Thyroid. Att patienter  mått bra av det och nu plötsligt måste avstå, från ena dagen till den andra … är det vettigt?

 Det finns fler märken, t ex Nature Thryoid, som lär vara ‘renare’ på olika sätt (mindre tillsatser?). Men det är inget de överhuvudtaget funderat på. Alternativ? Vad är det förnåt? 

Jag kan inte se några fördelar varken för sjukvården i sig, eller samhället i stort, – båda håller ju hårt i plånboken -  av att inte lyssna på patienterna. Allt vi vill är ju att bli friska nog att kunna jobba och dra in skattepengar.

Fjärde dagen med 75 µg Levaxin och 20 µg Liothyronin. Hoppet är tillbaka. Jag kommer på mig själv hela tiden med att småsjunga. Det är märkligt men sant, utan att tänka på det går jag omkring och smånynnar och trallar. Jag vet att jag var sådan när jag var ung. Trallade utan anledning lite när som helst. Jag är ingen sjungande människa. Jag spelar hellre något instrument eller dansar. Men ändå, mår jag bra så pyser det ut toner lite här och där.

Och nu är jag där igen! Pulsmätaren är på mest hela tiden, eftersom det är läkarens ordination. Det enda jag har märkt de här första fyra dagarna är att jag har lättare att nå vilopuls. Ofta har pulsen sjunkit till 70-75 bara av att jag satt mig ner.  Det verkar som om kroppen äntligen får stressa av.  Det är min omedelbara hypotes (även om jag inte vet om den är sann …)

Har varit på torpet i helgen. När mörkret föll i lördags kväll kom en igelkott knallande över tomten. Härligt!! Kanske därför jag inte märkt av några spanska mördarsniglar. Jag har varit på den här tomten från och till i 50 år och aldrig tidigare har vi sett någon igelkott. Men nu kom den spankulerande och sättet att gå påminde om det marsvin min dotter hade för tio år sedan.

Jag har börjat läsa i Dr Starrs bok. Än så länge bara förordet, skrivet av en annan läkare, med annan specialitet, och som precis som så många av oss blivit ignorerad av sina specialistkollegor i åratal,  8 år med uttalade symptom. Allt för att blodproverna inte avvek. Tills Dr Starr själv fick något käk-problem och kom till just den här läkaren, och de kom att utbyta tjänster och Dr Thomas och hans döttrar äntligen fick hjälp – trots ‘normala’  blodprover. (Jag minns inte Dr Thomas efternamn just nu, men det var en man. OBS! Hypotyreos är INTE en kvinnosjukdom. )

 Hur många gånger hör man inte samma sak. Och överallt är domen: dagens läkare har slutat att undersöka patienten, slutat att lyssna på upplevda symptom och erfarenheter. Dagens läkare får lära sig att lita helt på blodprover. Och blodproverna är INTE tillförlitliga.

Mark Starrs bok inleds med ett citat (har inte boken med mig här på jobbet så jag vet inte av vem, men det var någon som levde på 1800-talet som sa):

”Den som inte minns det förflutna, är dömd att upprepa det.”

Det är inte bra när läkarvetenskapen inte längre minns sina tidigare erfarenheter … att kunskap går förlorad. Som att min endokrinolog inte kände till att svullnad kring ögon är ett symptom på hypotyreos. Eller att myxödem ofta kan upptäckas som uppspända överarmar /alltså innan det blir oroande lalvarligt/. Jag såg bilder av detta i en tidskriftsartikel av Karin Munsterhjelm. Det var då jag kollade mina egna armar och såg att de var uppspända på samma sätt. Nu såg jag i Mark Starrs bok en liknande bild. Det är gammal kunskap som glömts bort.

Positivt är att de vattenfyllda ‘säcker’/ svullnader som förvärrades under mina ögon i sommar, har redan minskat betydligt. Helt klart tack vare Liothyronin.

Ledsen att jag är så seg, men det är inte lätt att mickla fram och tillbaka med hormondoserna. Nu är det i alla fall hög tid att basunera ut att en av sköldkörtelforskningens ‘megastars’ kommer till Stockholm!!

Dr. Mark Starr - amerikanske läkaren som skrivit boken Hypothyroidisim Type 2, som tar upp det faktum att det verkar vara en hypotyreos-epidemi under uppsegling, och att det besvärliga är att det ofta inte syns i blodproverna. Därav benämningen Typ 2. Alltså en mindre uppenbar variant, men inte mindre besvärlig för alla som drabbas.

Scandlab och någon läkare (bekräftade rykten?) har bjudit in honom att hålla föreläsning i Stockholm 8 september. Där lär platserna vara begränsade, så man måste hålla sig framme. 

Får man inte plats där rekommenderar jag att man går med i Stockholms Sköldkörtelförening. Den nya styrelsen är verkligen på hugget och har vad jag förstår hängt på tåget, och kommer att ordna en föreläsning med samme Mark Starr 10 september. Det ska visst komma info på webben så snart folk är tillbaka från semestern …

 http://www.skoldkortelforening.se

Önskar alla berörda läkare kunde gå på de här föreläsningarna …

Trots det bemötande många av oss får i vården, så står det inte helt still inom forskningen. Det finns läkare som inser att det inte stämmer att hypotyreos alltid syns i blodprov och är lätt avhjälpt med enbart Levaxin. Det ska bara nå ut till majoriteten också …

(obs! Föreläsningarna kommer att vara på engelska så klart..)